Ät skit och dö!
Jag har tre små klasser som är mina, bara mina.
Jag har nu lärt mig namnet på alla (tror jag i alla fall) och kommit på vilka jag gillar mycket och vilja jag gillar lite.
Jag har ångest över att de får låga betyg när de vill ha höga (är jag för hård eller?) och så bekymrar jag mig över vad sjutton vi håller på med på lektionerna egentligen. Ibland känns det som att jag inte vet vad jag gör, å ibland inser jag för sent att jag varit lat och inte planerat tillräckligt bra eller att uppgiften som borde tagit 40 minuter i själva verket tog fem och nu sitter tjugofyra fjortonåringar och ser uttråkade ut och snart börjar det krypa i benen och så är de igån. När tjugofyra fjortonåringar börjar snattra dröjer det inte länge innan din hjära skickar ut ett alarm som meddelar att den håller på att bryta ihop. Hur i hela friden kan de vara så högljudda? Jag har varit med på diverse barnkalas med mina syskonbarn i åldrarna 2½ - 10 år. Inga av dessa barnkalas var lika högljudda som en av mina tisdagslektioner klockan 14:40.
De är mina klasser. Mina elever. Bara mina.
Eller åtminstone i en månad till för sen kommer deras Riktiga fröken tillbaka. Ms Fröken. Deras riktiga Fröken med riktiga Frökenkläder som aldrig kommer oförbered till lektionen eller säger till dem att de får äta godis på skolutflykten så länge jag inte ser dem. Deras riktiga Fröken som aldrig tvekar över en betygsättning och som aldrig mumlar "ät skit och dö" när hon går förbi en elev som hon inte gillar och som har varit extra jävlig på lektionen.
Jag vet inte riktigt om jag vill att hon ska komma tillbaka eller inte. Gör hon inte det får jag pengar, mera pengar längre tid. Dessutom får jag kanske vara kvar hela terminen och då kan jag säga "ja, jag har jobbat en termin som lärare!" Istället för "ja, jag har jobbar en och trefjärdedels månad som lärare" Men kommer hon inte tillbaka är jag ledig och kan vara hos Palten varje dag och kanske till och med ta körkort i lätta lätta staden där Palten bor. Hm, svårt!
(Bara för att förtydliga, jag mumlar aldrig otrevliga saker så att eleverna hör. Antingen säger jag det bara inne i mitt eget huvud om det är människor runt omkring, eller så mumlar jag det lågt lågt ifall det är tomt på folk. Bara så ni vet.)
(Alltså jag gör det inte ofta. Det är ju inte så att jag gör det varje dag till varenda elev. Bara nån gång, till någon extra otrevlig elev. Som faktiskt, faktiskt har förtjänat det)
Jag har nu lärt mig namnet på alla (tror jag i alla fall) och kommit på vilka jag gillar mycket och vilja jag gillar lite.
Jag har ångest över att de får låga betyg när de vill ha höga (är jag för hård eller?) och så bekymrar jag mig över vad sjutton vi håller på med på lektionerna egentligen. Ibland känns det som att jag inte vet vad jag gör, å ibland inser jag för sent att jag varit lat och inte planerat tillräckligt bra eller att uppgiften som borde tagit 40 minuter i själva verket tog fem och nu sitter tjugofyra fjortonåringar och ser uttråkade ut och snart börjar det krypa i benen och så är de igån. När tjugofyra fjortonåringar börjar snattra dröjer det inte länge innan din hjära skickar ut ett alarm som meddelar att den håller på att bryta ihop. Hur i hela friden kan de vara så högljudda? Jag har varit med på diverse barnkalas med mina syskonbarn i åldrarna 2½ - 10 år. Inga av dessa barnkalas var lika högljudda som en av mina tisdagslektioner klockan 14:40.
De är mina klasser. Mina elever. Bara mina.
Eller åtminstone i en månad till för sen kommer deras Riktiga fröken tillbaka. Ms Fröken. Deras riktiga Fröken med riktiga Frökenkläder som aldrig kommer oförbered till lektionen eller säger till dem att de får äta godis på skolutflykten så länge jag inte ser dem. Deras riktiga Fröken som aldrig tvekar över en betygsättning och som aldrig mumlar "ät skit och dö" när hon går förbi en elev som hon inte gillar och som har varit extra jävlig på lektionen.
Jag vet inte riktigt om jag vill att hon ska komma tillbaka eller inte. Gör hon inte det får jag pengar, mera pengar längre tid. Dessutom får jag kanske vara kvar hela terminen och då kan jag säga "ja, jag har jobbat en termin som lärare!" Istället för "ja, jag har jobbar en och trefjärdedels månad som lärare" Men kommer hon inte tillbaka är jag ledig och kan vara hos Palten varje dag och kanske till och med ta körkort i lätta lätta staden där Palten bor. Hm, svårt!
(Bara för att förtydliga, jag mumlar aldrig otrevliga saker så att eleverna hör. Antingen säger jag det bara inne i mitt eget huvud om det är människor runt omkring, eller så mumlar jag det lågt lågt ifall det är tomt på folk. Bara så ni vet.)
(Alltså jag gör det inte ofta. Det är ju inte så att jag gör det varje dag till varenda elev. Bara nån gång, till någon extra otrevlig elev. Som faktiskt, faktiskt har förtjänat det)
Kommentarer:
Trackback