OMG!

Mumin firar 65 år och det görs med denna
vackra mugg. En must have. Om någon ser var de säljs i butik får ni gärna hojta till.


Om Kotten(s mamma) själv får välja

Med tanke på att julen närmar sig och eftersom jag tydligen ska vara vuxen nu och knappt få några julklappar passar jag på att skriva en önskelista åt Kotten. Han sa att det var okej.
*Han behöver en fin lampa till sitt rum. Kanske en
dyr, en ännu dyrare eller en superdyrfin. Den här var också lite rolig, men den påminner lite för mycket om en mack, som Kotten kallar den, och mackar hör hemma i blöjor, inte i fönster så icke.
*Några fina affischer för att liva upp hans vita väggar.
*Barbafigurer. De jag har är inte tuggvänliga och han har så väldans många tänder. De här var också fina.
*Djur. Hans favoriter är elefant, gris, lejon och fisk. Och ja, jag vet att späckhuggare inte är en fisk, men det fanns inga fiskar så...
*Pussel
*Åh, ännu fler djur! Om de var roliga för 23 år sedan är de roliga nu!

Gud, han kommer bli så bortskämd...

Om jag vore köpeman...

Eftersom jag har gjort den här klassiska lärarmissen, som förhoppningsvis bara görs de första fem åren eller så, att planera flera inlämningar och prov samtidigt, har jag nu en lugn period för att sen nästa vecka få in drygt 60 prov att rätta. Därför sitter jag och internetar runt och drömmer om tapeter och inredningsdetaljer till huset. Jag och King Lear fick ett ryck i helgen och började skrapa färg och hyvla tapetskarvar. Tyvär är inte Palten riktigt lika manisk som mig och vill göra allt noooooooggrant och långsamt. Jag vill göra allt noggrant, men snabbt och snyggt förstås.

Vi har börjat med Kottens rum och trots att jag tycker den här
tapeten är superfin kommer vi nog måla rummet. Sen vill jag måla om en stringhylla vi har hemma som nu har vita gavlar och hyllplan i obehandlat trä. Kanske ljust turkos eller grön. Eller superskarp turkos. Eller gul. Eller jag vet inte. Dessutom har vi ett litet skåp i teak där sidorna är skadade. Det skulle jag också vilja måla, men kanske lämna kvar luckorna som de är. Men där vet jag inte heller vilken färg man ska ha. Antagligen samma som stringhyllan, eller?

Nästa projekt som väntar är lilla hallen. Men Palten är väldigt bekymrad över doften där inne och funderar på om det är golvet som är boven (sånt där j-a klinkersgolv, det vet man ju hur det är... eller hur Nocken??) Så då måste vi ta dit någon som kan lukta på golvet och spänna lite på hängslena eller vad såna där nissar nu gör, och sen får vi kanske lägga om det. Svart och vit-rutigt golv är ju väldigt snygg, men kanske inte så praktiskt i en hall där man kommer in med smutsiga skor och där vagnen står? Dessutom måste vi inhandla en snygg hatthylla. Den här är ju förstås drömmen, men så dyr. Annars är ju klassiskt också bra, fast med träpinnar.

Så många val, så lite tid och kanske ännu mindre pengar. Suck!

Snart så...

Det värsta med att inte ha så mycket pengar är att man inte kan köpa alla de där små lyxprytlarna man vill ha som gör vardagen lite, lite trevligare. En sådan lyxprytel jag gärna köper är fina, dyra barnkläder till Kotten. De måste ju självklart inte vara dyra. Men de finaste är ofta lite dyrare. Jag köper inte såna där sjangdobela (ja, det är så man böjer det, skitskumt...) märken som bara finns på NK och kostar tusentals kronor. Jag köper mest danska märken som ofta säljs på Tradera och kostar hundratals kronor .

 Det absoluta favoritmärket är
Småfolk. Titta bara vad mycket fint:

När jag får ett jobb ska Kotten ekiperas upp till flodhästtänderna. Han kommer bli så vacker!

I wanna be a 08:a!

Palten och jag har varit på lägenhetsvisning. Tre lägenheter i Stockholm. Jag vill bli Stockholmare. Jag vill vara dryg, köra jättestor bil, ha stora solglasögon och säga "E de extrapris på reker?" till varenda människa jag träffar. För det är ju så alla Stockholmare är. Det vet man ju. Har man ju hört. Precis som alla norrlänningar är sävliga, lugna och kör på renar med skotern som de sedan tar med hem till stugan och äter upp. Jag är inte särskilt lugn, jag tror inte jag är sävlig och när jag kör skoter vågar jag aldrig köra särskilt fort. Detta innebär att jag aldrig skulle kunna köra ihjäl några renar och då skulle jag inte kunna få någon mat och så skulle jag dö. Jag gillar däremot stora glasögon, Falcen känns fortfarande enorm och jag tycker om räkor. Jag är inte så dryg dock och jag pratar mer så här "mä, va äää dä dääär fö trälit program" än så här "ska vi ta en bulle till Medis och tjacka en vurre?" , men jag vill ändå bo i Stockholm. Jag kan dryga på mig lite och så kan jag träna in några fräna slangord.

Oavsett hur jag pratar vill jag bo i en av dessa lägenheter. Helst vill jag bo i en som ligger på sjätte våningen och där man kan ta hiss med barnvagnen upp i lägenheten. Palten vill dock helst bo i den som ligger på andra våningen och där man måste ställa barnvagnen i ett barnvagns och cykelrum. Den är finare, det tycker jag också, men jag försöker vara en förståndig och klok vuxen och inte bara tänka "oh, vad vackert!" och "i det där hörnet ska julgranen stå!". Det är svårt. Säkert kommer tusen andra också vilja  ha våra lägenheter så vi lär väl bli sittande här ute på landsbygden där alla går till ICA i VCT-overall, är släkt med sina fruar och har tre tänder sammanlagt. Det vet man ju. Har man ju hört.

Vad en Kotte kan behöva

Med dopet drygt tre veckor bort har Kotten funderat lite mer på vad han kan tänkas behöva.
*Roliga mjuka
djur som man kan tugga på och som rullar! Kan det bli bättre?
*En vacker väggdekor till ett rum han kommer ha någon gång i framtiden.
*En liten ryggsäck där man kan lägga viktiga saker. Vem behöver inte det?
*Krokar där man kan hänga en liten ryggsäck behövs ju alltid. Vovve eller husvagnssemester?
*Eller varför inte Barba-krokar??

Dessutom sa Kotten till mig i morse att han gärna ville ha en berlock från Thomas Sabo.Lite konstigt tyckte jag, eftersom han är så liten och inte får ha små saker som han kan sätta i halsen. Men okej då, om det är vad han vill så får han väl det. Jag kan tänka mig att ta hand om berlocken i några år, om han verkligen vill ha den. Kanske en gris med vingar eller krona. Sa han att han ville ha, alltså...


Om Kotten själv får välja

Vi (läs jag) håller på och planerar dop till Kotten. Jag skulle lätt kunna bli momzilla och planera i tusen år som inför bröllopet. Men dels blir det lätt alldeles för nuttigt när det handlar om bebisar, jag gillar inte babyrumpor i marsipan på en babyblå tårta, och dels har jag lite mindre tid nu. Men lite planering kommer jag alla fall hinna med, eftersom dopet inte blir förrän i slutet av november.

Förhoppningsvis får vi inte alltför många spargrisar eller skedar i silver. Utan lite mer sånt här:

*Fleecefilt från
Mairo. Så vacker!
*En Kånken mini från Fjällräven.
Antingen  
eller eller
eller en brun, Inte militärgrön. Då får jag "möglig ostmacka"-vibbar.
*Leksaker från Brio.
Helikopter,
klossar 
eller racerbil.
*Vad som helst som har med Barbapapa att göra. Kanske en sån här bil , en sån här  ljusslinga

eller en en vacker handuk
*Fast om Kotten själv skulle få välja skulle han nog helst vilja ha ett par såna här


På min önskelista

Nästa vecka fyller jag år. Jag gillar att fylla år. Kanske beror det på att jag ännu inte hunnit bli så många år att det är jobbigt att påminnas om det, och kanske beror det på att jag gillar att ha en anledning att ha kalas. När vi var studenter, och betydeligt mer sociala än vad vi är nu, hade jag alltid fest när det var min födelsedag. Nu betvivlar jag dock att någon vill köra drygt 20 mil för att fira min födelsedag, jag fyller ju inte ens jämnt. Men pappa och hans sambo kan jag nog tvinga hit, och kanske farmor, eventuellt ska jag försöka få hit någon stackars syster ocskå. Men det får vi väl se hur det går.

Något som dock inte är lika enkelt och roligt som när man var liten är födelsedagspresenter. Jag är så kräsen. Det är inget jag valt medvetet, det bara är så. Jag vet vad jag gillar och vad jag inte gillar och tyvär är gränsen mellan dessa två läger ofta hårfin. Stackers Palten har både en och två gånger försökt köpa saker på egen hand och sen fått se på när jag har bytt presenten mot något annat. Systrarna gav upp för länge sedan.

När jag nyss pratade i telefon med pappas sambo frågade hon vad jag önskade mig, och jag har verkligen ingen aning. Men om jag ska önska mig saker, lite så där orealistiskt utan att tänka på vad de kostar skulle ju en
sån här image238vara trevlig.
Några såna här image237små skålar eller muggar eller vad det nu är skulle också kunna var fint. En berlock till mitt Tomas Sabo-armband kanske, jag gillar till exempel
den här fyrklövernimage239(och den flygande grisen till höger, men jag vill inte ha den i svart...) Dessutom skulle jag faktiskt behöva en ny necessär. Min gamla har gått sönder och vem bättre på att göra necessärer än Camilla Martelius?
Den här image240var jättefin! 
Och en sån image242här har jag faktiskt velat ha i flera år. Sorry Palten, men om jag inte får ha en levande kan jag väl få ha en i keramik gjord av Lisa Larsson?

Ni ser vad kräsen och hemsk jag är. Nu är det bäst jag går och diskar eller skänker pengar till fattiga barn eller nåt, för att uppväga lite.

Boa och baka

Igår läste jag en gammal Allt i hemmet, där deras krönikör Pia Printz hade skrivit en krönika om när de köpte sitt hus. Hon var vid tiden höggravid och skrev om alla rundmagade damer med drömska blickar och alla nervösa herrar som höll krampaktigt om prospektet. (Nu lät det där lite snuskigt nästan, men ni vet ju vad jag menar) 

Ungefär så är jag och Palten. Jag är hoppfull och positiv. Börjar möblera och planera, väljer ut tapet, ny ytterdörr och en snygg matta till tvättstugan. Palten däremot läser inlägg på olika byggsidor om hur mycket det kostar att byta tak, skummar igenom artikel efter artikel på diverse trista sidor om ränta och uppgång och nedgång och avgång och trappuppgång och allt vad det heter. Jag sitter som bäst och ammar i vår nya fåtölj framför den öppna spisen och en frän plasmaTV som vi helt plötsligt äger, när Palten lite svettigt står i källaren och knackar i väggarna, "finns det någon fukt här tro?"

Är alla så här? Eller är det extra mycket när man är gravid. Pia Printz skriver om boainstinkten. Att man som gravid vill boa in sig. Det kan jag helt klart känna igen. Men just nu, i vår trista sunkiga lägenhet, varken vill eller orkar jag boa. Så istället bakar jag. Bo blir bak. Det är också ganska trevlig.

Men tänk sen i vårt hus. Då kan jag ju baka varenda dag. Bullar och småkakor och enorma amerikanska muffins. Kotten kommer ju sova ganska mycket, åtminstone när jag ska baka. Och annars får Kotten bara sitta i en babysitter på det svart och vitrutiga golvet, sådär lite nöjd och jollra.  Å Kotten kommer vara så lycklig. För att inte tala om Kottens mamma...

Uppsala i mitt hjärta

Helgen var trevlig, men alldeles för kort. Palten och Propellerkepsen drack wiskey och den hade Palten Alfons-skalle hela lördagen. Jag var nöjd över att mitt huvud var så lätt. Barbasyster och jag slöade hemma framför halvtrist film och en superstor skål smågodis. Och på lördagen åkte vi in till Uppsala och gluttade på julklappar och drack chai-latte, och jag insåg att det är ju i Uppsala som vi måste bo. Uppsala känns som hemma. Det är så mysigt och kallt och fullt av slott och torn och cyklande lättklädda studenter. Inte lättklädda så att de har bara ben och bikiniöverdel. Utan lättklädda så att det är minus tusen grader och blåsigt och de har varken vantar eller mössa eller halsduk, utan bara leggings och sommarskor. Som tur var är jag vuxen nu och kan ha både mössa och vantar. Även om man ju ser lite geeky ut. Men det är det värt. Och Uppsala är värt att frysa för.

Palten var inte helt emot idéen, så eventuellt blir det Uppsala som blir vårt hem någon gång i framtiden. Men vi är ju kända får att få beslutsångest, så det är ju inte hugget i sten precis. Men kanske i frigolit.

Som ni förstår köper vi ju inte det här huset heller. Det låg ju inte i Uppsala. Men annars var det ganska fint.

Hoppsastegsfredag

I morse hoppsastegshoppade Palten in i sovrummet och väckte mig. Jag kunde absolut inte förstå vad som kunde vara så roligt halv sju på morgonen. Men när han sa de magiska orden "det är ju fredag" kände jag mig också lite hoppsastegig. Dessutom en fredag som innebär husvisning, besök hos vänner och familj och en möjlighet att åka härifrån.
Jag vill verkligen härifrån nu. Det är inget roligt ställe.
Men om huset är allt vi hoppas på så kanske...

Le helg

I helgen ska vi till Stockholm och träffa systrar, syskonbarn och kompisar. Det ska bli trevligt. Förhoppningsvis hinner vi gå en sväng på stan också, vilket jag kommer tycka är trevligt och Palten kommer tycka är o-trevligt. Men det är det värt. Vi ska köpa en vacker, vacker lampa till vardagsrummet.
image215Kan någon säga le Klint?


Oh, my god!

Hittade en underbar sida via en kanonblogg. Fullt med vackra tyger och pryttlar. I löööv! Men läskigt med utländsk sida. Hur funkar det med frakt och så? Någon modig själ som brukar handla från utländska sidor? Tips och råd, tack!

Ny lya

Med det nya jobbet följer alltså även en ny stad (eller stad och stad, snarare ursäkt till stad. Alla orter där till och med fiken har söndagsstängt kan inte kallas städer enligt mig) och en ny lägenhet. Det blir nu tredje gången vi flyttar på 1½ år, men det gör ju ingenting för det är ju SÅ roligt. Speciellt flyttstädningen...

Fast det ska bli ganska skönt att få bo i en lägenheten och inte i en resväska, även om jag kommer sakna King Lear och hennes fina barn. Vi kan hämta alla våra fina saker som har stått förpackade hos Paltens moster i drygt ett år nu, jag har saknat dem. Men som vanligt när man flyttar in i hyresrätter finns det ju mycket man skulle vilja ändra på. Tillexmpel den förskräckliga plastmattan i köket eller de mörkgrå väggarna i vardagsrummet som förra hyresgästen fixade eftersom han inte gillade den blommiga tapeten. Jag vet inte riktigt om jag tycker asfalt är bättre, men men. Vi får väl se om jag står ut, annars kanske det är på tiden att Palten och jag tapetserar något. Det har vi aldrig gjort förrut. Dessutom blir man ju sugen på att köpa en massa nya grejer också. Tur att bibeln kom i går så man fick lite extra inspiration. De rosa hyllorna = najs! Och den här kudden var också fin!

Jag vill.

Är på så trist humör så jag inte ens kan skriva något vettigt. Jag känner mig uttråkad och lite irriterad. Jag vill ha ett  jobb och tjäna pengar och kunna köpa det vackra huset. Jag vill att det ska vara sommar och jag ska ha gått ner fyra kilo så jag kan andas i min klänning. Jag vill att det ska vara onsdag kväll klockan sent så jag kan börja vara ledig och bara mysa med Palten. Jag vill ha en massa pengar att shoppa kläder och skor för. Jag vill ha tid att pyssla och huvudet fullt av pyssel som bara måste ut. Jag vill vara nyduschad, men jag orkar inte duscha. Jag vill vara författare och få betalt för att sitta hemma och skriva saker hela dagarna. Jag vill ha gröna fingrar så några av mina krukväxter överlever. Jag vill vara en sån där människa som kan äta Marianne till frukost, lunch och middag utan att se ut som Barbamamma. Jag vill. Jag vill. Jag vill.


Once again

Nu har vi ännu en gång hittat ett boende som vi vill ha. Ett boende som är helt rätt för oss, bortsett från att det inte riktigt ligger helt rätt - just nu. Men annars ligger det bra. Nära vatten och nära många bra människor. Å det är ju bara SÅ vackert! Radhus i funkisstil. Men stora fönster. Öppen spis i hörn. Fyra sovrum. Inklaklat badkar. Å en liten, liten trädgård. Å jag bara dööör!
Jag vill verkligen ha det här huset! Verkligen!
Jag skulle ge min ena arm för att få det här huset. Den vänstra kanske. Den är ju ändå bara där mest för prydnad och symmetri, eller?

Man kan lita på Harry

Oh.
My.
God!

Hur bra får det bli???

Okej, kosta vad det kosta vill. Innan Palten och jag åker på smekmånad i juli måste vi se den. Det är ju bara SÅ bra!

Vad är väl en bal på slottet?

ja, huset var ju såklart jättefint! (Trots att King Lear fick kväljningar när hon såg det, men det är nog bara för att hon är jämnårig med huset, eller det med henne snarare.) Men det blir nog inte vårt tyvär. Jag gick bara omkring och suckade och föreställde mig hur vackert det skulle bli med min favorittapet i köket och exakt hur jag skulle inreda mitt nya dressingroom (hm Paltens kläder.... nja, de får nog inte plats), men Palten och pappa som också var med gick runt med misstänksamma miner och sparkade på däck (nej, inte egentligen, men någon av dem petade bort en stor färgflagga från ett av fönstren. Jag smet.) Där jag såg vackra öppna fönster, en oläskig källare och plats för en massa tjocka framtida barn, såg de ett tak som behövde bytas ut, en grund som behövde dräneras och sen var det ju de där fönstren som behövde målas om (antagligen för att folk gått och petat bort färg ifrån dem hela visnignen).

Så jakten går vidare. Å jag drömmer om ett stort kök, en vägg full med fönster i vardagsrummet och dressingroom med ingång till badrummet. Men vad är väl ett tegelhus i Enköping? Alldeles slitet och dyrt och alldeles, alldeles.... alldeles underbart!

Vem vill inte vara som hon?

Palten och jag ska åka och titta på ett hus i dag.
Vi lider båda av grav hussjuka vid det här laget, men vi ska försöka titta med kritiska ögon.
Men det vore ju ganska trevligt med ett litet hus. Ett hus med dressingroom som har genomgång till toaletten. Precis som Carrie. Najs!

Hattifnattarna är här!

Ännu en!11047-138
Var ska det sluta? Den här var ju bara för vacker, jag måste ha den.
När jag och Palten får ett hus eller lägenhet eller vad det nu blir och vi har ett riktigt kök. Då ska jag ha mina muggar stå synligt någonstans.

Hm, undra om Palten går med på det?

Tidigare inlägg
hits