Screw you, Buddha!
Buddha sa att allt vara lidande och det som orsakade allt lidandet var begäret. Att människor begär och törstar efter saker hela tiden. Kanske det stämmer. Men jag tycker att halva nöjet är att ha något att se fram emot. Just nu ser jag fram emot att få gå hem och ha helg och mjukbyxor och gå på bio med Benny och äta middag och gå på glöggfest och mysa med Kotten och Palten. Jag ser också fram emot julen och alla klappar och dofter och goda grejer man kan äta. Jag ser fram emot att se Kotten fira jul. Förra året var han liten som en tesked och dessutom ganska ledsen och gnällig eftersom han just fått sin första tand. Men nu är han stor och glad och provar gummistövlar i hallen och tjuväter på en bit kladdkaka som han hittar på en tallrik på soffbordet när man inte ser. Jag tror han kommer gilla julen.
Så screw you, Buddha! Jag törstar och begär och det är alldeles, alldeles underbart!
Hela känslospektrat på en och samma gång
Det som lyser upp i höstmörkret är Kotten. Han är vild och glad och muar när han har ser bregottpaketet och håller hårt kring min hals när han ska sova och pussas massor. Hela tiden pussas. Blöta stora pussar med tänder eller utan. Mysigt, mysigt!
Julen känns också som ett ljus i slutet av tunneln. Få äta goda grejer, dricka glögg och tända tusen ljus, adventsljusstakar i alla fönster och världens största julgran som Kotten säkert välter så fort vi sätter upp den. Härligt, härligt!
Prisge Gud...
...datorsladden är hittad!
Men jag har inte hunnit ta så många bilder på huset än. Mycket på grund av att kameran redan var full.
Bland annat med bilder på Kotten som hjälper till att packa inför flytten.
Just nu stressrenoverar vi Kottens rum och siktar på att bli klara inför lördagens inflyttningsfest. Vi hoppas att det lyckas och att jag inte står och grinar i det fula blåa rummet sent på fredag natt.
Prisge Gud...
...datorsladden är hittad!
Men jag har inte hunnit ta så många bilder än. Mycket på grund av att kameran redan var full. Bland annat med bilder på Kotten som hjälper till att packa inför flytten.
Just nu stressrenoverar vi Kottens rum och hoppas på att bli klara inför lördagens inflyttningsfest. Vi hoppas på att det lyckas och att jag inte står och grinar i det fula blåa rummet sent på fredag natt.
Åtta år... hur gammal är jag egentligen?!
Vi har börjat renovera Kottens rum också. Jag spacklar och sandpapprar och smutsar ner mig. På tisdag kommer en elektriker och drar om lite el och sen skulle jag vilja panikmåla så allt är klart till lördag när vi ska ha inflyttningsfest, men vi får väl se hur det går. Det känns en smula stressigt. Förhoppningsvis hittar jag sladden till kameran och då kan jag visa bilder.
En god nyhet är att pappa nu har opererats och de har kollat både ditten och datten och det verkar inte ha spridit sig någonstans, så förhoppningsvis är han frisk. Jippie!
Inte helt enligt planerna...
Vissa dagar blir inget som man tänkt sig. Igår var en sådan dag. Det började med att jag skulle få sovmorgon. Vi brukar turas på helgen och Palten hade haft sovmorgon på lördagen och nu var det alltså min tur. Han och Kotten gick upp tjugo över sju. Jag kunde inte somna om först, men sen gjorde jag det lagom till de kom in igen. Klockan var då åtta och Kotten tog sig in i sovrummet, tätt följd av Palten invirad i sitt täcke. Jaha, då fick jag väl gå upp då. Palten mumlade att han kunde gå upp, men eftersom han sa det med sovröst så antog jag att det var ett erbjudande mest för syns skull. När jag väl var uppe insåg jag att klockan ju inte var åtta utan sju eftersom vi missat att ställa om klockorna.
Senare på dagen skulle vi få besök av ett par kompisar och deras lilla dotter. När Palten väl kom upp från sängen (ganska sent, typ 10, j-a sjusovare...) så skickade jag iväg honom och Kotten till Coop med en detaljerad shoppinglista. En punkt på listan var *Något gott bröd, typ limpa. Vi skulle bjuda på mackor med smaskiga pålägg och jag hade tänkt mig något gott bakat bröd som de ofta säljer. Men När Palten väl kom hem hade han med sig... rostbröd. Ett grovt rostbröd. Det är väl inte bjudbröd?! Jag, som hade stressat runt och städat hela huset, var redan sur och uppstressad och började självklart skälla på honom för att han hade köpt rostmackor när vi skulle ha bjudbröd. Han skällde tillbaka och sa att han tyckte det där brödet var gott. Vi kände oss verkligen redo för besök.
Efter det skulle jag stressa ihop en plåt muffins och sen skulle jag lägga Kotten. Jag sa till Palten att muffinsarna skulle vara inne femton minuter. Kotten vägrade somna och jag var för stressad för att trilskas med honom. När jag går ut från sovrummet märker jag att det luktar bränt. En titt på ugnen förklarar varför Någon (läs den klåfingrigaste Kotten någonsin) hade ändrat gradantalet från 175 till 300. Så muffinsarna var en smula mörkare än planerat. Sen fortsatte det i samma anda resten av dagen. Och i morse gick jag upp klockan tio i sju, dushade och gjorde mig redo för att åka hemifrån klockan åtta. När jag kommer upp på övervåningen ligger Palten och Kotten framför TVn och kollar på Bolibompa.
"Vad tidigt du gick upp" säger Palten.
"Vaddå tidigt? Gå upp klockan tio i sju om man ska gå hemifrån klockan åtta, det är väl inte tidigt?"
"Tio i sex."
"Va?!"
"Tio i sex gick du upp."
Då inser jag att vi fortfarande inte ställt om klockorna i sovrummet och jag har gått upp en timme för tidigt och att jag har nu en och en halv timme på mig att fördriva.
Men om man ska se det från den ljusa sidan ska man vara Palten. Han fick i och med detta nämligen sin tredje sovmorgon i rad. Grattis, Palten...
Nära men ändå långt borta.
*Nytt hus med allt var det innebär. Jag går runt och packar upp lådor, drömmer om tapeter och intalar mig att jag inte är mörkrädd när jag är själv på nedervåningen på kvällarna, Palten går runt och sniffar på saker och oroar sig för att busken ska växa in under taket och oj vad saker kommer kosta (och packar inte upp lådor) och Kotten klättrar i trappan, leker några få små gånger på sitt rum och sover illa om nätterna.
*Jobb, elever och kollegor. Samma sak kanske, men ändå. 63 arbeten att rätta, en stycken personalmiddag att gå på och 15 minuters cykelväg till jobbet varje morgon. Jag har så dålig kondis.
*En stycket sjuk pappa. Har väldigt länge gått omkring och trott att man ska vara lite befriad från djävulskap med en mamma som dog i cancer när jag var 15, men så var tydligen inte fallet. Nu väntar vi bara på operationen.
*Arbetslös i januari?! Funderingar och tankar inför våren och vad som ska ske. Kommer jag få något jobb? Kommer Palten vara tvungen att veckopendla till sitt jobb eller kommer han få något nytt? Kommer Kotten få någon bra förskoleplats? Kommer han ens kunna gå på förskola om jag inte jobbar?
*Svininfluensa. Ska den j-a vacineringen komma någon gång?
Förhoppningsvis återkommer jag snart, vacinerad och klar, med bilder på radhuset.
Flyttkaos
Jag återkommer med bilder och info om hur det gick när vi är 08:or. Najs!!
Så länge kan ni ju läsa lite om våra många tidigare flyttar och tänka lite extra på mig när jag nu än en gång flyttar och ännu värre, flyttstädar...
Kan det inte vara första oktober snart?
"1950-talet möter 2000-talet
[...] De senaste åren har en stor om- och tillbyggnad nästan fördubblat centrumets storlek. Resultatet har blivit en upprustad stadskärna där den berömda 1950-talsmiljön bevarats, samtidigt som ny modern arkitektur tillkommit."
Kan det bli bättre?!
Dessutom har de HM med bra tonårsavdelningar och Lagerhaus och Topshop och de har öppet till sju alla vardagar och fem på helger! Jag är så lycklig!
Om jag kunde drömma...
Nästan alla tjejer i min etta i svenska skrev att Twilight var deras bästa bok eller film på ett frågeformulär de fick. Jag förstår varför. Om jag var 16 skulle jag också vara kär i Edward. Speciellt när han spelas av Robert Pattinson. Dödligt farlig och har spelat med i Harry Potter. Kan det bli bättre?
Jippie!
Är jag en dålig människa nu?
Palten tyckte inte jag skulle posta det här inlägget för han tyckte det var att skryta. Men vad f-n vi har bott i skolådor och sunklägenheter i snart åtta år nu, lite kan man väl få skryta?
I'm baa-aack!
Kotten är dock desto roligare att tänka på och vara med. Han har blivit stor klätterkille som klättrar upp på både soffor, bord och i fönster. Han gillar att äta grejer. Favorit sak att tugga på är smörgåsar, bär, glass, näsor och vårrullar. Han snackar en hel del också, och även om favoritordet är "den" som används i genomsnitt trehundra gånger per dag så är det även en hel del voff-voff, bä och mamma. Det här med vilka djur som säger vad har han dock ingen vidare koll på. När vi var hos min pappa nu i veckan stod han och bäade åt några fåglar i tjugo minuter.... Men har är ju väldigt söt, och det är väl det som räknas, eller?
Jag och min mörka bakgrund
Men jag fick ett lite märkligt tack-men-nej-tack mail idag. Det var ett jobb jag sökte för flera månader sen som jag egentligen inte ville ha. Det stod några klychor och sen i slutet stod det "och denna gång passade inte din bakgrund". Va?! Vad betyder det? Vad är det för bakgrund de talar om? Jag är inte uppväxt i en gömd källare under huset, jag har aldrig suttit inne och jag försörjde inte mig på att dansa kring skinande metallpålar när jag läste på universitetet. Vad är det för bakgrund de menar? Jag antar att jag aldrig kommer få veta. Men en bra bakgrund var det i alla fall inte...
Mysteriet med rått-sviskonet
Vi bor hos Paltens far, vilket är ett äventyr i sig. Fadren bor i ett stor hus själv och han gillar att samla på saker, framförallt gillar han inte att slänga saker. Om det gäller trasiga hushållsapparater, gamla tidningar eller utgången mat spelar inte så stor roll. Det som kommer in i huset försvinner sällan från huset. Vi inledde vistelsen med att städa och i ett hörn av vardagsrummet hittade vi något som vi fortfarande inte vet vad det är. Jag var övertygad om att det var ett gammalt fikon eller sviskon, men Palten (som är väldigt rädd för möss och råttor) var helt säker på att det var en mus som krypit ihop och dött nu torkat ihop till en liten boll. Palten stod i dörröppningen med Kotten på armen och pep om att jag skulle ta ut rått-sviskonet. Aldrig i livet, tyckte jag och kröp upp på en stol och petade på den torkade bollen med en lång linjal jag hittade i samma hörn som rått-sviskonet. Varför det stod en lång linjal här förtäljer inte historien, men så är det med det mesta i Paltens pappas hus. Jag kunde inte bestämma mig för vad det var, och Palten vågade inte gå tillräckligt nära för att se ordentligt. Jag tyckte vi skulle spara rått-sviskonet i en burk och rådfråga några andra. Men Palten vägrade och kallade mig för Frankenstein. När Paltens pappa kom hem tog han upp rått-sviskonet med händerna, bände och vred lite i det och bestämde sedan att det var ett fikon. Jag är dock fortfarande inte helt övertygad...
I övermorgon får vi besök av herr och fru Down Under som ska övernatta till lördagen och sen på söndagen åker vi hem. Det ska bli ganska skönt att komma hem, om inte så för att man vet vad som finns i lägenheten. Vi vet med all säkerhet att det finns varken möss eller sviskon i vår lägenhet och Kotten kan ströva omkring lite hur som helst och man vet vad han har för sig. Dessutom får jag sitta framför min gigantiska TV och titta på allt jag spelat in på min älskade dvd. Härligt!
Litet hurra och stort hjälp!
Ett vikariat som sträcker sig över höstterminen på en gymnasieskola i Stockholm.
Palten ska vara hemma med Kotten så han är väldigt nöjd.
Jag känner mig lite glad, men mest nervös, skraj och sorgsen.
Ska jag lämna min lilla, lilla bebis hemma och åka bort hela dagarna?! Det är inte roligt... Dessutom ska jag köra bil till en stor skola med duktiga elever som säkert är mycket smartare än mig hela bunten. Jag kommer börja grina. Dessutom måste jag vara vuxen fröken och inte bara mamma. Hur var det man bar handväska nu igen?
Min förhoppning är i alla fall att Palten ska märka hur trist vår stad är och också vilja flytta till Stockholm. Just nu är hans längtan efter hus större än något annat, och det blir svårt om vi ska bo i Stockholm.
Jag har ångest!
På väg norr
Could we be more with trash?
Tillexempel står numera min symaskin i sin låda framför TVn så inte Kotten ska kunna stänga av och sätta på en gång i sekunden. Soffbordet står på andra sidan TVn och täcker därmed även glasdörren ut till balkongen som Kotten tycker om att banka på, på senaste dagarna har han använt tillhyggen.
I köket har numera två av fyra underskåp snygga, långa skohorn instuckna igenom handtagen och ett av de andra står oftast på vid gavel med hälften av kastrullerna utanför. Detta skåp har fått ett iskruvat barnlås, men Kotten kan ta sig in ändå. Han tar sig också in i nederspisen, trots att vi skruvat bort handtaget.
I sovrummet har vi hängt upp ett svart tyg framför fönstret eftersom rullgardinen inte täcker tillräckligt och Kotten sover bättre när det är mörkt, vilket gör rummet ganska dunkelt, men inte tillräckligt för att dölja de arton blöjor och tjugotvå par strumpor som Kotten rivit ut på golvet. Igen.
Största delen av dagen är också alla Kottens leksaker utspridda över lägenhetens alla skrymslen och vrår. Nu har jag inte ens beskrivit badrummet. Så jag ställer frågan än en gång, hur lyckas folk ha det fint hemma??
Ernst 1924
In a galaxy far, far away...
Kamprads monster
Tidigare idag kom grannflickan förbi och ville sälja majblommor. Jag tog pengar ur vår spargris och betalade. När hon hade gått skulle jag och Kotten hälla tillbaka lite pengar i spargrisen och jag vände den upp och ner så den lät ganska mycket, och Kotten blev skitskraj! Han stelnade till i hela kroppen och började skrika. Tydligen lät grisen superläskigt! Kotten blev alldeles apatisk och stel på samma gång. Han vägrade lämna min famn och ville bara bli buren nära, nära. Så fort han fick syn på grisskrället vände han bort blicken och rös i hela kroppen, det räckte nästan med att vi gick in i vardagsrummet.
Nu har grisen fått flytta in i garderoben och Kotten verkar ha återhämtat sig från mardrömsmötet med den röda besten. Det har varit två innehållsrika dagar i det paltska hemmet...