mrs Pitepalt

Helt plötsligt är det mycket lättare att gå ut och gå. Det har nog inte så mycket att göra med min kondition, för den tror jag fortfarande är värdelös, utan mer att göra med vårvädret. Att promenera i sol och värme och på torr och lite grusig asfalt är betydligt roligare än att promenera i kyla och snöslask där man måste slaloma sig fram mellan vattenpölarna. När jag och Kotten var ute och gick i förmiddags kom jag på mig med att njuta av det fina vårvädret, och plötligt inser jag att "Oh my god, jag är vuxen nu!". Aldrig tidigare har jag njutit av vårvädret och promenerat på förmiddagen. Bara att jag kallar klockan tio förmiddag och inte morgon är ett tydligt tecken på att mina dagar som ungdom är long gone. Att jag har en knubbig Kotte som ligger i sover i vagnen framför mig är också ett ganska klart tecken på att jag nog är ganska vuxen. Att jag har ett valnötsbröd som ligger och jäser hemma i köket är ju ett lika tydligt tecken som om någon som pratar teckenspråk skulle slå mig i huvudet med ett uttropstecken.

Tack och lov är jag inte supervuxen än. Jag tittar fortfarande hellre på inspelade program av Medium och Project Runway än Nyhetsmorgon. Den på SVT. Jag har en enorm förkärlek för barnsliga saker, typ Barbapapa och Mumin, detta borde väl försvinna om jag var en riktig vuxen, en sån med portfölj? Jag har inte med mig inneskor när jag ska på kalas. Detta måste vara det tydligaste tecknet på att jag ännu inte är helt vuxen. King Lear har alltid inneskor, och kanske inte portfölj, men ett viktigt jobb med kontor och skrivbord. Jag provade att ha med mig inneskor en gång. På ett trettioårskalas, då om någon gång ska man väl kunna vara vuxen. Men det gick liksom inte. Skorna sattes på och togs av ganska snabbt. Jag trivs fortfarande bäst i strumplästen.

Därför har detta blivit min kompass in i vuxenvärlden. Inneskorna. Den dagen jag med glädje tar på mig ett par inneskor så fort jag blir bortbjuden, då vet jag att jag är vuxen på riktigt. Idagsläget vill jag dock hellre ha smågodis än finskor i handväskan, så då kan jag känna mig lugn.

Nu är jag färdigminglad. Det var läskigt men inte så läskigt som jag föreställt mig.  Nu får vi vänta och se om jag blir kallad på en ny intervju. Och sen vet jag inte vilket som är nästa steg. Personlighetstester, fys-test, simma under vatten genom ihopgjutna tunnor? Det är ju som att ta sig in på Pentagon eller något liknande, men vad gör man inte för ett jobb? 

Dagens roligaste: gunga Kotten som skrattar så snoret flyger.

Dagens mindre roliga: gå och handla med Kotten som grinar så snoret rinner.

Dagens lunch: smörgås och hallonmunk. Jag älskar att luncha utan Palten, då kan man äta skräpmat!

Dagens att göra: handla trosor på Lindex som kan platta till min mjuka mammamage.

Dagens läskiga: gå på arbetsintervju och mingel, gulp!

I morgon ska jag på en skitläskig intervju.
Jag är nervös! Men hoppas jag får det.
Ni håller väl tummarna?

Jag gillar att handla på Tradera. Både köpa och sälja. Om man skulle vara lite elak skulle man kunna säga att jag är en Tradera-addict. Men om man skulle vara snäll skulle man bara säga att jag var ekonomisk och tänkte på miljön. Hur som haver, jag har aldrig handlat på Blocket. Jag har varit inne där och snokat runt några gånger. En eller två tillfällen har jag till och med mailat och frågat om en vara. Men så idag bestämde jag mig för att köpa något för första gången. Och så gick det åt skogen. Jag hade mailat några gånger med människan om en svart Brio lära gå vagn. Hon skrev att den fortfarande fanns kvar. Jag skrev att jag ville köpa den och undrade ifall Palten kunde hämta den med bilen på väg hem från jobbet någon dag. Hon skrev ja hör bara av er. När jag sedan skickade nästa mail, vilket skedde inom en timme från hennes mail fick jag svaret "tyvär, den är redan såld." Va?! Vad hände? Är detta Blocket vett och etikett? Går det till så här på Blocket? Is this the Blocket way? För då vill inte jag vara med.

Vad säger ni vana Blocket-handlare?

Kotten är superduperförkyld. Alla hans tidigare förkylningar har varit som fisar i rymden jämfört med den här. Jag tänker på den där boken med vilda bebin, när vilda bebin blir sjuk och bara ligger i sin säng med sin lilla runda skalle på kudden, alldeles ynklig. Sån är vår Kotte, ynklig. Han äter inget, bara tutte, men jag vet inte hur mycket han får i sig. Han vill mest bara sitta på någon av oss och sova. När han är vaken har han tunga, ledsna ögon och andas alldeles hest och raspigt. Sen är han så varm och febrig hela tiden. Jag tycker han bara ska ha blöja men Palten tycker inte man ska klä honom för kallt för det är inte heller bra. Nu är dock Palten på jobbet så jag kan klä honom hur jag vill. Dessutom börjar han nog bli lite bättre idag för han har varit lite piggare i omgångar. Förutom när han kräktes en superstor kräka på sig själv, mig och fåtöljen förstås. Men vi hoppas att det var den sista kräkan idag. Jag tycker så synd om honom och hoppas att vår vanliga pigga choklad-Kotte snart ska vara tillbaka.

Kotten är förkyld. Snorig, gnällig och febrig. Det började i förrgår natt och sen har det eskalerat. Kanske är det bara den fjärde bråkiga tanden som jävlas, eller så har vi helt enkelt haft det lite väl enkelt de senaste månaderna. Det vill säga en glad bebis som inte gråter utan anledning och inte skriker på nätterna. Nu har vi en liten ledsen Kotte som snorar så han blir rödnäst, gråter oavsett vad vi gör med honom och kaskadkräks över hela sin barnstol. Förhoppningsvis går det över snart. Gärna innan kalaset vi ska på i morgon klockan fem. Men jag är inte hoppfull.

Kotten sover, i egen säng! Vi tagit bort ena sidan på spjälsängen och ställt den bredvid vår säng vilket innebär att han ligger på samma höjd som oss och precis bredvid, så antagligen förstår han inte att han ligger i egen säng. Men vi tycker det funkar bra. Han är så nära så vi kan se honom hela tiden och jag kan känna honom bara genom att sträcka ut armen, men han ligger inte som en liten igel och snurrar runt i vår säng.

Nu känns det också som om den här perioden börjar när man måste vara orolig över att han ska slå sig hela tiden. Som tur är har han sin hönspappa Palten till det och jag kan oroa mig mer i smyg. Palten blir väldigt nervös av saker. Tillexemepel som när Kotten klämde fingret på ungsluckan häromdagen. Den där nere som inte blir varm, men har en vass kant. Han satt och pillade på den och så helt plötsligt hade han öppnat den och lyckats stoppa in en av sina fläskiga fingrar där och stängt. Han blev inte glad, och det blev ju inte jag och Palten heller förstås. Men Palten blev nog mest orolig. När han såg att det blivit ett djupt streck på fingret (dock inget blod) blev han förskräckt. "Ska vi åka in tycker du?!" Eh, nej det tycker jag väl inte. Han är ett barn som klämt fingret, det är bara att vänja sig. Palten menar dock så här i efterhand att han inte alls sa att vi skulle åka in på en gång, det var mer om fingret skulle svullna upp till en prinskorv eller nåt, men jag står fast vid min version.

Han har också fått sin tredje tand, denna gång i överkäken. Och man kan bara hoppas att det är en hörntand och inte en framtand. För är det en framtand så får jag ge mig ut och köpa en banjo och kolla upp min och Paltens eventuella släktskap, för då blir det inte en nådig glugg han kommer få mellan tänderna. Men vi hoppas som sagt på fler tänder som sitter lite mer i mitten av munnen. Men han tycker ju om att bita på saker så denna nya vampyrliknande tand passar ju in bra i det sammanhanget.

Dessutom tror vi att han sa hej igår. Men vi är lite osäkra. Så det känns inte som något tydligt första ord, men snart kanske.

Äntligen tillbaka efter ett litet uppehåll. Den gamla datorn la av totalt. Började skriva siffror istället för bokstäver. Så nu sitter jag och knapprar på en splitterny dator, härligt! Ska bara vänja mig vid det nya tangentbordet och sen kan jag blogga utav bara h-e!

Tack alla ni som kommenterat förra inlägg! Både ni okända och ni kända. Tyvär har var dator brakat ihop och jag skriver detta med hjälp av mobilen. Så jag kan skriva lite bättre och längre sen.

Jag vet att många andra som bloggar irriterar sig över detta, och nu måste jag liksom dem skriva av mig kring ämnet. Människor som läser ens blogg men aldrig kommenterar. Varför?

Igår hade 39 personer läst min blogg och en hade kommenterat. Vad gjorde ni andra 38? Orkade ni inte kommentera? var det inget som var intressant? Visst ni inte hur ni skulle göra? Jag menar inte att man alltid måste kommentera allt man läser, vissa kommenterar då och då och det är jättetrevligt. Men det känns ändå som om ett stort gäng läser men aldrig kommenterar, och det känns tråkigt. Man skriver ju och delar med sig och hoppas att andra ska bemöta det man skirver, men icke! Sen blir man ju nyfiken över vilka det är som läser. Kanske har de trevliga bloggar som man helt har missat. Jag har bett om detta tidigare, men inte fått något vidare resultat, men nu försöker jag igen. Vilka är ni som läser, kan ni inte lämna något litet avtryck här nere. Det är inte svårt. Tryck bara på kommentarer och skriv något! Kom igen nu, you can do it!

Kotten har en gång för alla bevisat att han är min son. Han har lärt sig sätta på TVn.

Vi har en sån där modäääärn TV som är stor och platt och vacker. Längst ner i mitten på TVn finns ett hål som lyser rött om den är avstängd och vitt om den är påslagen. Vi har haft TVn ett tag nu men det var Kotten som först insåg att man kunde stänga av och sätta på TVn genom att dra med fingret i hålet (det låter ju lite perverst, men det är det inte.) Så nu gör han det så ofta han kan. Han kryper fram på sina runda knän och ställer sig vid TV-bänken. Sen slår han lite på plattan som TVn står på och sen stoppar han ett av sina knubbiga fingrar i hålet och stänger av TVn. Sen garvar han när han inser vad han har gjort. Oftast sätter han dock på TVn igen. Vilket jag tycker är det ultimata beviset på att han är min son. Han lämnar inte TVn avstängd i onödan.

Nu vet jag inte om jag behöver något mer bevis på att han är min son. Jag har fortfarande ganska tydliga minnen från när jag krystade ut den där jätteskallen, men ändå...

Igår invigde vi vår nya dvd, och den var helt kanon! Vi pausade mitt i Familjen annorlunda när Palten gick och la Kotten, och sen spolade vi förbi reklamen. Sen spelade jag in ett avsnitt av Medium som gick mitt i natten. Bara för att jag kunde. Vi har dock inte riktigt vant oss vid den än, men vi läser på. Det är en av de bästa presenterna jag fått!


Tack pappa och Pippi!