mrs Pitepalt

Kotten fortsätter vara vilda bebin om nätterna och nu har jag blivit riktigt trött. Så där småbarnsföräldertrött som man har hört andra säga att de är. Jag har inte varit så trött de här första tio månaderna och tänkt, tja jag behöver väl helt enkelt inte lika mycket sömn som andra människor. Men guess what, det gör jag!

Kotten däremot gör inte det. Eller han vill ialla fall bara sova två timmar i stöten. Om man har tur. Härom natten tyckte han också att det var en bra idé att krypa lite mitt i natten. Vi låg och sov hela högen och helt plötsligt vaknar vi av att Kotten skriker. Men han ligger inte i sin säng, utan på golvet. Han har krypit bredvid Palten ner till huvudänden och sen bara fortsatt krypa. Han somnade dock om ganska snabbt när Palten plockade upp honom och han verkade må bra på morgonen efteråt.

Idag har jag köpt välling och ska försöka lura i honom det och hoppas att det får honom att sova längre och bättre. Han har bara ätit gröt innan så vi får väl se hur det går. Det blev dock ingen bra start eftersom jag värmde det för mycket och fick typ 2:a gradens brännskador när jag provade värmen på min handled. Men men, jag är hoppfull.