mrs Pitepalt

Jag måste erkänna en sak.
Jag har ju redan berättat om mitt frutansvärda beroende, och nu ska jag bekänna ännu en detalj angående detta avskyvärda beteende.
Palten och jag har ju ännu inga barn, och det är inte heller några planerade inom den närmsta framtiden. Jag tänker vara fnittrigt nervös hela bröllopsdagen, och dricka massor av goda viner hela bröllopsresan. Dessutom passar det inte så jättebra in i vår levnadssituation just nu. Jag här, Palten 12 mil bort i en liten etta med sovalkov och minikök. En liten tjock bebis får liksom inte plats någonstans.
Men snart, när vi blivit lite mer stabila (i fråga om jobb och bostad, vi som vi är nog så stabila som vi kommer bli tror jag) så skulle det ju vara trevligt med en liten, eller några kanske.
Så till min bekännelse...
Jag handlar ju ibland på Tradera som sagt. Å när jag snubblade över denna    ljuvliga klänning, kunde jag helt enkelt inte låta bli. Men ni behöver inte säga det, jag vet att det är heltokigt. Vi har inga barn är, vet inte om och när vi kommer få några och om det ens blir en sån som bär klänning (Palten var inte helt med på idén att sy om den till en liten väst om det blev en pojke.) Men den var ju bara så fin....
Både Palten och King Lear har skällt på mig och tyckt att faktiskt så ligger det ju väldigt långt fram i tiden och då kanske man inte allt tycker det där är fint längre och faktiskt så kan det ju bli dåligt (Palten är rädd för att saker ska bli gammalt, jag tror det har något att göra med att hans far äter allt som inte självmant traskat ut ur kylskåpet) å sen så kan ju inte jag bara köpa kläder själv utan att fråga honom (eh, nej så kommer det ju verkligen inte bli...)
Jag lovade ingenting men jag låtsades lite. Fast i hemlighet hade jag redan köpt denna     också. Jag tänkte att jag inte skulle säga till Palten vad det var när paketet kom och sen när vi väl fick barn kunde den bara smyga ner i klädlådan och så var det ingenting med det. Men icke! Palten ringde nyss och frågade mig om jag hade köpt en till bebiskläd. Tydligen hade säljaren varit så vänlig så hon hade skrivit på paketet vad det innehöll. Det var ju väldigt snällt.
Verkligen.