mrs Pitepalt

Nu har Palten kommit hem och allt blev genast mycket roligare. Dessutom står han i köket nu och rullar köttbullar för fullt, och det är också trevligt.

Idag har jag ringt både farmor och mormor. Sånt där man tänker att man ska göra och sen skjuter man alltid upp det. Men när man väl gör det är det trevligt. Mormor tyckte absolut att vi skulle flytta innan Kotten födde och inte efter. Det rådet hade hon fått när hon väntade ett av sina fyra barn och barnmorskan menade att det var så praktiskt för då "vet man var den är". Jag tror väl inte att vi kommer lägga bort Kotten som en av våra viktiga papper eller pinaler som ofta läggs på bra ställen. Farmor hade besök, men det framgick inte förrän vi pratat i tjugo minuter. Hon pratade på som bara den och tillslut hörde jag något i bakgrunden. Hon hade nämnt att några hälsade på men jag förstod det som att de redan hade åkt. Men sen frågade jag och då sa hon "ja, de sitter här och väntar på kaffe". Stackers damer som blir så glada när man ringer. "Tack så mycket för att du ringde!" Då får man ju ännu sämre samvete för att man inte ringre oftare. När de tackar en som om man gett dem sin ena njure.

Nu vankas köttbullar, potatismos och kantarellsås. Och gelé, man måste alltid ha gelé! Dessutom ska jag titta på sjukhuset och hoppas att någon föder barn. Jag tycker det är häftigt att se, även om det känns väldigt främmande att man själv ska göra samma sak. Men Palten ser alltid livrädd ut. Hoppas det går över när det väl är vår tur...