mrs Pitepalt

Jag tror jag är en ganska hemsk människa. Jag vet vad jag gillar och jag vet vad jag inte gillar. Å det samma gäller med människor. Detta blir extra jobbigt när man är lärare och borde låtsas gilla alla. Även de som har tandställning i hela ansiktet och är världens otrevligaste. Eller de som heter skitfåniga grejer och aldrig någonsin jobbar på lektionerna utan bara kastar pappersbitar på brudar med alldeles för mycket smink och alldeles för lite tanke i huvudet innan de pratar. De som säger typ, "varför är filmen i färg om den utspelar sig på typ 50-talet?" (om Jan Guillous Ondskan).

En annan sak man borde göra, men som jag inte gör, är vara tacksam och glad för allt man får. Men det är inte jag. Jag är hemsk och otacksam och borde bestraffas med spöstraff (sorry, det var det där med Ondskan igen, vi såg den idag). Jag gillar att gå presenter, å jag gillar att ge presenter. Men jag gillar inte att öppna presenter, och om jag inte är helt, helt säker på att personen i fråga kommer tycka om presenten tycker jag det är ganska jobbigt att titta på när andra öppnar presenter från mig. Det känns som om det är så mycket press inblandat i det hela. Den som öppnar presenten ska bli så himla glad. Nästan svimma på fläcken. Å jag känner alltid att jag borde bli så där glad, oavsett om jag gillar paketet eller inte. Så jag spelar alltid över. Oavsett om jag får världens vackraste mugg (som jag redan lagt undan och hoppas få från Barbasyster) eller om det är ett glasschack (som Palten faktiskt fick av någon förra året, men han är så snäll så han blev nog glad ändå, det blev inte jag)

Detta är julgnäll av högsta grad, DJ-slejs (vilket är ditt nya, delvis självvalda namn)
Jag är en hemsk och otacksam människa.