mrspitepalt och oron

Jag är ganska duktig på att oroa mig för saker. Gärna långt innan de hänt och ofta utan att något alls tyder på att det ska hända. Denna graviditet har inte förminskat detta drag.

De första tolv veckorna gick jag och oroade mig för det som alla gravida nog oroar sig för de första tolv veckorna. Följande sex veckor gick jag och oroade mig för att det som inte fick ske innan vecka 13 ändå hade skett men min kropp hade bara inte upptäckt det än. Sen var vi på UL och då fick jag se att det faktisk var en liten krabat som låg där inne och sprattlade omkring. Detta mildrade min oro en del. Men sen började jag fundera över om Kotten aldrig skulle sparka på mig. Det var så lugnt i magen. Det blir ju inte bättre av att man läser på Familjelivs sida där varenda människa verkar ha blivit sparkad och petad på i vecka 13 - 14 av sina bebisar. Tillslut kom sparkarna i gång, jag var kanske i vecka 20. Och jag kunde känna mig lugn.

Men nu har ännu ett orosmoment dykt upp. De dagar då Kotten inte sparkar. I går var en sådan dag. Det krävdes ett telefonsamtal till vårdrådgivningen (jag tvingade Palten att ringa - telefonskräck, men sen var jag ändå tvungen att prata med en läskig tant, gråt-gråt) ganska många lugnande ord från Palten och tillslut även ett telefonsamtal till Barbasyster innan jag kände mig lite lugnare. Och sen började Kotten sparka.

Stackars Kotten. H*n kommer ju så få ha madrasserad skumgummihjälm tills h*n fyller 16.

Kommentarer:
Postat av: Emma

Känner igen mig i det du skriver. Men försök att inte fokusera på oron. Man blir bara stressad av oro och det mår inte bebis bra av :-) Jag tänkte såhär: Kommer bebisen att bli mindre sjuk för att jag oroar mig för att jag ska få ett sjukt barn? Nej. Kommer förlossningen att göra mindre ont om jag oroar mig för att det ska göra ont? Nej. Kommer mitt barn att slippa magknip för att jag oroar mig för att han ska få magknip. Nej.

Ta en dag i taget, skulle det mot förmodan hända någonting så får du ta itu med det då istället. Jag garanterar att du kommer att få ett friskt och underbart barn! När är det dags? Lycka till!

Postat av: Ewa

Det blir säkert bättre sen när Kotten är stor och kan klara sig själv. Nu är ju h*n så oförsvarbar och liten. Du kommer bli världens bästa paltmamma. Kram!

2008-02-17 @ 16:15:41
URL: http://www.kafferepet.wordpress.com
Postat av: Västmanländskans gravidsvammel

Det är klart att man funderar och är lite oroligt - speciellt när det är första gången. Jag tror att lite oro bara är normalt.

2008-02-18 @ 11:30:48
URL: http://pregnolejbro.blogsome.com
Postat av: Evasleva

Jag förstår att du är orolig. Det måste väl alla vara?! Om lilla kotten sparkar alldeles för sällan så kan du väl väcka honom kanske. Jag vet ialf en som fick det rådet :) Men jag vet ju inget, så det känns väldigt konstigt att ge råd :) Men jag vill väl!

2008-02-19 @ 16:05:30
URL: http://www.evasleva.blogg.se
Postat av: mrspitepalt

Emma - jo jag förstår att jag borde vara vettig och tänka klart, men det är svårt. Jag är expert på att nojja upp mig. Men nu känns det lite bättre, idag har den sparkat omkring därinne. 5 juni är det beräknat.

Ewa - jag hoppas det, annars blir det skumgummihjälm. Är man fortfarande en bra paltmamma då?

Västmanländskan - jag håller med, oro är normalt. Jag är SÅ normal =)

Evasleva - jo, alla är nog det. Jag försöker peta på Kotten ibland men jag tror inte h*n känner det. Ge råd du bara, jag vet ju inget om det här heller. Har inte upplevt det förut.

2008-02-19 @ 18:56:40
Postat av: Ewa

Världens bästa paltmamma.

2008-02-20 @ 11:42:22
URL: http://www.kafferepet.wordpress.com

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits