mrs Pitepalt

Nyss var han ett litet rosa skrynkligt paket som bara sov och sov och sov. När vi la honom på mage låg han där, han orkade inte lyfta sin stora skalle en mm ovanför golvet. Men nu, nu lyfter han den högt upp i luften och gluttar åt både höger och vänster. Han snackar och jollrar och skrattar åt sig själv i spegelboken som står framför honom.

Vår stora pojke! 
Och ifall ni undrar, han har hår. Faksit! Flera stycken. I klunga.

Med ljusets hastighet antyder att saker gått snabbt. Det har ingenting att göra med att hans huvud har samma form som en glödlampa...