mrs Pitepalt

Kotten är förkyld. Snorig, gnällig och febrig. Det började i förrgår natt och sen har det eskalerat. Kanske är det bara den fjärde bråkiga tanden som jävlas, eller så har vi helt enkelt haft det lite väl enkelt de senaste månaderna. Det vill säga en glad bebis som inte gråter utan anledning och inte skriker på nätterna. Nu har vi en liten ledsen Kotte som snorar så han blir rödnäst, gråter oavsett vad vi gör med honom och kaskadkräks över hela sin barnstol. Förhoppningsvis går det över snart. Gärna innan kalaset vi ska på i morgon klockan fem. Men jag är inte hoppfull.