Julen i bilder

Lite bilder från julafton:
Så här såg granen ut11047-121klädd av Barbasyster och barrade som sjutton, men å så vacker!
Julbordet gick i bollens tecken11047-120Eftersom vi runt bordet var runda som små bollar (åtminstone vissa av oss = mig), så skulle pyntet på bordet också vara runt och klotformat.
Till och med marsvinen (Nelly, Tufsan, Bruce, Stefan, Alexander, Kalle och Sue Ellen) fick julpyntat, så klart!11047-122 De såg mycket nöjda ut  när de sov under små kulörta julgransljus.

Å dessa små skor 11047-123fick Lilla-Orange av mig (hon har satt på sig dem själv så de sitter på fel fot) Jag är lite avundsjuk eftersom de inte finns i min storlek.

BIBville

Hela vårt nyårsgäng har helt plötsligt insjuknat i någon suspekt influensa/ont i halsen/känner sig krasslig-sjuka, så vi står plötligt utan firande på nyår. Jag är för hemmasittane och vindrickande till en bra film, men inte på nyår. Så Palten och jag ska fira ihop med Barbasyster, Propellerkepsen och deras vänner i BIBville.
BIBville därför att man BIBar mycket här.
BIB som i Bag In Box.
Najs!

I like gratis

Eftersom min dumma skola betelat mig sjutusen mindre i lön denna månad än vad jag egentligen skulle ha haft måste jag bara än en gång få poängtera hur bra det är med gratis saker. Jag gillar gratis, gratis är gott.
Därför tycker jag ni ska gå in
här och registrera er, så får ni också gratis saker.
För faktiskt... är det inte gott?

Borat - najs!

Jag och Palten har spelat filmspel mot hans systrar och deras karlar. Filmspel är spel med frågor om manliga och kvinnliga skådespelare, filmer, regissörer, händelser på och utanför kameran, biroller osv. Jag tänkte, najs , detta kanske jag äntligen kommer klara av. Men icke! Det var jättesvårt! Å nu sitter jag här och är skitarg eftersom jag inte kunde svara på vem som vann en Emmy för sitt gästskådespelare i Vänner 2001 och från vilken film denna replik kommer "Get busy living, or get busy dying". Vet ni?

Nu tittar vi på Borat. Najs!

To-do list 2007

Linda K har blivit utmanad och utmanar sedan resten av blogg-Sverige. Detta är därför min lista över fem saker jag vill ska hända 2007:
1. Palten och jag ska gifta oss
2. Jag ska få fast jobb  och Palten ska också få jobb i Stockholm
3. Vi ska köpa ett boende som vi båda vill ha
4. Jag ska ta körkort
5. *** *** *** *** ****

Fikadejten

I går var  jag och fikade med min bloggkompis Ewa. Det var mycket läskigt och nervöst innan. Palten retades med mig och sa att jag skulle på date å skrattade elakt tomteskratt. Men sen när vi väl sågs var det inte så pinsamt, förutom att jag inte visste om jag skulle skaka hand eller kramas när vi träffades så jag gjorde både och, så där pinsamt som det alltid blir på släktträffar. Det hade jag ångest över i ca tio minuter, men sen blev det bra. Vi pratade i mun på varandra om skola, elever, våra karlar och folk vi trodde vi båda visste vilka det var. Dessutom fick jag höra om vilka som var knasiga och vilka som var ännu knäppare i Piteå. Det var ungefär så många som jag hade tänkt mig.
När vi satt på fiket kom det in en massa människor som Ewa kände och hälsade på och jag fick ännu mer sug efter ett riktigt hem. Jag vill bo nånstans där det finns ett litet fik och man känner många trevliga människor som man bara stöter ihop med. I och för sig vet jag ju att det inte är så där. Är jag i hemhålan stötter jag aldrig ihop med människor jag gillar. Jag träffar bara knasbollar eller människor jag avskydde som barn. Aldrig de rara och rolig människorna. Men nästa gång, nästa hem, då skulle det nog bli så...

Ipod, å Ipod

Jag har mp3-sug.
Ipod-begär.
Cravings efter musik i mina öron.
Men frågan är bara, vilken ska man köpa?
Eller snarare hur många gigg ska jag ha,
2 eller 4? Jag skulle ju självklart vilja ha 80, men mina byxor är tyvär inte sådana som producerar guldklimpar, så det får bli en lite billigare variant.
Men hjälp mig, vilken?
Jag får beslutsångest när jag ska köpa godis. Hjälp, hjälp hjälp!
Finns här någon kunnig ipodägare som kan tipsa mig?

En plasma i Piteå

Sitter i Paltens pitesysters soffa framför deras enorma plasmatv. Gårdagen spenderades i en av deras nya saccosäckar tittadens på Konungens återkomst och ätandes snask. Jag vill ha både plasmatv:n, saccosäcken (=med nytt mjukt tyg, inte sånt där skumt fusk-läder som man bli alldeles svettig i rumpan av att sitta på), receptet på godiset och deras snygga fondvägg i detta mönster.

Idag har vi gjort det som vi alltid gör när vi är i Piteå. Nämligen:
*Vaknat okristligt tidigt av att en av Paltens släktingar ringer och vill prata med Paltens pappa
*Letat i Paltens pappas kylskåp efter nått ätligt och hittat diverse suspekta saker. Bland annat en skinka som var prickig och en korv med skinkspad!
*Kört förbi huset som någon ätit snickarglädje och sen kräkts över i Öjebyn, och återigen ojat oss över all snickarglädje
*Varit på Reprisen och fyndat. Fem stycken röda julljustakar för 10 kronor. Najs!
*Varit på H&M, där jag har handlat och Palten har pustat och stånkat

Vi har våra traditioner.

Resten av kvällen ska spenderas här, framför jättetv:n, med pizza och internet (för mig) och Hercul Poirot (för Palten)

Snart är det vår

Nu är det nästan inte jul längre.
Jag har så gott som varvat Stora-Oranges super mario spel, vilket har gett mig jordens nintendo-tummar. Dessutom har vi hunnit titta på två av barnens julklappsfilmer, dock inte jungel-jeorj som Palten sa, istället för djungel-George som han egentligen heter, alltså jeorj som det stavas. Mycket roligt! Vi skrattade elaka tomteskratt i soffan så att Palten nästan blev arg. Plus att allt julgodis är uppätet.
Vi (dvs. jag och Benny) har också lyckats förstöra Barbasysters dator genom att spilla ut Jaffa på tangentbordet så nu går det inte att göra mellanslag.
Den gamla drogade labradoren som bor här har också hunnit få ett nytt smeknamn sir Limpsalot. När tomten kom var han nog lite, lite rund under sina stora tomtefötter. Han hade luktat lite för ivrigt på glöggen och ställde en brinnande fackla i en drickaback ute på verandan. Därefter glömdes den bort och en timme senare knackade det på dörren. Barbasysters Jehovas grannar hade kört förbi och sett att det brann och halva backen hade smält. Hunden sprang ut och klev med sin halva tass i den smälta plasten. Så nu är hans ena tass röd och han haltar, därav namnet.
Jag sitter här och samlar ork för att gå in i duschen. Om fyra timmar bär det av mot Piteå.

Najs!

När jag var liten tyckte jag alltid att juldagen sög. Det var den sämsta dagen på hela året. Alla klappar var öppnade, det var tomt och kalt under granen och det var ett helt år kvar till nästa jul. Dessutom var det mesta julgodiset uppätet och alla var trötta och mätta så man gjorde aldrig någonting.
Men nu, nu älskar jag juldagen.
Julafton är härlig.
Men det är uppklätt = strumbyxor som behöver rättas till i grenen en gång i kvarten. Gäster = många trevliga och många man inte känner. Vilket innebär baksug i rumpan och pinsamt kallprat och långa tystnader. Äta julbord = plocka fram och plocka tillbaka och lägga upp och diska av och bära upp och bära ner.
Juldagen är dagen efter. Alla går i mjukkläder och har öppnat sina paket så man kan titta på film, bygga Harry Potter lego och spela nintendo ds. Dessutom är vi vuxna nu så vi får själv välja hur mycket julgodis vi gör = mycket julgodis! Därför finns det också mycket julgodis kvar och massor av läsk och massor av klappar och massor av god mat och bara massor av allt. Dessutom är det helgdag så man behöver inte gå ut. Faktiskt så ska man nog inte gå ut. Inte på hela dagen. Jag har haft mysbyxor och linne på mig hela dagen = härligt!
Så summan av kanelen är alltså = julafton = najs, juldagen = supernajs!

Julen står vid dörren

Nu är alla klappar inhandlade, kolan är kokad (men jag får nog göra en ny sats för Lilla-orange har redan ätit sju stycken)  och Palten är på jakt efter salta sill filéer. Julen är på väg. Tyvär har vi ett helt hus att städa, klappar att slå in, godis att koka, barn att föda med annat än kooola och tips (chips) och diverse illaluktande djur att valla runt.
Men i morgon.
Då. Är. Det. Jul

Aaaahhh, jullov!

Första dagen på jullovet känns inte riktigt lika magisk som den gjorde när man var barn. Kanske på samma sätt som julafton inte känns lika magisk. Nu måste man griljera, koka och städa. I och för sig får Barbasyster städmani och gör allting själv, så även när jag frågar "kan jag hjälpa dig med något?" för femhundratjugoandra gången säger hon "nja, jag vet inte badrummet ska ju städas å sen ska vi bygga en marsvinsbur som passar in under trappan och sen ska soffans alla kuddfodral tas av, tvättas och sättas på igen. Men du behöver inte göra något".
Å Lilla-orange har ramlat och slagit huvudet i ett bord, eller ramlat och ramlat, hennes fästeman/granne "sparkade ner" henne så hon ramlade handlöst och tog emot sig med ögonbrynet på bordskanten.  Men när de sen kom in till sjukhuset  tyckte inte läkarna att de skulle sy för såret var så rakt, så hon blev limmad istället! De limmade Lilla-orange! Nu har hon en stor mörk fläck på ena ögonbrynet. När hon blir stor kommer hon få ett coolt ärr, precis som Dylan i Beverly Hills. Men han blev nog inte limmad.

Nästa station, Nijftajn

Nu är jag påväg till skolan för en sista avsittning innan jullovet. De här sista dagarna känns som om det har varit mycket sitta av tiden. "Vi måste ha lektioner men alla teman och projek är slut så vi julpysslar och äter pepparkakor, "vi får inte släppa eleverna förrän klockan två även om de blev färdiga med att städa sina skåp halv ett", "jag är inte mentor men jag måste ändå ha en uppgift så jag blir inkastad i en annan klass som medmentor" Po-äng-löst.
Jag har packat en stor väska full med kläder och klappar och efter avslutningen bär det av ditt Nijftajn. Barbasytster & co + jul = härligt!

Pigfeets

Nu har jag varit på mitt första jobb-julbord. De hade skumma rätter, såsom nöt- och glöggsill och (jjuuuiii!) grisfötter. Dessutom hade de supersmaskiga efterrätter och massor av snask till kaffet. Plus vin som kostade 70 kronor glaset. Britterna blev fulla och hejade som på fotbollsmatch. Allt som allt var det ett helt okej julbord.

Jag är SÅ modig

Idag har jag varit på Åhlens och fått pengarna tillbaka för mina strumpbyxor, efter lite påtvingningar från King Lear. Det var lite läskigt, men nu är jag helt plötsligt inte 80 kronor fattigare, bara lite lycklgare. Desstom var jag på HM och köpte två par strumbyxor för 70 kronor styck. Så ikväll är det upp till bevis.

FYI

Om inte postverket snart delar ut mina specialdesignade julkort som jag skickade för sex dagar sedan kommer det inte bli trevligt.
Vi snackar grovsalt.
 Å då är det inte vägarna som ska saltas...

För den som känner sig rik

Detta är ett tips om du vill bli av med 80 kronor.

1. Gå till Åhlens i Stockholms innerstad fem dagar innan julafton.
2. Vela i fem minuter och köp sedan ett par svarta hålla-in-magen strumpbyxor.
3. Gå hem och upptäck att strumpbyxorna inte alls är svarta utan n.black.
4 Fundera över vad i helsike n.black är.
5. Dra på det ena benet på armen, upp till armbågen, och inse att n.black är pensionärsfärg
6. Inse att kartongen är trasig så du inte kommer kunna byta de förbannade tantstrumpbyxorna.
7. Bestäm dig för att prova dem för att åtminstone veta är rätt storlek, så du när du sedan ska köpa black-a strumbyxor vet vilken storlek du ska köpa.
8. Riv upp ett stort hål i strumbyxan när du tar på dig dem
9. Rör lite på dig framför spegeln och slit upp en gigantisk maska enda ner till fotknölen.
10 Släng strumpbyxorna och gå och lägg dig.

Klart!
80 kronor fattigare och inte ett dugg lyckligare.

Bra eller anus

I morgon ska jag barnvakta en rund Palt-systerdotter och sen på onsdag är det julbord med jobbet (okej, hur vuxen är jag?! Nu får det ju vara nog snart...) Sen är det tamefan jullov! Yippie, hurra! (okej, lite mindre vuxen nu kanske)

Dessa är mina förhoppningar och farhågor inför julbordet:
+Att någon ska bli för full och göra bort sig
-Att detta någon kommer vara jag
+Att jag kommer ha trevligt med mina trevliga flick-kollegor
-Att jag kommer hamna mellan diverse engelsktalande läskiga herr-kollegor och sitta tyst hela kvällen
+Att maten kommer vara smaskig med mycket sött och efterrätter
-Att det bara kommer serveras suspekta syltor och sillar och inlagda grisfötter som jag tvingas äta så de läskiga herr-kollegorna inte tycker jag är oartig
+Att detta är sista gången min jobbiga självupptagne bordsgranne är med
-Att någon, säkert den självupptagne, håller ett pinsamt tal och tackar och överlämnar blommor
+Att jag ska ha på mig min nya vackra klänning jag fick av Palten i julklapp (ser ni vad hemsk jag är, jag valde ut en klänning själv)
-Att alla andra kommer direkt från jobbet och har på sig jeans och sweater-west (som faktiskt vissa av de brittiska har) och jag känner mig överpiffad

Detta är mina förhoppningar och farhågor inför de sista 40 minutrarna av detta dygn
+Att jag kommer somna som en sten, eftersom jag är trött.
-Att jag fortfarande inte plockat fram saker inför morgondagen, eller rensat min säng från tusen miljarders prytlar
+Att det är minusgrader ute vilket betyder att det är vinter
-Att jag är en pensionär som bloggar om väder
+Att detta var ett roligt sätt att blogga
+Att detta kan fortsätta i all oändlighet
 

I hate kallprat!

I dag på tunnelbanan, när jag hade hoppats på att få läsa min bok ifred, stötte jag ihop med en av mina brittiska kollegor. Det är skitjobbigt. Dels eftersom man då måste vara social och småprata och dels eftersom man dessutom måste göra det på engelska inför alla andra morgontrötta tunnelbaneresenärer. Det gick lite trögt så jag började ju efter en stund mala på som jag gör när jag blir nervös eftersom det är pinsamt tyst. Eller rättare sagt, jag maler på så att det inte ska bli pinskamt tyst. Jag berättade då att jag brukade lösa sudoku på morgonen när jag åker tunnelbana. Jag hinner vanligtvis med en och en halv sudoku, två om den första går ut snabbt. Det var ett misstag att berätta om min sudoku-vana. Dels fick jag förklara, på svengelska, vad sudoku var för nånting. "Its like a you know a japanese like crosswordpuzzle, you know with the numbers, one to nine" Därefter fortsatte jag berätta om min knasiga tanke jag brukar ha. Jag brukar tänka att om sudokun går ut, kommer det bli en bra dag. Men om den första inte går ut, eller om jag inte hinner göra den andra, brukar jag tänka att det kommer bli en jobbig dag. Jag vet inte varför jag började tänka så här, det var bara som en idé, men sen ligger det där i bakhuvudet varje gång jag räknar tyst i huvudet och skriver 8:or och 5:or. Denna tanke berättade jag för min brittiska kollega, också på engelska, å han tittade konstigt på mig och frågade "oh, do you have tourettes?"
Jag började fundera på om jag svurit extra mycket inför kollegan, eller om mitt sörmländska ursprung tagit ut sin rätt och fått mig att skrika arsle högt på ett personalmöte, men icke. Efter ett tag kom vi fram till att han trodde jag hade något slags tvångsmässigt beteende i samband med mitt sudokuande och jag försökte förklara att så inte var fallet. Men jag vet inte om det lyckades... när det dök upp en annan engelsktalande kollega skyndade den första iväg med honom och jag stod kvar själv med mitt sudoku i ett fast grepp.

I hate kallprat!

Jag är inte pigg

Jag är trött.
Jag är så där trött så jag inte orkar gå och lägga mig.
Jag har tack och lov borstat tänderna, för annars vet jag inte vad jag ska göra.
Jag sitter nu här och samlar kraft för att orka gå i säng.
Det känns jobbigt.
Jag borde packa i ordning mina saker inför morgondagen så jag inte måste göra det i morgon bitti, men icke! Jag är helt enkelt för trött.
Jag är för trött för att skriva ett intressant inlägg här och jag är också för trött för att avsluta detta poänglösa inlägg. Jag är så trött att jag nästan stavade poäng med å, påäng.
Då... är man trött!
Så nu tror jag snart att jag orkar gå och lägga mig.
Snart.

Goooo natt

Åhhhh, vilken fiiiiiiiiin!

Jag tror jag är en ganska hemsk människa. Jag vet vad jag gillar och jag vet vad jag inte gillar. Å det samma gäller med människor. Detta blir extra jobbigt när man är lärare och borde låtsas gilla alla. Även de som har tandställning i hela ansiktet och är världens otrevligaste. Eller de som heter skitfåniga grejer och aldrig någonsin jobbar på lektionerna utan bara kastar pappersbitar på brudar med alldeles för mycket smink och alldeles för lite tanke i huvudet innan de pratar. De som säger typ, "varför är filmen i färg om den utspelar sig på typ 50-talet?" (om Jan Guillous Ondskan).

En annan sak man borde göra, men som jag inte gör, är vara tacksam och glad för allt man får. Men det är inte jag. Jag är hemsk och otacksam och borde bestraffas med spöstraff (sorry, det var det där med Ondskan igen, vi såg den idag). Jag gillar att gå presenter, å jag gillar att ge presenter. Men jag gillar inte att öppna presenter, och om jag inte är helt, helt säker på att personen i fråga kommer tycka om presenten tycker jag det är ganska jobbigt att titta på när andra öppnar presenter från mig. Det känns som om det är så mycket press inblandat i det hela. Den som öppnar presenten ska bli så himla glad. Nästan svimma på fläcken. Å jag känner alltid att jag borde bli så där glad, oavsett om jag gillar paketet eller inte. Så jag spelar alltid över. Oavsett om jag får 11047-119världens vackraste mugg (som jag redan lagt undan och hoppas få från Barbasyster) eller om det är ett glasschack (som Palten faktiskt fick av någon förra året, men han är så snäll så han blev nog glad ändå, det blev inte jag)

Detta är julgnäll av högsta grad, DJ-slejs (vilket är ditt nya, delvis självvalda namn)
Jag är en hemsk och otacksam människa.

Min suger-Palt

Jag måste bara berätta om vad som hände Palten idag på jobbet. Han är också lärare och jobbar på gymnasiet. När han kom till skolan i morse stod ett gäng med tjejer utanför en av dörrarna och rökte. De får inte stå så nära skolan och röka så när Palten gick förbi dem sa han att de skulle gå längre bort från dörren. En av tjejerna sa då "å, jag trodde aldrig att du var lärare, så söt du är!" Palten höll på att sjunka genom jorden. Han visste inte vad han skulle svar så han smet bara in genom dörren. Han var mycket generad när jag pratade med honom.
Roligt!
Jag kan ju i och för sig förstå brudarna. Han är söt som socker!

Bara fyra och en halv kvar

Julklappsjakten går vidare. Så här ser listan ut för tillfället:
*King Lear check
*Barabasyster, halv check
*Palten, check
*Olle-Bolle
*Benny
*Stora-orange
*Blonda-My
*Lilla-orange, check (jag har köpt små skor, och de är det sötaste man kan se på tjocka små bollfötter)
*Pling, check

Mutter-mustaschen, alias pappa, säger att han ska fan inte ha nå paket, det är så onödigt att köpa en massa saker så det ska han minsann inte ha nåra. Därför tror jag inte jag kommer köpa något till honom. Jag vet att jag köpte en sån där bilskrapa som är som en varm vante på. Han jobbar ju med att köra både buss och bil så jag tänkte att han nog kanske använder en sån nån gång ibland. Men ändå låg den orörd i hans sovrum ett halvår senare... Så Mutter-mustaschen blir utan julklapp i år.

Jag måste förtydliga. Det är mutter som i att muttra, typ gå och småklaga och muttra. Inte mutter som i skruv. Han har inte jättestora öron eller så. Han bara muttrar lite.

Buhu, skäll inte på mig

Nu har två personer på mitt jobb sagt upp sig inom loppet av två veckor. Jag vet inte riktigt om det är något bra tecken... I och för sig gillar jag inte nån av personerna så jag sörjer inte. Men ändå, vad är det för ställe man hamnat på? När den sista människan gick in till rektorn och sa upp sig, fick hon en utskällning. Hon hade minsann talat skit om skola och hon var inte välkommen till julbordet nästa vecka. Å därmed basta!
Om jag ska jobba kvar där tänker jag aldrig någonsin hamna i enrum med den där rektorn. Jag avskyr att bli utskälld. Jag skulle säkert börja gråta på en gång. Buhu, jag gråter nästan nu bara jag tänker på det...
Fast det ska bli skönt att dela bord med de där två sura, överlägsna människorna.

... and my diamond-shoes are to tight

Förra veckan skrev jag lite om den stundande julen och hur den skulle firas, i en kommentar till Barbasyster, å sen skrev Pling, Propellerkepsens syster, en kommentar om detta och en liten vän hon skulle ta med sig som jag hade skrivit om. Jag fick jättedåligt samvete, eftersom det ju inte var den lilla vännen jag var mest rädd för. Sen idag berättade Barbasyster att Plings sambo DJ-law hade försökt skriva en kommentar i min blogg just om julen (vilket ledde till att jag fick ännu sämre samvete som klagat på min Astrid Lindgren-jul, stackers DJ-law säger jag bara) å då slog det mig att det kanske är fler personer än bara Barbasyster och Ewa som läser den här bloggen. Det är ju jätteläskigt.
 
Därför ber jag er nu som läser den här bloggen ibland, att skriva en liten kommentar så jag vet vilka jag ska låta bli att förolämpa eller vilka i-landsproblem jag ska undvika att klaga över för att slippa dåligt samvete.  Tack på förhand!


Bara så ni vet

Detta ska helgen innehålla:
*god mat+vin+film+Palt=najs!
*Julklappsköp, eventuellt i Örebro. Jag har köpt 2½ och Palten har köpt 1. Jakten går vidare.
*Jag och Palten ska kanske titta på ett hus som han blivit kär i. Jag tycker det är lite fint förutom en kakelugn som Gud glömde (inte när han flyttade ut då alltså utan när han gjorde vackra saker...) Men det krävs väldigt mycket renovering och är inte så jättestort. Dessutom har det en superläskig källare där det kan bo massa läskiga monster, och en brunn på gården där de kan bo vissa
otäcka ungar. Sen ligger det i Enköping, å jag vet inte riktigt om jag vill bo i Enköping. Eller rättare sagt jag vet att jag inte vill bo i Enköping, men enligt dr Phil och vissa andra såna där snubbar är man två personer i ett förhållande och min knasiga Palt vill tydligen bo där, så jag försöker vara snäll.
*Rätta och renskriva rätt och läsa igenom text och rätta text och rätta uppgift och rätta..... Hjälp! Betygen ska vara satta om mindre än en vecka!
*Mjukiskläder.
*Tvättid. Sen kan vi sätta på våra nya lakan som vi inhandlat från the Mothership. Vackra!
*Hyacinter, glögg, stearinljus och julpynt. I lööööv julen!

Is this it?

Nu är det snart helg igen. Najs!
Sen blir det söndag = ångest.
Sen måndag igen.
Sen om en vecka sitter jag här och njuter av att det snart är fredag.
Skumt.


Jobbiga tiinajers

Idag har jag varit på stan med en kollega (jag är ju såååå vuxen!). Vi åt sushi och promenerade och sen snattrade vi och morrade åt tonåringar. Varför måste det finnas tonåringar överallt? Å varför måste de låta å synas så mycket?

I morse på tunnelbanan kom det på två stora tonårigar. Alltså de var inte stora Barbapapa-stora utan stora gymansie-stora. De pratade högt och mycket och sa fan och skit och håll käften ofta. Alla andra i tunnelbanan var trötta och ville läsa sina city och metro i lugn och ro. Men det ville inte tonåringarna, de ville prata om hur snygga respektiva icke-snygga olika människor var. Några på nåns jobb var tydligen inte snygga. De var jy typ 40, eller ja i alla fall 30. Alla i vagnen som var 40 och uppåt blängde med mördande blickar på de långbenta tonåringarna. Därefter gick de över till att diskutera vem av deras lärare som var snygga. Tydligen hade träslöjdsläraren varit väldigt snygg, men han hade slutat precis som alla andra som var snygga. Nån som hette Gunnar var också snygg tyckte den ena och den andra tyckte Patrik var snygg, men det tyckte inte den första för han hade gjort så här på henne.... sen var vi framme vid Gullmarsplan och tonårsmonstren gick av. Dumma högljudda tonåringar. Håll käften!


Dunkadunka

Jag skrev ett långt och poetiskt inlägg om en gammal tant som försökt bonda med mig på stan. Hon tyckte musiken i en butik var för hög och så ville hon att jag också skulle tycka det. Jag skrev länge och utförligt om att jag minsann inte var någon tant, att jag minsann hade två tatueringar och att jag minsann inte gick där och bekymmrade mig om dunkadunka-musik. Men sen försvann inlägget och nu orkar jag inte skriva nått nytt.
Slutsatsen var i alla fall att
*Tanten tyckte jag var tant och också led av den höga musiken
*Hon var typ 45-50 år äldre än mig, och jag tycker inte hon borde se mig som en jämlike vad gäller musiksmak.
*Jag är 25 och tatuerad, jag borde inte bli påhåppad av pensionärer på stan
*Jag är tant! Buhu!


Trippelmorr!

Idag var jag ute på stan och gjorde slut på lite mer surt intjänade slantar. Det har blivit mycket sånt på sista tiden... Jag köpte ett par örhängen (men där hade jag faktiskt presentkort på 50 kronor, så de kostade bara 49) en svart kofta och en liten liten julkapp till en liten liten Barbasyster. Allt var trevligt och härligt, trots regnet, ända till en dam i 60-70-årsåldern började prata med mig inne på en butik. Det var en klädbutik där de apselut inte sålde damkläder, men hon var där ändå. De spelade musik också i butiken, som de ju ofta gör nuförtiden. Damen tyckte dock att detta var ganska jobbigt, och vem söker hon sig till för att få medhåll? Jo, mig! "Vilken hög musik de spelar!" Som om jag skulle hålla med, som om vi var ett litet team, jämlikar, som om jag också var en tant som gick där och fick ont i öronen av den höga dunkadunka-musiken.
JAG ÄR INGEN TANT!
Jag är 25 år och har två tatueringar och knappt nåt jobb. Jag är ingen tant som går i butiker och ojar mig över hög musik!
Morr!
Morr!
Morr!

Peace out

Jag borde ha gått härifrån för nio minuter sen, men eftersom jag kommer spendera helgen i Paltens lilla ursäkt till stad där det råder total internetskugga, kände jag att jag var tvungen att skriva en sista innan-helgen-blogg.
Jag ska snart bege mig till praktarchlen på arbetsförmedlingen, där de antagligen kommer skälla på mig, prata med mig och saker som jag inte vet men som de tycker borde vara självklart och slutligen tvinga mig att komma dit snart igen för nått nytt meningslöst möte. Ja ser inte fram emot det.
Efter skolan ska jag gå och fika med tre kollegor (jag är ju SÅ vuxen). Vi kommer säkert bara prata om elaka elever och jobbiga chefer.
Därefter bär det av mot Uppsala där jag och Palten ska hämta flera stora kartonger med julsaker från hans moster. Mina små julsaker! Jag har saknat er ända sen förra året.
Men nu måste jag gå - praktarchlena väntar.

hits