Överlägsenhet + självupptagenhet = Aaaaarrrrrrggghhh!

Två av de värsta egenskaperna en människa kan ha är, enligt mig, självupptagenhet och överlägsenhet. Överlägsenhet är nog allra, allra värst. För en självupptagen människa kan man stå ut med, men en överlägsen människa klarar jag bara inte av.

Jag tror att alla människor är lite självupptagna. Vissa kanske bara är det ibland och vissa kanske bara är det ytterst lite, men alla har nog en gnutta självupptagenhet i sig. När folk låter bli att fråga hur man mår när man precis fått barn eller hur ens tre månaders semester till Sydamerika har varit och istället berättar att de har köpt en ny dräkt som de bara måste få berätta om i 20 minuter, eller att de minsann har städat hela huset och en speciell garderob som innehöll just dessa detaljer (en ny 20-minuters historia), då blir deras självupptagenhet ganska irriterande. När samma människor som är så självupptagna att de kan få alla diskussioner, till och med de som startar vid dammråttor eller hårnålar att sluta vid sig själv, den egna personhygien eller den halvtimme man just promenerat i rask takt i höstsolen, även är överlägsna blir de faktiskt helt j-a outhärdliga att vara omkring.

Jag har en sådan person på mitt jobb. I hate den personen!

Ursäkta mina långa, krångliga, invecklade och röriga utlägg. Men jag är MYCKET irriterad!

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits