Måndag hela veckan

Hör upp gott folk, 24 skoldagar kvar, endast 24 skoldagar kvar! Hurra, hurra, hurra!
Varför känns alltid måndagar så långa och trista? Eller rättare sagt, varför känns alltid måndagmornar så hopplösa och deprimerande? Det känns som att det är ett helt år kvar till helgen, allt är mulenhet (om det nu finns ett sånt ord) och blöta löv och det känns som att man aldrig, aldrig ska vara glad igen.
Sen kommer tisdagen och man känner sig fortfarande lite lätt deppig. Man tänker "men guuuuud va långt det är till helgen, det är inte lätt att vara mig, tur i alla fall att det inte är måndag"
Efter det kommer onsdagen och man börjar gå med lite mer stuns i stegen. Tiden verkar gå lite snabbare och ännu fler tonåringar är sjuka från lektionerna.
Torsdag är ju nästan slutet av veckan, men början av dagen känns alltid lite tung. Man tänker "åh, vilken lång dag, kan det inte bli eftermiddag snart. Men i morgon är det fredag, härligt! Undra vad vi ska äta till middag?"
När fredagen kommer har all hjärnkapacitet stängts av "man tänker "Avouho!!!! Rödvin och en dålig dvd, I löööööv it!"
Lördagen spenderas förhoppningsvis inte bakfull, men känner att man har ork och glädje att ta sig för vad som helst. Kanske städar man ur en garderob eller går en sväng på stan. Det känns som att världen ler mot en.
Söndagen börjar bra, förhoppningsvis en lång frukost och inte allt för mycket jobb. Men sen, ju närmare kvällen det lider, desto värre blir det. Man känner att ångesten kommer krypande, och plötsligt slås man av insikten - i morgon är det måndag igen!

Kommentarer:
Postat av: Danialinga

keep it up very nice site


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits