Swim fatso, swim!

I morse efter att jag lämnat Kotten gick jag äntligen och simmade. Jag har tänkt gå och simma sen februari, men eftersom jag är jag brukar saker alltid ta lite extra tid. I alla fall om det är jobbiga saker som träning, men nu gick jag äntligen och det var mycket trevligt. Själva simningen var ju förstås lika tråkig som vanligt och det fanns lika många knasiga typer att störa sig på som det alltid brukar finnas. Damer som simmar långsamt och i är vägen och herrar som simmar som de själva vill, vilket nästan alltid innebär att de simmar mot färdriktningen. Men efteråt var det härligt. Dels att få duscha och basta i lugn och ro och sen själva känslan efteråt när man vet att man har varit duktig och motionerat. Oavsett vad man gör restan av dagen har man ändå varit aktiv och gjort något nyttigt.

Igår gick jag in i vecka 28. Det är alltså tre månader kvar till BF. Det känns väldigt länge, och med tanke på hur stor magen är nu kan jag inte för mitt liv förstå hur stor den kommer bli. Men man får väl vara tacksam så länge man kan se sina egna fötter utan alltför mycket ansträngning. Í bakgrunden skymtar den vackra tapet vi just satt upp i gästrummet.

Resten av dagen har också varit trevlig. Jag har hängt ut kläder att torka utomhus, krattat lite och letat stenar att göra pyssel av. Det är femton grader i skuggan på baksidan, mycket härligt! Nu äntligen börjar det kännas trevligt att ha en trädgård. Bara vi inte har ihjäl den första sommaren.

Bring it on, Bulldog-nylle!

Idag gick vi drygt 9000 steg och Kotten sov nästan hela tiden, najs!

Dessutom hade vi sällskap med Palten när han gick till tåget. Det var roligt men resulterade i att han blev sen och fick springa som Forrest Gump sista biten. Det var ännu roligare. För mig alltså, inte för Forrest.

Vov vov!

Härom dagen var jag med i tidningen Metro. Ni vet när de ställer frågor till vanliga människor om någon viktig fråga och de vanliga människorna ger kloka svar. Jag var på stan med Kotten, Bratwursten och Miniwursten när en kvinna kom fram och fråga om hon fick ställa en fråga och jag vågade inte säga nej. När jag sen såg min bild i tidningen fick jag en chock. Är det så där jag ser ut?! Som en rödrosig bulldog med mössa?! När hände det?

Nu har jag därför inlett operation  "lose baby weight". Jag ska inte äta så mycket onyttigt i veckorna och försöka gå en rejäl promenad varje dag. Promenaden idag på sex km gick i alla fall bra. Jag hade Metrobilden färskt i minnet och Kotten kände nog av min motivation för han sov hela promenaden. Duktiga Kotten! Nu ska jag bara hålla motivationen igång. Vi får väl se hur det går.

Tråk-SM i simning

Efter att än en gång ha läst på familjelivs hemsida och där bara stött på människor som är i vecka 30 - 35 och gått upp två kg, var jag tvungen att gå och simma nu på morgonen. Och återigen slås jag av hur trist det är att simma. Ibland har de radio på i badhuset, och då blir det lite bättre. Men nu var det helt tyst. Bara jag, en pensionär och mina tankar. Och det blir så jobbigt. Jag har så många tankar. Tankar som jag redan tänkt förtielva gånger. Tankar om Kotten. Hur mår h*n, vad gör h*n, vad är h*n för sort, vad ska h*n heta, kommer allt gå bra, är det inte femte juni snart? Tankar om skolan. Ångest, ångest, planering, borde man vidarutbilda sig till lärare för lägre åldrar nu när de snart ska lägga ner var femte gymnasiekola, ångest. Tankar om hem. Var ska vi bo, kan vi få bo där, hur ska vi inreda Kottens rum, vilka tapeter ska vi ha i köket, hur ska vi göra så att ingen annan bjuder på vårt hem?
Å dessa tankar snurrar runt, runt tills jag simmat mina 30 minuter och får gå upp. Och det är så trist. Bara fram och tillbaka, fram och tillbaka och sen upp.
Men nu när jag har varit så duktig, borde jag väl få äta en semla? Eller jag kanske ska börja med att gå till personalrummet. Det var visst någon som fyllde 60, då brukar det vankas tårta...

Pust och stånk och flås

Jag har varit och tränat. Trän trän. Först skulle jag gå på ett skivstångspass där man lyfter pinnar med tunga skivor på rakt upp i luften. Men passet var fullt, så jag fick träna i gymmet i stället. Jag gillar inte gym. Det är en massa skumma typer där. Biffiga karlar i små linnen med enorma armar som lyfter konstiga vikter på snöre som väger tusen kilo och sen stånkar och grymtar de hela tiden. Mindre biffiga killar som också har små linnen och går runt och låtsasspänner sina små muskler i hopp om att en dag få leka med de stora grabbarna. Par där båda är lika vältränade och tränar på samma maskiner och ser nästan likadana ut. Killen är alltid lite längre och lite biffigare. Tjejen är nästan alltid blond, med sånt där blankt hår som aldrig frissar. Minimala linnen på båda, förstås
Sen brukar där va några udda typer också. Gamlingar, och Barbaliknande figurer som är superröda i ansiktet och kämpar för att inte fastna i någon maskin så nån sn där läskig parbrud eller låtsasbiffig karl skrattande måste släppa loss henne.
Gissa vilken kategori jag tillhör?


Nackdelen med att gå och träna är dock att man blir så himla hungrig. Jag har hästätit en tallrik kött och potatis. När man hästäter tar man stora stora tuggor som man liksom skyfflar in i munnen. Man äter inte så där fint som SJP gör när hon äter jättestor chokladtårtbit på smal gaffel. Man äter mer som en svulten tonåring. Inte vackert!

Barbamamma goes piff

Sitter träningsklädd och väntar på att gå iväg. Passet börjar om en och en halv timme, men jag ska gå om cirka 50 minuter. Det kommer säkert vara fullt på passet och så får jag tråka i gymmet istället. Det är så j-a svårt att släpa sig iväg när man väl kommit hem. Då vill man bara gå i mjuka byxor och tjocka sockar och dricka kaffe och interneta och titta på tv.  Inte träna, inte rätta deckare, inte vara duktig. Bara var lat och ledig.
Men nu är det då i alla fall tänkt att jag ska vara lite duktig. Duktig så man slipper få ryggfläsk, eller snarare sid-svank-fläsk. Som lägger sig på jeansen när tröjan åkt upp. Slippa ha tröja som åker upp över ryggfläsket. Slippa veck i sidan när man böjer sig ner för att ta upp ett papper. Slippa päronrumpa och putmage. Vara duktig och inte se ut som Barbamamma.
Eller åtminstone en piffig Barbamamma, som dragit åt midjan med ett modern skärp och blivit lite mindre om baken. En sån kan jag vara. Men då måste jag ju vara duktig. Så på med träningsbyxorna, och bort med mjukmyxorna.
I och för sig är ju träningsbyxorna också mjuka, men ja.... ni fattar.

hits