Ahhhh, pyssel!

Nu har jag äntligen fixat en kameraväska till min nya vackra stora kamera. Den är kanske inte helt traditionell, men den är
så jag. Palten skrattade när han såg den och frågade om jag köpt den på en leksaksaffär. Men icke, gamla trogna Åhléns förstås. Sen sydde jag en insats så den ligger skyddad.
Det känns mycket bra.

I bakgrunden ligger mitt virkprojekt som förhoppningsvis blir klart innan Knytet kommer. Det ska bli en filt till vagnen. Men det är kanske lite för mjäkigt. Jag funderar på att köpa ett till garn som är lite mindre pastelligt. Kanske brunt som vagnen. Eller vad tycker ni?

Jag mötte Paula

Jag oroar mig lite inför hösten. Framför allt hur det ska gå att vara borta från Kotten hela dagarna, men självklart även hur det ska gå med eleverna. Kommer de vara elaka, kommer de vara otroligt ambitiösa och ställa svåra frågor som jag inte kan svara på, kommer de skicka avföring till mig med posten? Barn kan vara så elaka...

Men jag oroar mig även över världsliga saker som, hur ska jag hinna motionera? Nu har jag varit ute och gått med Kotten om dagarna, ungefär en och en  halv timme. Det kommer jag ju inte hinna/orka/vilja göra sen när jag jobbar. Hur ska det gå med alla program jag redan sett tusen gånger? Ska jag inte hinna se dem ännu en gång? Men framför allt, hur ska jag hinna pyssla och sy saker? Det är tillräckligt svårt att hinna sy saker när man är hemma med Kotten, och nu ska jag då försöka göra det på fritiden. Eller fritid och fritid, har man någon sådan? Jag har massa idéer i huvudet som jag vill sätta på papper, eller snarare stoppa i maskinen. Men jag vet inte om jag kommer hinna.

Den här badrocken
 sydde jag i alla fall för några veckor sedan. Det är från början en gammal handduk jag hittade hos Paltens pappa, men nur är det alltså Kottens morgonrock. Eller ska jag säga Obi Wans morgonrock. Man får helt klart Star Wars-vibbar när han struttar omkring i den. Men fin är han. Till och med så fin att
Paula McManus komplimenterade den när vi träffade henne på stranden när vi var och hälsade på Bratwurstarna. Jag blev alldeles till mig, värsta "Jag mötte Lassie"-ögonblicket. Men Kotten var kolugn. "May the force be with you, Paula" sa han bara och log snett. Eller egentligen sa han "titta dä, vaff vaff!", men det betyder ungefär samma sak...

Vrom!

För några veckor seda köpte jag Väldigt virkat av Erica Laurell och sen dess har jag självklart varit sugen på att virka något. Tillslut blev det denna
bil Den blev väl kanske inte riktigt så snygg som jag hade hoppats, men den får duga som första virkprojekt. Vi får väl se om Kotten gillar den. Än så länge verkar han mer intresserad av mer barnvänliga saker som stereon, datorsladden, dörrkarmen och kartongen med pärmar som står i bokhyllan. Men det är ju svårt att konkurera med så spännande saker...

Hej, jag heter mrs Pitepalt...

På lördag ska Kotten döpas. Ni som läste bloggen innan bröllopet kanske minns att jag blev en aning.... ja, vad ska jag säga, besatt. Ja, besatt är nog rätta ordet. Bridezilla sa systrarna. När jag nu ligger vaken om nätterna och funderar på hur jag ska dekorera borden eller hur jag ska frakta 120 muffins till festlokalen inser jag att jag blivit besatt igen. Jag har blivit Momzilla.

Fast om jag ska vara riktigt ärlig slog det mig faktiskt igår när jag var och köpte tyg för att sy fyra dukar eftersom de som fanns på borden var så fula. Jag håller på att brodera dem as I blogg.

Så det finns nästan bara en sak att säga: Hej, jag heter mrs Pitepalt och jag är en Momzilla

Pyssel och lite julfunderingar

Jag håller på med tackkort till Kottens dop.
 Inte för att dopet har varit än, men får man möjlighet att pyssla är det bäst att passa på. Dopet kommer vara den 29:de november, dagen innan första advent. Detta innebär att tackkorten krockar lite med julkorten. Så jag funderar på om jag ska kombinera, typ skriva god jul på baksidan. Men det känns lite trist. Hur skulle ni ha gjort?

Appropå jul, när jag var i affären köpte jag
Amelia Jul. Bra tidning, men varför envisas de med att ha skitfula "presenter" varje år?
Dessa ser ut som något ett barn skulle göra i skolan, och hade ett barn gjort dessa kanske man har dem framme för att man gillar barnet och inte för att man tycker de vidriga änglarna är vackra, men nu... 

Har någon någonsin köpt tidningen eftersom det var en frän present med? Är det inte snarare så att man köper tidningen trots den förskräckliga presenten som man ändå bara slänger?

Pyssel - en lisa för själen

I morgon åker vi till Piteå. Första gången för Kotten, både att åka till norrland och att flyga flygplan. Vi får väl se hur det går.
När vi är där ska vi fira Kottens två flickkusiner som fyller år. Självklart var vi tvungna att pyssla ihop någonting.

Två små väskor med deras namn på som vi fyllde med CD-böcker, Dessutom var jag tvungen att sy ett nytt bo till min mobil.

I löööv pyssel!

Från t-shirt till mössa på en pisskvart

I våras köpte jag boken Baby cool, vilket gjorde Palten ännu mer orolig över att Kotten bara kommer få ha hemsydda kläder när han blir större. Den gjorde dock mig väldigt sugen på att sy saker. Idag gjorde jag det. En gammal t-shirt som jag köpte när jag var student, men som jag aldrig använt fick bli
 en mössa. Den blev ganska schyst, men tyvärr var inte tyget så elastiskt som det borde ha varit.

Dessutom måste Anna-Stina och Nina haft dessa som modeller när de gjorde mönstret till mössan, för den blev väldans lång. Även på  Kotten "alienskallen" Pitepalt

Pysslandet fortsätter

Nu är jag klar med mitt korsstygnspyssel. Det blev en body till Kotten.
Jag är dock inte nöjd. Dels räknade jag fel på hur lång den sista raden skulle bli och därför hamnade den helt snett, och sen blev vissa bokstäver väldigt fula. Jag skyller delvis på tyget i bodyn, det var nog inte riktigt menat att bli broderat på, och delvis på att jag inte kan göra korsstygnsbroderier. Vi får väl se om han får ha den på sig ändå. Nästa gång blir det ett annat slags tyg och så kanske jag bara skriver hans namn, blir lite färre bokstäver.

Dessutom har jag börjat pyssla ihop en liten "mitt första år"-bok.
Vi får väl se hur bra den blir. Palten oroar sig mest över våra eventuella framtida barn. Han tror inte de kommer få något pyssel alls, men det ska vi nog bli två om. Eller så får jag gömma alla Kottens pysslade grejer...

The return of the pyssel

Nu när jag är hemma hela dagarna har mitt pysselsug vuxit. Det är dock inte riktigt lika enkelt att pyssla när Kotten är med. Han är inte alltid helt samarbetsvillig när det gäller mitt pyssel. Kanske för att han inte ännu har förstått kraften av pysselbehovet. Men inom några månader så... Detta innebär dock att man får pyssla små, enkla pyssel som är lätta att påbörja och avbryta när man måste tutta, byta blöjor eller snacka med världens sötaste Kotte.

Hittills har jag pysslat detta:
Etiketter till kryddburkarna med hjälp av min nya Dymo. I löööv it!
Kottens klädlåda har pimpats med hjälp av färgad plastfilm.
Bilar
på ena sidan och hans namn på den andra.

Slutligen
en body som jag broderar med korsstygn. Slutresultat kommer snart.

Pimp my täcke

Jag har lyckats pyssla lite de senaste dagarna, vilket känns mycket bra. I löööv pyssel. Och nu när jag inte har en stor mage som är i vägen eller tjocka vattenfyllda korvfingrar kan jag pyssla lite igen, så länge min mjuka son inte protesterar.

Det senaste pysslet är ett litet täcke till Kotten. Jag hittade ett gammalt örngott som jag hade när jag var liten och bestämde mig för att pimpa det lite, och sen hittade jag en massa gamla tyger så det enda jag behövde köpa var tre trådrullar. Billigt pyssel, det är ju det bästa!

Det här
är före. Det orangea tyget köpte jag till ett tidigare projekt, det bruna och bladiga är gamla sjuttitalstyger och det vita är påslakanet.
Det här är själva pysslandet
 Jag syr,
Kotten sitter i babysittern och vi tittar båda på Vänner. Han känner redan igen bra TV när han ser det. Det är min son det.
Och så här blev slutresultatet. Jag är ganska nöjd faktiskt.

Nästa projekt blir nog att sy något att hänga i vagnen.

Grattis, kollegan

För några veckor sedan fyllde en kollega år, hela 24 år. Nu när jag är 26 kan jag tycka att hon är så ung, så ung och jag är så gammal.
Självklart passade jag på att pyssla lite
11047-175

Ett pyssel om dagen håller ångesten borta

Har precis botat bort lite ångest med pyssel. Pyssel hjälper alltid! Synd att kvällen snart är natt, för annars skulle jag ha pysslat lite till. Men nu väntar Camilla Läckbergs nya bok Tyskungen (mycket bra), tältsängen (halvbra) och bettskenan (sämst av allt, jag ser ut som Rocky Balboa, fast utan blåmärken)
Go natt!

Blomklädda stolar

Palten och jag köpte fyra stolar på loppis vid Ulva Kvarn för lite drygt ett år sedan. Stolarna var vackra, men hade trist sunkigt tyg. För några veckor sedan fick vi äntligen ändan ur och klädde om dem. Eller, jag säger vi, men jag menar ju självklart jag. Stolarna blev väldigt fina 11047-143tycker jag. Bortse gärna från vårt urtrista platsgolv a la hyresrätt.
Det blev även lite tyg över att klä in några små tavlor med. 11047-144Jag vet inte riktigt var de ska hänga så just nu får de samsas med vår lejonfamilj11047-142 på sekretären.

Väsk-tajm!

Nu är väskan klar. Jag fick mani igår och var tvungen att sitta uppe till den var färdig. Det tog i och för sig inte så länge. Jag tror jag gick och la mig vid elva. När jag pluggade brukade jag sitta uppe till två, tre med pyssel, bara för att jag skulle bli färdig. Jag känner mig nöjd med väskan. Den är stor och fin och rymmer alla mina tusen saker. Tyvär kommer den säkert rymma dem lite för bra, så jag kommer tappa bort mp3, plånbok och nyckelkort så fort jag kliver utanför dörren. Mobilen kommer dock inte tappas bort, eftersom den fått en egen liten ficka som den bor i.
Väskan är sydd i det här tyget11047-140
Tivoli av Linda Sjödin. Å självklart inköpt på min nya favvoaffär (stora)Åhelns. Härligt!

Torsdag. Ahhhhh!

Jag har börjat sy en ny väska. Det känns mycket bra och pyssligt. Allt jag ville göra idag var åka hem och fortsätta pyssla. Det vill jag ju ioch för sig alltid göra när jag är på jobbet. Åka hem. Men pyssel är bara så bra. Pyssel är som knark. Beroendeframkallande, och det kan vara ganska rörigt också...

I går framför Greys gjorde jag handtagen och nu ska jag snart börja med överdelen av väskan. Jag kan inte lova några bilder. Men jag ska göra mitt bästa....

I hate kallprat!

I dag på tunnelbanan, när jag hade hoppats på att få läsa min bok ifred, stötte jag ihop med en av mina brittiska kollegor. Det är skitjobbigt. Dels eftersom man då måste vara social och småprata och dels eftersom man dessutom måste göra det på engelska inför alla andra morgontrötta tunnelbaneresenärer. Det gick lite trögt så jag började ju efter en stund mala på som jag gör när jag blir nervös eftersom det är pinsamt tyst. Eller rättare sagt, jag maler på så att det inte ska bli pinskamt tyst. Jag berättade då att jag brukade lösa sudoku på morgonen när jag åker tunnelbana. Jag hinner vanligtvis med en och en halv sudoku, två om den första går ut snabbt. Det var ett misstag att berätta om min sudoku-vana. Dels fick jag förklara, på svengelska, vad sudoku var för nånting. "Its like a you know a japanese like crosswordpuzzle, you know with the numbers, one to nine" Därefter fortsatte jag berätta om min knasiga tanke jag brukar ha. Jag brukar tänka att om sudokun går ut, kommer det bli en bra dag. Men om den första inte går ut, eller om jag inte hinner göra den andra, brukar jag tänka att det kommer bli en jobbig dag. Jag vet inte varför jag började tänka så här, det var bara som en idé, men sen ligger det där i bakhuvudet varje gång jag räknar tyst i huvudet och skriver 8:or och 5:or. Denna tanke berättade jag för min brittiska kollega, också på engelska, å han tittade konstigt på mig och frågade "oh, do you have tourettes?"
Jag började fundera på om jag svurit extra mycket inför kollegan, eller om mitt sörmländska ursprung tagit ut sin rätt och fått mig att skrika arsle högt på ett personalmöte, men icke. Efter ett tag kom vi fram till att han trodde jag hade något slags tvångsmässigt beteende i samband med mitt sudokuande och jag försökte förklara att så inte var fallet. Men jag vet inte om det lyckades... när det dök upp en annan engelsktalande kollega skyndade den första iväg med honom och jag stod kvar själv med mitt sudoku i ett fast grepp.

I hate kallprat!

Ljuset i tunneln

Ljusglimtar en deppig måndagskväll som ändå får en att känna sig lite småglad
*Kling Lear; som inte bara lovar att hon ska ge alla elaka tonåringar stryk, utan som också ha köpt mig en embossingfön i examenspresent!
*Min lilla systerdotter Blonda My som menar att mina elaka elever är skitkorvar.
*Min systerson som hittar en stor bit Dark Rasberries gömd i ett skåp och tycker att jag nog behöver den för att bli lite gladare.
*Min Palt. Alltid min Palt.
*Cityakuten
*Stämplar, embossingpulver, föner och vita kort. 11047-111I´m going to pyssel my sorrows away! 11047-112
*Tanken på att det bara är 34 skoldagar kvar (33 om man inte räknar avslutningen). Sen hoppas jag att jag aldrig behöver sätta min fot i den förbannade skolan igen!
*Å sist men inte minst, tanken på de få rara elever man har som faktiskt uppväger tio hemska. De rara elever som håller upp dörren för en, eller stannar kvar efter lektionen för att diskutera vilken av Jonas Gardells böcker om Juha och Jenny man tyckte var bäst eller som skriver mail för att fråga om uppgifter och avslutar mailet med ett " hoppas du har haft ett jättetrevligt lov, vi ses i morgon!" Rara,rara elever!


Pumpaskalle

Just nu är Palten och jag hos Barbasysyter och hennes gäng. 
Barbasyster och jag har handlat ett smalt, smalt skåp på Ikea, Palten och Propellerkepsen har snikrat på övervåningen och kidsen har sprungit runt och varit söta, busat och ätit snask.
När vi var på Ikea köpte Barbasyster en pumpa som vi skulle karva ur till en lykta. Ett litet tips, köp inte en grön pumpa! Det fanns inga orangea så vi köpte en mörkgrön, och den var stenhård. Det slutade med att jag och Propellerkepsen sågade ur ansiktet med sticksåg.
Men vacker blev den 11047-106

Dö spisdjävel, dö!

En fråga som nästan alltid fanns med i såna där "Mina vänner"-böcker man hade när man var liten, och som även är flitigt förekommande i diverse listor och annat man kan göra på bloggen är "Vad är det värsta du vet?". När man var liten svarade man typ blodpudding eller att städa, och nu svara man saker som världskrig, orättvisor och svält (om man kandiderar i bikini) och överlägsenhet, ogynnsamhet och pedofili och man är vanligt människa. Men från och med nu vet jag vad jag ska svara. På alla sådana frågor överallt, oavsett om jag får frågan ställd av någon tidning som tänker lägga ut bild och namn. Jag tänker stå för mina åsikter. Det värsta jag vet är nämligen - att flyttstäda!
Det är så tråkigt så klockorna rymmer med en cirkus och lämnar vägen tom och fläckig. Det är så tråkigt att man önskar man visste vem man skulle behöva slå ihjäl för att slippa. Det är så tråkigt så det går inte att säga hur tråkigt det är.
Jag hatar det!
Dessutom tyckte min kära fästeman, "Jag-gör-ingenting-innan-jag-gör-det-nu", att det var en smart idé att sortera papper i en hel timme i lördags när vi flyttade. Jag hade föreslagit att han skulle sortera dessa papper tidigare i veckan, men han sa då (likt en tjurig femåring) "nä, jag orkar inte, jag gör det senare". 
Så medans jag var i den nya lägenheten och försökte rengöra vårt nya kylskåp (eller nya och nya, manicken är ju äldre än mig) så satt Palten och vände och slängde papper. I en hel timme! Det hade ju varit väldigt enkelt att bara ta med de två kartongerna till den nya lägenheten och göra det en annan dag. Då hade vi kanske inte behövt städa halva natten. Men detta kom ju min kära Palt inte på förrens han sorterat klart. 
Då ringde han mig med ömklig röst och sa "du... jag tror inte jag hinner klart. Kan inte du hjälpa mig?"
Så det var denna incident som ledde till att jag insåg hur mycket jag faktiskt hatar att flyttstäda. Kvällen slutade med att jag stod lutad över spisen i en väldigt o-ergonomisk ställning och skrek "Dö spisdjävel, dö!"
Efteråt var jag mycket arg, och Palten hade lite dåligt samvete för att han förspillt en timme på papperssortering så när jag stod och lagade kvällsmat kom han ut i köket och sa att vi nog var tvugna att köpa en del saker till lägenheten så vi kunde ju åka till Ikea snart. Om man vet hur trist Palten tycker det är på Ikea och med tanke på att vi var där för en vecka sen så säger det ganska mycket om hur hårt han ansträngde sig för att jag skulle bli glad igen.

En börs till vår bebis

Bilderna av fynd från Piteå och av mitt nya nyckelband var ju självklart tagna med vår nya bebis Sony. För att inte kameran ska bli ledsen har jag gjort en liten väska åt honom.

Denna 11047-70

Jag får nog göra några till. En färg kombination till varje årstid. Eller en till varje månad. Eller vecka. Eller ja kanske en till varje dag. Hm, nytt pyssel.... härligt!

Tidigare inlägg
hits