Söndagsångest

Okej, söndagar ÄR tråkiga!
Det spelar liksom ingen roll vad man gör, det är ändå måndag i morgon.
Är man strängt upptagen hela söndagen med kalas och partaj blir det ändå kväll och söndagsångest. Men det värsta är när man bara sitter och väntar in kvällen. Det blir mörkare och mörkare ute och man känner att nu, snart kommer ångesten krypande. Sen börjar klockan närma sig åtta, och då är det faktiskt kväll och man vet att nu är det bara några få timmar kvar av helgen och sen börjar det om igen.
Sån här söndagsångest har jag faktiskt inte haft sen jag bodde hemma i minibyn. Där hade man alltid söndagsångest, varenda dag, 24-7.
När vi var hos Paltens syster på  hans födelsedag diskuterade vi just detta med att vantrivas i småstäder. Jag kom då på varför jag inte trivs här och varför jag inte trivdes i minibyn heller. Det känns som att man sitter av tid. Man sitter där och förspiller sitt liv, och samtidigt händer det riktiga livet någon annanstans, och genom att vara där jag är missar jag det. Precis så kändes det under hela min uppväxt, eller åtminstone från att jag var tolv tills att jag flyttade vid sjutton, och precis så känns det nu. Någonstans där ute sker livet och jag sitter här och missar det.
Söndagsångest.

Kommentarer:
Postat av: bbarbasyster

Jag har varit på kalas och party. Propellerkepsens mormor fyllde 150. Hela hans släkt har antingen doktorerat eller gått på kylskåps-collage. Det fanns en otrolig irriterande kvinna där som hela tiden skulle prata med barnen på barns vis. Typ tränga sig på jätteblyga barn och prata långsamt och tydligt.

Postat av: PrettyInPink

känner samma sak...

2006-09-25 @ 00:30:13
URL: http://www.PrettyInPink.blogg.se
Postat av: Ewa

Kära kära pysselkompis. Kan vi inte bli msn-vänner med?

2006-09-25 @ 18:08:13

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits