Lisa Larsson avund

I fredags var vi på fest hos Paltens kompis. Festen hölls hos kompisens pappa som bor i en av de uppnästa förorterna till Huvudstaden. Huset var väldigt stort och tomten ännu större. Dessutom hade kompisens pappa en förkärlek för prytlar. Många fulla men många vackra. Palten och jag gick omkring och dreglade över Josef Frank brickor, Arabia porslin och Lisa Larsson figurer. Men höjdpunkten var ändå denna 11047-78
Ett knähögt lejon som ståd och vaktade framför altanen. Jag trodde inte mina ögon när jag upptäckte det. Eftersom jag inte hade glasögon på mig såg jag först inte vad det var, jag tyckte det såg ut som en jättestor champangekork. Vad man nu ska ha en sån till.... 
Men sen uppmärksammade Palten mig om att det i själva verket var ett lejon. Jag trodde inte ens att det fanns så stora lejon. Vi har ett av den minsta storleken som är 5 cm och drömmen har varit att ha de två andra som är 9 och 15 cm. Men det här.... Det är så ouppnåeligt. Det är som en ägget-fåtölj eller en 2-karats alliansring. Att de sen hade lejonet stod utomhus visar ännu tydligare på hur mycket pengar kompisens pappa måste ha. Om jag hade ett sådant lejon skulle jag ha det inglasat och upplyst. Försäkrat och bevakat. Omgärdat av sådana röda laserstrålar som skurkarna alltid kryper under och hoppar över i skurkfilmer.
Jag döör av avund!


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits