The end of an era
Med tanke på jobbet i höst, och även lite på grund av Kottens gigantiska Povel-tänder, håller vi nu på att sluta tutta. Kanske inte någon stor sak för vissa, eftersom Kotten ju hunnit bli ett år. Men Kotten lööööööövs tuttar, så vi bävade lite innan. Men det har gått bra. Det här är andra tuttefria dagen. Han försöker kräla lite efter dem på morgonen, men då går vi upp och äter gröt, och idag när vi duschade efter badet fick han syn på dem. "Dette, dette" sa han och stapplade mot dem med utsräckta armar likt Frankensteins monster på tuttejakt. Men det är svårt att stappla i ett badkar, så han kom av sig. Förhoppningsvis går det bra. Jag är sugen på mögelost och laxsushi.
Fast lite sorgligt känns det ju också. Min lilla bebis börjar bli stor!
Fast lite sorgligt känns det ju också. Min lilla bebis börjar bli stor!
Litet hurra och stort hjälp!
Jag har fått jobb!
Ett vikariat som sträcker sig över höstterminen på en gymnasieskola i Stockholm.
Palten ska vara hemma med Kotten så han är väldigt nöjd.
Jag känner mig lite glad, men mest nervös, skraj och sorgsen.
Ska jag lämna min lilla, lilla bebis hemma och åka bort hela dagarna?! Det är inte roligt... Dessutom ska jag köra bil till en stor skola med duktiga elever som säkert är mycket smartare än mig hela bunten. Jag kommer börja grina. Dessutom måste jag vara vuxen fröken och inte bara mamma. Hur var det man bar handväska nu igen?
Min förhoppning är i alla fall att Palten ska märka hur trist vår stad är och också vilja flytta till Stockholm. Just nu är hans längtan efter hus större än något annat, och det blir svårt om vi ska bo i Stockholm.
Jag har ångest!
Ett vikariat som sträcker sig över höstterminen på en gymnasieskola i Stockholm.
Palten ska vara hemma med Kotten så han är väldigt nöjd.
Jag känner mig lite glad, men mest nervös, skraj och sorgsen.
Ska jag lämna min lilla, lilla bebis hemma och åka bort hela dagarna?! Det är inte roligt... Dessutom ska jag köra bil till en stor skola med duktiga elever som säkert är mycket smartare än mig hela bunten. Jag kommer börja grina. Dessutom måste jag vara vuxen fröken och inte bara mamma. Hur var det man bar handväska nu igen?
Min förhoppning är i alla fall att Palten ska märka hur trist vår stad är och också vilja flytta till Stockholm. Just nu är hans längtan efter hus större än något annat, och det blir svårt om vi ska bo i Stockholm.
Jag har ångest!
På väg norr
Nu har Palten äntligen fått sommarlov och efter att ha spenderat några trevliga men ganska hektiska dagar hos pappa med Kottens kusiner är vi nu på väg mot Piteå. Vi har en lång bilresa framför oss och det ska bli intressant att se hur Kotten tycker det är. Eftersom jag lagat en tand nu på morgonen får jag inte äta på en timme, vilket resulterat i att jag istället läst ut alla tidningar jag hade med mig. Tre olika inredningstidningar med ungefär samma innehåll. Ett par danskar med fåniga namn som bor några mil utanför Köpenhamn. Någon lite alternativ som gillar färg, 50-talsgrejer och har en eller flera stringhyllor. Men framför allt allt vitt. Folk som har totalrenoverat gamla hus och målat allt vitt. Vita väggar, vita golv, vita kök, vita badrum och sen tre pastelliga Iittala ljuslyktor och några soffkuddar från Svenskt tenn... Och så låter det alltid som om människorna i artiklarna är så himla egentänkande och påhittiga. Jag förstår inte riktigt varför jag envisas med att köpa dessa tidningar, det är ju alltid precis samma. Och jag gillar inte ens vitt! Tacka vet jag lite färgglatt 50-tal och en stringhylla...
Vilda Kotten
I födelsedagspresent från doktorerna Snuggles fick Kotten böckerna om Vilda bebin, och inget kan vara mer passande. Han är verkligen vild. Inte nog med att han spring-stapplar omkring och vräker ut saker hela dagarna, han har även börjat klättra upp på saker. Kanske har jag mig själv att skylla. När jag var liten klättrade jag upp i både berg, träd och telemaster, så jag kan definitivt förstå hans fascination av att klättra.
Det började med att han försökte klättra in i spisen, i underluckan. När det inte gick nöjde han sig med att öppna luckan, ställa sig på den och rucka hårt i handtaget. Jag är ganska säker på att vi inte har något tippskydd på spisen, så just detta klättringsobjekt är jag väl mindre nöjd med.
Nästa objekt som ville bli bestiget var Bobby caren. Det bästa är att klättra upp bakvägen och gärna ta stöd på stringhyllan. Varken bilen eller hyllan känns särskilt stadiga, så det här är inte heller någon favorit för mig.
Han har länge klättrat upp och satt sig på lådan med kläder som vi har står under skötbordet. Varje gång lådan är utdragen kryper han upp och sätter sig på den. Om locket är på eller inte spelar inte så stor roll. Men så idag upptäckte han att lådan inte nödvändigtvis måste vara målet, utan det kan även vara medlet. När jag tittade in i sovrummet fick jag se honom sitta på mitthyllan, som en liten koja inne i skötbordet.
Han såg mycket nöjd ut.
Jag undrar var detta ska sluta?
Det började med att han försökte klättra in i spisen, i underluckan. När det inte gick nöjde han sig med att öppna luckan, ställa sig på den och rucka hårt i handtaget. Jag är ganska säker på att vi inte har något tippskydd på spisen, så just detta klättringsobjekt är jag väl mindre nöjd med.
Nästa objekt som ville bli bestiget var Bobby caren. Det bästa är att klättra upp bakvägen och gärna ta stöd på stringhyllan. Varken bilen eller hyllan känns särskilt stadiga, så det här är inte heller någon favorit för mig.
Han har länge klättrat upp och satt sig på lådan med kläder som vi har står under skötbordet. Varje gång lådan är utdragen kryper han upp och sätter sig på den. Om locket är på eller inte spelar inte så stor roll. Men så idag upptäckte han att lådan inte nödvändigtvis måste vara målet, utan det kan även vara medlet. När jag tittade in i sovrummet fick jag se honom sitta på mitthyllan, som en liten koja inne i skötbordet.
Han såg mycket nöjd ut. Jag undrar var detta ska sluta?
Ha...ha...ha den äran!
I helgen hade vi kalas för Kotten. Det var mycket trevligt.
Jag hade gjort en ganska ful tårta
och lite annat smått och gott
I bakgrunden står jag med min nya klänning som jag fick av Palten på morsdag.
Kotten fick massor av fina paket
En favorit var hans Bobby Car
som är väldigt rolig att sitta och tuta på, det där med att ta sig framåt har han inte riktigt fattat än, eller så är hans korviga små ben för korta.
Dessutom fick han allt det här
Det är härligt att vara en Kotte på blott ett år. Fast egentligen fyller han ju inte förrän den 17:de, så nu ska vi ut och köpa fler klappar.
Jag hade gjort en ganska ful tårta
och lite annat smått och gott I bakgrunden står jag med min nya klänning som jag fick av Palten på morsdag.
Kotten fick massor av fina paket
En favorit var hans Bobby Car
som är väldigt rolig att sitta och tuta på, det där med att ta sig framåt har han inte riktigt fattat än, eller så är hans korviga små ben för korta. Dessutom fick han allt det här
Det är härligt att vara en Kotte på blott ett år. Fast egentligen fyller han ju inte förrän den 17:de, så nu ska vi ut och köpa fler klappar.
Suck!
Det är lite dött här som ni säkert märkt. Dels beror det på att jag jagar efter vild-Kotten när han flänger runt som en vätte mellan spisen, TVn och min underklädeslåda, och dels beror det på att jag mest känner frustration och ångest inför hösten och jobben som aldrig dyker upp. Inget av detta är särskilt roligt att läsa om tror jag, och Kottens vilda upptåg hinner jag inte ens skriva om, så... Jag hoppas jag är tillbaka med roliga nyheter snart.