mrs Pitepalt

med rätt att pyssla

Idag har vi varit på babyrytmik. Kotten var aningen för trött och satt mest i mitt knä som en ledsen liten potatis. Några gånger sken han dock upp, som när prästens lilla kråka föll ner i diket och när man ska lyfta bebisen högt, högt, högt. Kottemamman tyckte dock det var lite jobbigt när man skulle dansa runt och hälsa på de andra mammorna och bebisarna. Såna där lära känna lekar är inte riktigt min grej.

Efter babyrytmiken somnade Kotten, eller rättare sagt under tiden vaggsångerna gjorde susen, och jag bestämde mig för att vara duktig och gå en promenad. Jag gick och gick och när jag tillslut bestämde mig för att gå hemmet så bestämde sig Kotten för att vakna. En klassiker. Han var dock inte så ledsen, först här ute på gatan började han skrika sitt arga "ta upp mig nu, annars j-r"-skrik. Kanske gjorde mina nypysslade djur
honom lite gladare. Jag känner mig inte helt nöjd, men jag orkar inte göra om dem just nu.

Jag fick dock beröm för ett av mina tidigare pyssel. Den väldigt gayiga bibliotikariern tyckte filten var så fin och undrade ifall det var vintage från 60-talet. Kul! Han var jätterar och sjöng med mer inlevelse än någon av mammorna. Hoppas han har eller någon gång kommer få barn.

Men det är precis sånt där som jag fasar för och som gör att jag drar mig för att gå på Öppna förskolan och sånt där..



Djuren var SÖTA!!!

Tur att det inte är bara jag som känner så, angående lära känna lekarna alltså. Kanske känner alla så, men döljer det väldigt väl.