mrs Pitepalt

Idag hade jag då min sista lektion och jobbade min sista dag. Det kändes mycket skönt, fast inte så skönt som jag hade tänkt. Det känns fortfarande som man är kvar med ena foten i klassrummet. Det blir nog bättre när vi hunnit flytta och det blir sommarlov på riktigt.

Dessutom kan jag inte låta bli att förundras över vissa elever. Även fast de vetat i mer än en månad att detta skulle bli min sista dag kom flera stycken med uppgifter och frågor om att få göra prov. En så sent som halv två på eftermiddagen. Sen när man förklarar att betygen redan är satta och underskrivna undrar de om det verkligen inte finns något man kan göra. Kan kanske inte jag prata med någon annan lärare som kan ordna något? Hur tänker de då? De har inte gjort en uppgift sen mars, och nu vill de att jag, deras höggravida lärare, ska prata med någon annan stackars stressad lärare tre timmar innan jag går på föräldraledighet, och detta med cirka två veckor kvar till betygsättning för alla andra lärare. Hur tänker de då?!

En annan elev som jag inte heller sett på flera veckor kom för att kolla sitt betyg. Han blev lite förvånad över att jag inte fått alla de uppgifter som han ju skickat på mail, för det hade han ju faktiskt gjort för länge sedan. Han kan inte komma förbi på någon av de fem senaste lektioner vi haft och kolla detta? Nej, istället kommer han förbi mitt arbetsrum och tycker det är märkligt att mailen inte kommit fram. Han hade tänkt fråga mig om jag fått dem, men han hade inte hunnit. Det är ju så väldigt stressigt att vara tonåring, så man hinner faktiskt inte söka upp en lärare på fyra veckor. Jobbigt!

Tur att jag ska vara mammaledig nu när jag låter så här bitter. Men jag tycker faktiskt om mina elever. Oftast i alla fall.