mrs Pitepalt

Med dina små händer håller du redan min moderstumme. För att inte tala om mitt hjärta, mina lungor, binjurar och allt annat du kan tänka dig. Du är den vackraste!

Idag är det dessutom min och Paltens bröllopsdag. 1 år. Det firar vi genom att äta god mat, mysa och turas om att hålla i vår lilla Kotte. Inget kan vara bättre.

Kotten bor kvar i sitt trånga lilla bo och mina projekt fortsätter. I går sydde jag en förvaring / ett skydd som ska sitta bredvid skötbordet och i dag har vi äntligen städat ugnen som var lite sunkig när vi flyttade in, så nu är det bakning som gäller. Idag havrekakor med mörk choklad och jordnötssmör och i morgon blåbärsbullar och muffins. När jag är klar med det ska jag sy en tygtavla till hallen. När Kotten väl behagar komma ut kommer hela lägenheten vara omstylad och inpyrd med doften av nybakat.

Fortfarande ingen Kotte, så Palten och jag jobbar på att hålla oss sysselsatta. Eller snarare försöker jag hålla mig sysselsatt och Palten förstår sitt eget bästa och låter mig få som jag vill. I går var vi på IKEA på jakt efter parasoll till balkongen, tyvärr utan framgång, och även på jakt efter denna
 Den nya
mumin-sommarmuggen. Den är ju "oh my god", så vacker! Som tur var fann vi den. Så nu står den bland de andra muggarna och myser.

Idag har vi varit på stan där Palten ägnat sig åt lite storshopping. Det brukar inträffa ungefär en gång per kvartal, eller halvår. Han köpte tre par jeans, tre t-shirts och ett par shorts. Jag stod bredvid och morrade över att vissa plagg låg så långt ner och andra bara var fula. Dessutom morrade jag också lite över folk som glor. Folk som glor på en när man är höggravid lever verkligen farligt. De utmanar ödet. När vi var inne på JC gick två små tonårstjejer förbi. De var kanske 12-13 och tillsammans vägde de väl ungefär lika mycket som mina vattenfyllda fötter gör just nu. Den ena av dem glodde så hennes små tonårsögon ploppade ur huvudet och rullade in under ett sånt där lågt klädbord. Sen viskade hon (tillräckligt högt för att jag skulle höra) till sin tiny vän som då också vände sig om och glodde. "Men jösses!" tror jag var de exakta orden...

Okej, de är tonåringar, de måste glo. Det är en av deras viktigaste uppgifter. Prata med pipig röst, skicka sms, väga tolv kg och glo. Men ändå. Någon måtta måste det väl vara. Dessutom gick de förbi mig en gång till på väg ut, och då hade de helt plötsligt berikats med varsin morsa. Och morsorna glodde också!! Den ena såg mig först och sen vände hon huvudet igen, så där snabbt, som om man ser något riktigt konstigt och inte hinner hindra sig själv. Jag är väl inget
j-a cirkusfreak heller? Jag är ju bara gravid, och jag är ganska säker på att jag inte är den första som gått över tiden sex dagar och ger mig ut på en liten promenad på stan. Hade jag bara orkat hade jag sprungit ikapp de minimala tonåringarna och deras trista morsor och satt mig på dem. Alternativt stampat ner dem med en av mina elefantfötter.

Jag är så ointresserad av fotboll så det är skrämmande. Palten å andra sidan är inte det. Därför är vårt hem nu fyllt av fotbollsljud från TV:n, han sitter i soffan och önskar att något av lagen ska vinna och jag önskar att vi hade haft två TV-apparater. Det är inte helt rättvisst att man ska behöva vara höggravid samtidigt som det är fotbolls-EM. Som om tillvaron inte är tillräckligt irriterande och påfrestande? Att isglassen är slut i frysen kan få min underläpp att börja darra.

Mer Calippo åt det gravida folket, och mindre fotbollshuliganer!

För att inte bli helt galen av all denna väntan försöker vi fylla våra dagar. I går fyllde vi dagen med Barbasyster och hennes barn. Vi fyllde även våra magar med lite tårta, hamburgare och köttfärspaj.

Idag har vi fyllt tiden med städning. Nu är det bara två kartonger kvar och sen är vi helt inflyttade. Dessutom har vi varit på ICA och nu tittar Palten på fotboll. Om en och en halv timme ska vi dessutom fylla biotarmen lite. Det är verkligen på tiden, eftersom det jag senast såg på bio var Harry Potter med Barbasyster i somras. Jag tänker dessutom fylla mig med lösviktsgodis. Jag har redan fyllt magen hela dagen. Först med isglass, frukt och nu sist med tacos. Om jag fyller den riktigt mycket kanske Kotten ploppar ut i ren förskräckelse. Eller helt enkelt för att det blir för trångt.

I morgon ska vi nog fylla vår dag på stranden. Palten får bada och jag får sitta i skuggan och läsa. Förhoppningsvis kommer Barbasyster och co dit, så jag har någon att skugg-sitta med. Måndagen ska fyllas på Barkaby Outlet. Sen vet jag inte. Planerna fortsätter.

Vi är ju förstås väldigt sugna på att träffa den yngste medlemmen i familjen Bratwurst, som vi anar är väldans söt. Men vi tänkte låtsas vara goda, förstående vänner som inte tränger oss på. Så vi väntar nog lite till. Kanske finns det någon annan vi kan våldsgästa...

Äntligen internet! Fast vår gamla dator är den långsammaste laptopen söder om Gävle, så det tar hela dagen att läsa in sig på allt som händer i bloggvärlden. Men det känns i och för sig passande med resten av mitt liv just nu. Allt tar väldigt lång tid. I morgon är Kotten beräknad att komma ut. Men jag börjar ana att den rackarn kommer ligga där inne och trycka i många dagar till.

Mitt liv just nu består av en enda sak, väntan. Väntan på eftermiddag när solen slutar lysa in i vår lägenhet och det slutar vara ugnsvarmt, väntan på att Palten ska komma hem från jobbet och väntan på att Kotten ska komma ut. Vår Kotte. Den envisaste Kotten norr om Eskilstuna. Hur länge kan man behöva ligga i en mage? Den är ju alldeles fördigbakad nu, lägenheten är fullpackad med tvättade kläder, bädade sängar, pysslade skötbord och vagnar. Allt är redo för Kotten. Det enda som fattas är självaste Kotten.

Så Kotten, om du hör det här, du kan komma ut nu! Palten jobbar sin sista dag i morgon och jag är å så redo för dig. Kom ut nu är du snäll!