Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal!
Jag hoppas att detta jag skriver nu inte upprör allt för många Pitebor. Men varför är det så att just ert val är det rätta? Jag inser ju självklart att inte alla tycker så, men om jag jämför Paltens bekantskapskrets med alla andra "kretser" jag befunnit mig i, så är personerna i denna krets de som verkar ha svårast att acceptera att folk gör andra val än dem. Bara det att vi möjligtvis inte kommer bo i norrland är ju helt befängt, enligt dem. "Varför ska ni bo där? Varför inte här? Varför är det stället så bra? Aldrig något om varför Piteå är så bra. Det är helt enkelt det som är normen.
Samma sak med smak vad gäller diverse saker, allt i från musik, politik och inredning (om man nu kan kalla furumöbler, skinnsoffgrupper och takfläcktar för inredning). Å i går fick vi svara för varför vi skulle gifta oss. Varför i hela friden ville vi göra det, förklara nu genast! Personen som ställde frågan skulle apselut inte gifta sig och det var ju helknäppt att göra det. Så varför, varför i hela friden skulle vi göra det? Varför i hela friden skulle inte han göra det? Det hade ingen betydelse för det var han som var Pitebo och jag var den utomstående sörlänningen. Så därför var hans val den rätta åsikten, normen, och mitt val skulle förklaras och motiveras. Morr, morr, morr!
Min snälla Palt försöker lugna mig genom att säga att det inte spelar någon roll och att jag ska strunta i dem. Men det som irriterar mig mest är att man knappt får försvara eller förklara sig. Jag tycker inte att jag ska behöva förklara varför jag och Palten ska gifta oss eller varför vi ska bo i Mälardalen när jag för det första är född och uppväxt och har all min släkt och bekantskapskrets där och Palten för det andra har släktingar, familj och vänner där och har bott hela sitt vuxna liv i Uppsala. Det är ju jättekonstigt att vi då vill bo där. Vi borde ju självklart flytta till Piteå där jag inte har några egna vänner och Palten endast har barndomskompisar. Ta inte i beräknande att Palten har jobb i Mälardalen, att man knappt kan få jobb som lärare i Piteå vad det verkar och att han och hans kompisar endast verkar prata gamla minnen. Gamla minnen som har ältats så ofta att jag till och med kan dem nu. Självklart ger vi upp våra liv och drömmar bara för att kunna flytta hit. Vi måste ju gå in i ledet och inte bryta mot reglerna. Samma kompis som uttalade sig om bröllop fastslog i går att Palten och möjligtivs en till, som han egentligen inte räknade eftersom han inte pratat med honom på flera år - att vi umgås ganska ofta med han och hans blivande fru hade tydligen ingen betydelse, skulle vara de enda som inte bodde i Piteå om tio år. Ursäka mig, men big fucking deal?!
Förlåt, förlåt Ewa och bekantskapskrets. Jag menar ju inte att alla Pitebor är sådana men nästan alla jag träffat (främst killarna), vilket ju inte är så många förstås. Men tillräckligt för att man ska bli irriterad...
Dessutom hoppas jag att alla inser hur mycket min citerade rubrik dryper av ironi.
Å nej kära du! Jag blir inte alls arg. Jag tycker också att det är såhär. Du kan ju tänka dig, jag blev tillsammans med Petter när jag var 23 och han 38. Dessutom har han 3 barn så det sågs inte med blida ögon direkt när vi blev ihop. Fotbollsmorsorna stod i träningsoveraller och pekade och viskade om mig på barnens träningar och matcher, de hälsade på barnen men inte på oss och om jag försökte prata med dem så vände de sig om bara. Det är ingen överdrift. Petter har knappt några gamla vänner kvar. Folk tycker ju att vi är skitkonstiga. Men vi har ju tack och lov våra konstiga nya kompisar som jobbar med festivalen, på Live Sound, musikhögskolan,spelar i band och andra ställen där oäktingar jobbar eller gör sånt som är onormalt som att vara homosexuell, bo i lägenhet med barn... Men det är VI som är de riktiga piteborna, de du har träffat är rosviksversionen, dvs piteorcherna. Och jag verkligen avskyr dem med. IDIOTER. Man kan inte umgås med dem som inte bor i en villa, som inte har en ny SUV eller där båda engagerar sig så mycket i barnen ( för om man inte vill föda barn, som jag till exempel så är man ett stolpskott och en kallsinnig kvinna) att man inte har fem minuter kvar till varandra när dagen är slut. Och skiljer man sig, då är den ene stekt för alltid.
Petter är dessutom ljudingenjör och jag medialärare så vi är ju hur som helst helt galna barnsliga puckon.
Men tack och lov så kan man ignorera dessa idioter och våra kompisar rockar fett (och vi med).
Du skulle ha träffat mig istället när du var här. JAG ÄR EN SNÄLL OCH ÄKTA PITEBO!Tusen kramar.
Nästa gång får du vara med mig. Om du vågar dig hit fler gånger.
Mhm, I hear you. Jag har bott i Pite från 12 års ålder till 19 år och jo, jag känner igen mycket av det du skriver. Inskränkthet går fetbort vart man än kommer ifrån tycker jag. Men beteendet är nog till stor del ett *mindrestadsbeteende* För lite output från omvärlden dvs. Det ÄR svårt att få jobb i Piteå som lärare. Öht svårt i hela norrbotten just nu som läget ser ut. (Håller på och läser till lärare i Umeå)
Och jag säger som din kille: skit i dem! De har ofta för lite att göra. ;)