mrs Pitepalt

Numera pratas det mycket om vuxenmobbing som förekommer på arbetsplatserna. Alla har väl sett Friends-reklamfilmer där vuxna människor spottar i varandras mat eller kletar snusk på dataskärmen. Men det här måste fanemej vara värre.Det här är tonårsmobbing-mot-vuxen.  Är man vuxen mot vuxen kan man slå tillbaka. Man kan göra atomic-weddgie och skicka avföring till dem på posten. Men inte nu. Nu ska jag vara den vuxna och förståndiga som inte gråter och skriker åt eleverna. Jag ska ta alla elaka kommentarer, fnissningar och viskningar och bara säga "nu barn, ska vi lära oss om August Strindberg. Det blir väl roligt!" Å sen när barnen, eller nej sa jag barnen jag menar djävulens avkomma, stönar "nää, vad tråkigt! Varför gör man alltid trista saker på svenskan!" då ska jag le mitt blidaste lende och förse alla elever med varsin förpackning ruttna ägg som de kan kasta på mig.
Det är faktiskt helt förjävligt ibland.
Sådana ibland är nästa alltid när man vickar. För är man vikarie, då är man inte en människa med känslor och tankar. Då är man bara en anonym sak som börjar existera när lektionen startar och efter lektionens slut går man in i ett skåp och stänger dörren och slutar fungera, tills nästa tillfälle av mobbing sätter igång.
Idag vickade jag för en av niorna på skolan. Inte för första gången, men apselut för sista. Förutom de vanliga små charmiga händelserna, som att elever låser en ute, att elever säger nej när de ser en, eller att de ignorerar en och tjafsar emot när man säger åt dem att arbeta istället för att prata högt över hela klassrummet om sin senaste basketmatch (tjejapor så klart), så fick jag den här lektionen även höra kommentarer om mitt utseende.
Jag vet att jag har stor rumpa. Det har jag alltid haft. När jag var sju och blev retad för att jag hade stor rumpa (ironiskt nog av en person med öknamnet ankstjärt och som faktiskt hade dubbelt så stor rumpa som mig, fast han var kille) så grät jag lite och sen ställde Barbasyster mobbaren mot väggen. Eftersom hon är nio år äldre än mig och åtta år äldre än ankstjärten var det mycket effektivt.
Men nu.... Nu är mobbarna tio år yngre och tio gånger fler än mig, och varken Barbasyster eller King Lear kan komma och rädda mig. Och jag kan dessutom inte heller mobba tillbaks. Jag är nämligen lärare, eller åtminstone vikarie, och då ska man vara vuxen och mogen och inte inte säga saker som "om jag också skulle växa upp och arbeta som städare på Connex skulle jag inte vara så lika nöjd med mig själv som du är!" 
Ska det vara så här? Är det så här på alla högstadieskolor, eller är mina elever extra hemska? Please fellow högstadielärare, är det så här hos er?