Singelmammor världen över, hör mitt rop!
Ni är så j-a coola! Palten har varit på tjänsteresa över helgen och jag är helt färdig. Och då har jag till och med varit hos Barbasyster ända tills idag, så det är egentligen bara en liten dag det handlar om. Jag skulle aldrig fixa det.
Dagen började klockan sju när alarmet på min mobil ringde, Kotten tuttade lite smått i sängen i tio minuter och sen gick vi upp. Jag klädde på mig själv och åt frukost på stående fot och snälla Barbasyster bytte bajsblöja, klädde på och bar omkring på Kotten. Tjugo i åtta åkte vi hemåt för att gå på det första tillfället för babysim. Vi hade en timme och tjugo minuter på oss. Det brukar ta ca 55 minuter att köra (för mig alltså, för Brbasyster alias Biltjuven tar det 5 minuter). Kotten skrek konstant hela resan, även fast vi stannade och tuttade en snabbis. När vi kom fram till simhallen var klockan tio i nio och Kotten skrek ända tills jag hade bytt om och lyfte upp honom. Sen duchade jag med honom i famnen och gick in till de andra. Alla var där i par förstås. Jag kände mig nästan tvungen att högljutt förklara att jag faktiskt var gift och att vår Kotte var väldigt planerad och underbar och älskad av alla, men jag höll tyst. Babysimmet var dock roligt.
Efter det dushade vi och bytte om och sen skulle vi ut i bilen igen. Kotten tyckte icke, och skrek hela vägen hem. I och för sig bara fem minuter men sen skulle jag fickparkera själv för första gången och då blev det fem minuter extra. Sen bytte vi till vagn, skrik även där, och jag knölade in världens största IKEA-påse under vagnen och bar skötväska och simpåse i handen. Kotten gallskrek hela vägen in i lägenheten. Puh!
Väl inne tuttade vi, han slockande som en sten och sov i cirka 40 minuter (jag trodde de skulle sova i timmar efter babysim... inte Kotten, inte!) Nu tuttar han igen och om 70 minuter ska vi kliva på tåget mot Stockholm där vi ska träffa en gammal kompis och sen sova hos King Lear.
Men jag förstår inte hur man orkar ha det så här varenda dag, jag är ju helt slut och klockan är bara elva. All cred åt singelmammor, alltså!
Dagen började klockan sju när alarmet på min mobil ringde, Kotten tuttade lite smått i sängen i tio minuter och sen gick vi upp. Jag klädde på mig själv och åt frukost på stående fot och snälla Barbasyster bytte bajsblöja, klädde på och bar omkring på Kotten. Tjugo i åtta åkte vi hemåt för att gå på det första tillfället för babysim. Vi hade en timme och tjugo minuter på oss. Det brukar ta ca 55 minuter att köra (för mig alltså, för Brbasyster alias Biltjuven tar det 5 minuter). Kotten skrek konstant hela resan, även fast vi stannade och tuttade en snabbis. När vi kom fram till simhallen var klockan tio i nio och Kotten skrek ända tills jag hade bytt om och lyfte upp honom. Sen duchade jag med honom i famnen och gick in till de andra. Alla var där i par förstås. Jag kände mig nästan tvungen att högljutt förklara att jag faktiskt var gift och att vår Kotte var väldigt planerad och underbar och älskad av alla, men jag höll tyst. Babysimmet var dock roligt.
Efter det dushade vi och bytte om och sen skulle vi ut i bilen igen. Kotten tyckte icke, och skrek hela vägen hem. I och för sig bara fem minuter men sen skulle jag fickparkera själv för första gången och då blev det fem minuter extra. Sen bytte vi till vagn, skrik även där, och jag knölade in världens största IKEA-påse under vagnen och bar skötväska och simpåse i handen. Kotten gallskrek hela vägen in i lägenheten. Puh!
Väl inne tuttade vi, han slockande som en sten och sov i cirka 40 minuter (jag trodde de skulle sova i timmar efter babysim... inte Kotten, inte!) Nu tuttar han igen och om 70 minuter ska vi kliva på tåget mot Stockholm där vi ska träffa en gammal kompis och sen sova hos King Lear.
Men jag förstår inte hur man orkar ha det så här varenda dag, jag är ju helt slut och klockan är bara elva. All cred åt singelmammor, alltså!
Kommentarer:
Postat av: Skolfröken
Shit, jag tycker att du också var duktig som fixade allt själv!
Postat av: mrspitepalt
Tack, vad du är snäll!
Trackback