Glappkäftar!

Nu är vi inflyttade. Eller snarare inburna. Alla kartonger, påsar, möbler, pryttlar och pinaler har burits in. Inte av tomtar eller snälla älvor utan av oss. Två svettiga hober som travade upp och ner för trappan och pustade och stånkade. Palten var tvungen att visa sig manlig så han bar typ tusen saker varje runda och fick till slut ont i ryggen. Jag har tydligen kortare armar än en tyrannosaurus rex och kunde bara bära små eller få saker på en gång, annars nådde inte mina händer runt. Nu har vi åkt tillbaka till den förra lägenheten för att visa den för en tonåring som eventuellt skulle flytta in. Och jag slås än en gång av hur snälla jag och Palten är. Eller så är det bara så att vi är civiliserade, uppfostrade och tysta  och många andra är glappkäftar.


Varför säger så många människor alltid vad de tycker, oavsett vad de tycker och vem de säger det till. De struntar i om de kanske sårar någon eller förolämpar någon, de bara kör på. När vi var och tittade på vår nuvarande lägenhet med den dåvarande hyresgästen kunde jag ha sagt många saker. Till exempel "men väx upp karl, du är 35 år och har inget fast abbonemang i din skitiga lägenhet med skinsoffgrupp i vardagrummet, inget köksbord och afrikanska masker i hallen", "är du dum i huvudet, hur kunde du måla så här fullt och sätta upp en ännu fulare bård i vardagsrummet?" och "är det inte på tiden att du rakar av dig det där patetiska bockskäget och börjar umgås med folk i din egen ålder istället för den där fjortonåriga flickvännen jag såg utanför". Men inget av detta sa jag. Han däremot frågade skeptiskt och misstänksamt om det verkligen var roligt att arbeta som lärare. 

Idag sedan när vi visade lägenheten för tonåringen och hennes smsande kompis så höll hon inte heller inne med några av sina synpunkter. "Å pensionärsgröna väggar, det måste ju tapetserats om", "jag skulle nog inte bo här om det såg ut så här, min nuvarande lägenhet är ju lite fräschare", "alltså de måste ju byta en hel del grejer om jag ska bo här!". Jag förstår inte varför människor tycker de kan säga exakt vad de tycker hela tiden. Hon fick självklart tycka alla de här sakerna, men varför säga dem till oss, som har valt den "pensionärsgröna" tapeten? Vi däremot var vänliga och tysta och undvek att säga både att den rosa plastmattan i badrummet som hon tyckte var så fin var en riktig pensionärmatta och att vit spets framför sängen lät helt förskräckligt romantiskt och fånigt. Allt det höll vi inne med och lät bli att berätta för henne. Och det var inte svårt, det var väldigt, väldigt enkelt. Så varför kan inte andra vara lika tysta? Glappkäftar!


Kommentarer:
Postat av: Evasleva

Håller verkligen med! Jag förstår inte vad detta kommer ifrån. Inte heller det att vara elak och sen hävda att man bara är ärlig!
Vi har också burit flyttlass i helgen :( Ont i vaderna...

2007-08-13 @ 09:51:05
Postat av: King Lear

Det beror helt enkelt på att ni är kloka, insiktfulla, goda människor. Och att ni inte hör hemma i sådana där hemska småstadshålor som ni tvingas bo i. Flytta snarast möjligt! Och du vet vart! Vi är många här (särskilt en tioåring) som längtar efter att ha er lite närmare.

2007-08-14 @ 10:31:18

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits