Trippelmorr!

Jag har tidigare skrivit om vår kissiga tant och vår stinkiga trappuppgång och mitt modiga, modiga samtal till Läskiga farbrorn. Trots att han sa att något skulle hända, så har det ju självklart inte gjort det. Och eftersom vi ska få besök i helgen, och eftersom vi faktiskt måste leva i den där stanken, så bestämde jag mig för att ringa igen. Jag gjorde det när jag gick, då har jag mest argt i mig och kan inte titta på mig själv i någon spegel som jag ibland gör annars när jag pratar i telefon med snälla oläskiga människor. När jag slutligen fick tag i Läskiga farbrorn påstod han att hans kollega hade varit i trapphuset tidigare under dan och inte känt någon doft. Istället för att fråga med vilka kroppshålor han doftade, försökte jag förkara att den värsta stanken är på vårt trapplan där både vi och kattkisstanten bor, och om man bara går in i huset känner man inget. Han påstod då att de båda skulle åka dit senare idag efter ett möte. Men jag vet ju hur de kommer bli. Antingen åker de inte ens dit, men säger att de gjort det, eller så åker de dit och bestämmer att det minsann inte luktar ändå.

Dumma Läskiga farbrorn! Dumma Rumpnäse-mannen. Dumma, dumma kattkisstant!


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits