Sovvanor och nya minibebisar
Jag skrev precis ett långt inlägg om Kottens sovvanor och våra planer att förändra dessa innan sommaren när Knytet föds, men det var så tråkigt att jag nästa somnade bara av att skriva det så det fick försvinna ut i cyberrymden.
Jag har spenderat en vecka hos pappa och hans sambo eftersom Palten ibland sover här i veckorna eftersom det är närmare hans jobb. Det är otroligt lyxigt att få lagad mat varenda dag, men man blir lite tokig av att vara hemifrån och vara tvungen att springa efter Kotten som är vild och vill pilla på allt. Saker är ju aldrig så där barnsäkra när man är hos människor som inte har barn. För att fördriva dagarna lite har jag börjat virka på en filt till Knytet. Mormorsrutor är så härligt att virka, det går så fort. Det värsta är ju bara när man ska fästa alla trådar sen när man är klar, men det är ett senare problem.
Dessutom har jag planerat för alla flickkläder jag ska köpa till Bratwurstarnas lilla flicka-wurst som föddes igår natt. Äntligen någon man kan köpa miniklänningar till. Grattis, grattis till familjen Bratwurst och vi ser fram emot att träffa er söta, mörkhåriga lillasyster.
Buhu!
Igår gick jag in i v. 30 och det känns som det är flera år kvar till BF. Jag känner mig stor och tung och otymplig. Jag måste gå på toaletten hela tiden och om jag inte sover med en enorm kudde mellan knäna så får jag ont i höfterna och går som en pensionerad pingvin. Jag måste planera hur jag klär på mig. Om jag inte tar på mig strumporna innan jag tar på mig byxorna blir det väldigt jobbigt, det värsta är när jag ska ta på mig skorna, allra helst mina Converse.
Jag förstår inte varför det känns så mycket jobbigare den här gången. Magen är inte större, snarare mindre och jag har inte gått upp med. Ioch för sig vägde jag mer denna gång än förra så jag väger ju mer nu än jag gjorde i v.30 med Kotten. Dessutom har jag fått bristningar på magen. Jag fick lite förra gången, men det var i v. 41 men nu har jag redan fått och de sitter runt naveln, jättefult. När Knytet är redo att komma ut lär jag se ut som en polkagrisorm som har svalt en tremanssoffa. Buhu!
Mio, IKEA och arga pappor
När vi var på IKEA såg vi en mycket märklig pappa också. Vi satt och åt vid ett av de runda lekhålen som finns på IKEA Barkaby och det var massor av barn där. En pojke som var ca 1½ år var ganska vild och bonkade runt lite på de andra barnen. Vi såg inte exakt vad som hände men antagligen bonkade han till den här pappans pojke, som var kanske 3 år, i ansiktet. Den äldre pojken började gråta och pappan kommer genast springande, griper tag i sin son och tar samtidigt tag i den mindre pojken och säger till honom med hög, arg röst, typ "lugna ner dig nu, så där gör man inte!" Sen börjar han se sig om kring oss vuxna och fräser "vems barn är det här?". En stackars pappa kommer fram och erkänner att han är ansvarig för den vilda ettochetthalvt-åringen och ber om ursäkt, men arga pappan är inte nöjd utan han gormar på om att den här pappan måste vakta sitt barn och titta nu vad som hände och bla, bla, bla. Sen går han med sin son till mamman som tröstar barnet som om han hade fått ena armen avsliten. Den utskällda pappan ser mycket ömklig ut och försöker hålla fast sin vilda unge som bara vill tillbaka in och bonka andra barn. Både Palten och jag sitter som förstummade och känner viss irritation mot den ilska pappan, viss medömkan för den andra pappan och ganska mycket stolthet över att det inte är vårt barn som har bonkat och blivit utskällt.
Men visst var det en ganska knasig pappa? Barn är ju vilda och speciellt i 1½-års åldern, om jag bara tittar på hur Kotten var. Nu bonkade han aldrig främmande barn i ansiktet, men så är han ju också extra bra, men jag vet att jag ibland reagerade på att han inte riktigt hade koll på det här med personlig sfär och kunde gå fram till främmande barn och ta i dem eller börja snacka med dem. Men det barnet som blev bonkat var säkert dubbelt så gammalt och han måste ju ha varit extra mesig, eller snarare haft väldigt överbeskyddande föräldrar. Barn gör sig ju illa, är det inte bättre att lära dem att det ibland gör ont men att det ofta går över ganska fort, inte bete sig som att världen håller på att gå under för att en bebis bonkar en i ansiktet på IKEA, klart att ungen grinar. Sen är det ju förstås viktigt att lära barn att inte slåss och den här mindre ungen var faktiskt väldigt vild, men jag tyckte ändå den arga pappan betede sig väldigt konstigt. Eller, vad tycker ni?
Ioch för sig vet jag inte hur jag hade reagerat om ett främmande barn helt oprovocerat hade slagit till Kotten, men jag är ganska säker på att jag hade hanterat det bättre än arga pappan.
Snask-Kotten
Eller det vill säga Kotten smygäter lite choklad som han hittat på bordet. Palten hade köpt med sig en ask med praliner och den stod kvar på soffbordet från igår och när jag kom in från badrummet satt Kotten med nävan långt ner i asken och smaskade, "gott, smaka" mumsade han lyckligt. Han är ett riktigt litet snasktroll. Igår hade jag köpt fika när Palten kom hem och Kotten tyckte ändarna på dammsugarna var goda, men inget mer. Sen provtuggade han på ett remi-kex några gånger men insåg vid varje tugga att det nog inte var något för honom, men varför ge upp, kanske nästa remi-kex smakade bättre? Nej, inte det. Egentligen har jag väl bara mig själv att skylla, det är ju ingen frågan om vem han har ärvt sin sweet tooth från. Paltens godaste är ju typ makrillsmacka.
Avundsjuk, jag är så avundsjuk!
Just nu är Palten på resa med sina elever och på grund av Eyjafjallajökull kommer han inte hem förrän på fredag, först skulle han komma hem torsdag kväll. Det är så tråkigt att vara själv. Han åkte i söndags och trots att jag har sysselsatt mig med trevliga saker och träffat trevliga människor hela veckan så saknar jag honom jättemycket. Hur gör människor som är ensamstående föräldrar på kvällarna? Träffar de en massa kompisar och vänner eller sitter de också bara hemma och pusslar och tittar på Shrek? Jag försökte fylla lite tid med att pyssla en mössa, men det slutade med att Kotten stod bredvis och grinade för att han inte fick måla en apa på mössan, precis som jag gjorde. Just nu grinar han över någonting med en boll och kasta. Jag har frågat om han ska kasta, men då säger han nej, jag har frågat om jag ska kasta och då säger han nej, så nu är bollen okastad och han grinar fortfarande. Bäst att gå ner och göra lite kvällsmat.
I morgon ska jag till BM och mäta magen och lyssna på rymdhästen som galloperar därinne. Det är alltid trevligt.
Läget?
I morse när jag lämnade Kotten på förskolan slog det mig än en gång hur stor han blivit. Först klättrade han upp i klätterställningen och rutschade ner snabbt, snabbt och sen gick han iväg med de andra barnen på utflykt. Han stod på led och höll i ett sånt där gult snöre med öglor. Han verkade mycket nöjd och vinkade hej då utan minsta lilla darr på läppen. Min läpp darrade inte heller, inte det minsta.
Och i går tittade vi på Charlie och Lola på Svtplay och då pratade vi om att Charlie inte var Lolas pappa utan Lolas storebror, precis som Kotten ska bli. Han såg mycket nöjd ut när jag sa det, "du ska också bli storebror". Sen satt han och sa det resten av programmet. "Lolas bror, Dii bror."
Dessutom har storkusinerna lärt honom att säga läget. Så nu säger han det på beställning och han gör det med grymt mycket attityd och knarr i rösten "läääääget?" Fina stora Kotten. Snart kommer han vara tonåring och ha mössa på sig dygnet runt och lukta svett. Min lilla, lilla pojke.
Swim fatso, swim!
Igår gick jag in i vecka 28. Det är alltså tre månader kvar till BF. Det känns väldigt länge, och med tanke på hur stor magen är nu kan jag inte för mitt liv förstå hur stor den kommer bli. Men man får väl vara tacksam så länge man kan se sina egna fötter utan alltför mycket ansträngning. Í bakgrunden skymtar den vackra tapet vi just satt upp i gästrummet. Resten av dagen har också varit trevlig. Jag har hängt ut kläder att torka utomhus
, krattat lite och letat stenar att göra pyssel av. Det är femton grader i skuggan på baksidan, mycket härligt! Nu äntligen börjar det kännas trevligt att ha en trädgård. Bara vi inte har ihjäl den första sommaren.Absofuckinglutely!
Jag dör! http://www.youtube.com/watch?v=qhb2dMqOpOY Den verkar ju så bra!
Förra filmen hade premiär några dagar efter att Kotten föddes och då var jag ju tuttemonster och kunde inte gå på bio, men den här har premiär 1½ månad innan BF. Jag undrar hur många gånger jag hinner se den innan Knytet ploppar ut. Jag skriver ploppar eftersom det ju borde gå lätt som en plätt efter att Kotten låg och stötte med sin jätteskalle i två och en halv timme. Annars blir jag besviken.