Jullov!
jullov, jullov, jullov
jullov, jullov, jullov
jullov, jullov, jullov
jullov, jullov, jullov
jullov, jullov, jullov
Stackers Palten
Det är en svår period i det Paltska hemmet just nu. Palten har nämligen drabbats av en svår sjukdom. Vi kämpar, men det är inte alltid så lätt. Han har nämligen drabbats av.... en förkylning!
Ni förstår ju själva. Hur ska han någonsin kunna ta sig igenom detta? Vi undrar båda hur det ska gå. På nätterna ligger han och snörvlar och hostar lite då och då, och på dagarna snyter han sig och dricker mycket te. I morse lät han tepåsen ligga i för länge, ve och fasa, och då blev det ju för starkt. Självklart var han tvungen att koka nytt tevatten, för så där starkt te kan man ju inte dricka när man är så sjuk, så sjuk.
Att jag också är förkyld, har huvudvärk och andra damrelaterade krämpor, är inte lika farligt. Jag är ju inte en Palt, och såna där Paltar blir tydligen väldans förkylda. Nästan så man oroar sig för deras framtid. Hur ska det gå, hur ska det gå?
Ni förstår ju själva. Hur ska han någonsin kunna ta sig igenom detta? Vi undrar båda hur det ska gå. På nätterna ligger han och snörvlar och hostar lite då och då, och på dagarna snyter han sig och dricker mycket te. I morse lät han tepåsen ligga i för länge, ve och fasa, och då blev det ju för starkt. Självklart var han tvungen att koka nytt tevatten, för så där starkt te kan man ju inte dricka när man är så sjuk, så sjuk.
Att jag också är förkyld, har huvudvärk och andra damrelaterade krämpor, är inte lika farligt. Jag är ju inte en Palt, och såna där Paltar blir tydligen väldans förkylda. Nästan så man oroar sig för deras framtid. Hur ska det gå, hur ska det gå?
Uppsala i mitt hjärta
Helgen var trevlig, men alldeles för kort. Palten och Propellerkepsen drack wiskey och den hade Palten Alfons-skalle hela lördagen. Jag var nöjd över att mitt huvud var så lätt. Barbasyster och jag slöade hemma framför halvtrist film och en superstor skål smågodis. Och på lördagen åkte vi in till Uppsala och gluttade på julklappar och drack chai-latte, och jag insåg att det är ju i Uppsala som vi måste bo. Uppsala känns som hemma. Det är så mysigt och kallt och fullt av slott och torn och cyklande lättklädda studenter. Inte lättklädda så att de har bara ben och bikiniöverdel. Utan lättklädda så att det är minus tusen grader och blåsigt och de har varken vantar eller mössa eller halsduk, utan bara leggings och sommarskor. Som tur var är jag vuxen nu och kan ha både mössa och vantar. Även om man ju ser lite geeky ut. Men det är det värt. Och Uppsala är värt att frysa för.
Palten var inte helt emot idéen, så eventuellt blir det Uppsala som blir vårt hem någon gång i framtiden. Men vi är ju kända får att få beslutsångest, så det är ju inte hugget i sten precis. Men kanske i frigolit.
Som ni förstår köper vi ju inte det här huset heller. Det låg ju inte i Uppsala. Men annars var det ganska fint.
Palten var inte helt emot idéen, så eventuellt blir det Uppsala som blir vårt hem någon gång i framtiden. Men vi är ju kända får att få beslutsångest, så det är ju inte hugget i sten precis. Men kanske i frigolit.
Som ni förstår köper vi ju inte det här huset heller. Det låg ju inte i Uppsala. Men annars var det ganska fint.
Fredag - aaahh!
Varför känns livet alltid lättare på fredagar? Precis som det känns tyngre på söndagar, och nästan ännu värre på måndagsmorgonen. Men på fredagen är allt bara bra. Då glömmer man nästan bort att det kommer en söndag snart, och ännu mer att det efter söndag blir måndag. Då har man bara helg i tankarna. Denna helg ska vi spendera hos Barbasyster och hennes gäng. Det ska bli trevligt. Palten och Propellerkepsen ska på wiskeyprovning och Barbasyster och jag får sitta hemma och titta på film. Alla parter är nöjda. På lördagen blir det glöggfika och mer mys och på söndagen ska vi och titta på ännu ett hus. Ännu ett hus som vi antagligen inte kommer köpa, men titta på det ska vi i alla fall göra.
Sen är det måndag igen, men nästa vecka är inte så lång och inte så jobbig, så det går nog snabbt. Måndag till onsdag är det lektioner och sen på torsdag är det avslutning och sen jullov! Jippie! Bara julgodis och klappar och julgran och slöa. Najs!
I natt igen...
I natt igen har vi legat och lyssnat på tonårskräket. Han spelade i och för sig bara fram till klockan tolv, men för oss som går och lägger oss tio, Palten gick till och med och la sig halv tio, så är det ganska irriterande. Vi ringde på numret som vi fått, men det gick inte att komma fram och när jag tillslut gick upp och ringde på så dröjde det fem minuter och en väldigt lång ringning för att någon skulle komma och öppna. Dock inte kräket utan ett syskon, men syskonet sa ja och okej och log lite försynt när jag så trevligt som möjligt försökte säga att de gärna fick sänka volymen eller använda hörlurar, men ingenting hände.
Vad ska vi göra? Är det någon som har några konkreta förslag? Ally, du som har koll, hur länge får man spela musik och väsnas på kvällarna? Finns det någon bestämd tid?
När jag kollade på hyresgästföreningens hemsida står det att man måste acceptera ljud som hör till normalt liv, men om man blir kontinuerligt störd så kan man säga till hyresvärden. Men vår hyresvärd är ju helt värdelös, så jag antar att det inte har någon verkan. Det är så irriterande att inte kunna sova om nätterna.
Vad ska vi göra? Är det någon som har några konkreta förslag? Ally, du som har koll, hur länge får man spela musik och väsnas på kvällarna? Finns det någon bestämd tid?
När jag kollade på hyresgästföreningens hemsida står det att man måste acceptera ljud som hör till normalt liv, men om man blir kontinuerligt störd så kan man säga till hyresvärden. Men vår hyresvärd är ju helt värdelös, så jag antar att det inte har någon verkan. Det är så irriterande att inte kunna sova om nätterna.
Dumma kärring!
Tidigare skrev jag om vår tonårsgranne som spelade musik eller dataspel eller vad det nu är. Vi gick upp och pratade med tonåringens mamma och hon sa att det nog var han, för det var ju hans dygnsrytm men att hon skulle säga åt honom och att vi skulle säga till på en gång nästa gång, direkt på natten om vi blev störda.
Vi blev ganska nöjda över svaret. Främst för att vi var nervösa och tyckte det var lite läskigt att gå upp och ringa på dörren hos en främling och klaga på deras barn. Men även för att vi trodde att det skulle ge resultat att vi varit uppe och sagt till. Två dagar senare vaknade vi dock igen, nu klockan tjugo över två och Palten gick med arga steg (vilket inte sker ofta) upp och plingade på. Tillslut kom mamman och öppnade, den värdelösa tonåringen hörde tydligen inte, eller så struntade han i det, och sa att hon skulle säga till och att vi skulle få tonåringens mobilnummer så vi kunde ringa direkt och säga till. Sen dess har vi inte hört nåt. Förrän i morse....
Palten går upp klockan sex eftersom han pendlar till jobbet och jag brukar snooza mellan tjugo över och tjugo i sju. I morse var dock detta omöjligt, eftersom tonåringen satte på musiken klockan halv sju. Något med mycket puls och trummor, typ tecno eller vad sån musik heter nu för tiden. Och nu kände jag att jag blev riktigt arg. Jag såg mamman åka till jobbet ungefär tio minuter tidigare, så hon var ju också vaken då, hon måste ju ha hört honom.
Är det för mycket begärt att folk inte spelar musik eller väsnas så mycket att det stör grannarna? Åtminstone efter tolv på natten och innan sju på morgonen? Är det för mycket begärt att man inte väcks av tonårskräk som inte ens är ens egna? Ska man behöva leva som en tonårsförälder redan nu, bara för att grannen säger att det är hans dygnsrytm? Och vad är det för j-a ursäkt?! Kan man ursäkta allt slags beteende med att det är min vana, så gör jag. "Nä, men det är min toalettritual att sätta mig och bajsa i trapphuset, men säg gärna till om ni blir störda i framtiden", "Det är min hobby att dansa träskodans på parkettgolvet klockan tre på morgonen" (nu har ju inte vi något parketgolv, men träskor på plastgolv ger nog inte riktigt samma effekt), "det är min livsstil att gå ner och slänga sopporna naken, så ni får helt enkelt lära er att leva med det". Dumma kärring!
Nu har hon lagt över allt ansvar på oss, och anser säkert att hon gjort allt hon kunnat. Jag tycker inte det är okej att säga, nej med mitt barn är vaket mellan fyra och sex på natten, så är det bara, låt kräket spela lite musik för guds skull, här har ni ett mobilnummer. Dumma kärring, nu kommer jag vara irriterad över det här hela dagen. Och i morgon när han väcker oss halv sex med ännu mer värdelös trummusik, då kan jag inte svara för följderna
Vi blev ganska nöjda över svaret. Främst för att vi var nervösa och tyckte det var lite läskigt att gå upp och ringa på dörren hos en främling och klaga på deras barn. Men även för att vi trodde att det skulle ge resultat att vi varit uppe och sagt till. Två dagar senare vaknade vi dock igen, nu klockan tjugo över två och Palten gick med arga steg (vilket inte sker ofta) upp och plingade på. Tillslut kom mamman och öppnade, den värdelösa tonåringen hörde tydligen inte, eller så struntade han i det, och sa att hon skulle säga till och att vi skulle få tonåringens mobilnummer så vi kunde ringa direkt och säga till. Sen dess har vi inte hört nåt. Förrän i morse....
Palten går upp klockan sex eftersom han pendlar till jobbet och jag brukar snooza mellan tjugo över och tjugo i sju. I morse var dock detta omöjligt, eftersom tonåringen satte på musiken klockan halv sju. Något med mycket puls och trummor, typ tecno eller vad sån musik heter nu för tiden. Och nu kände jag att jag blev riktigt arg. Jag såg mamman åka till jobbet ungefär tio minuter tidigare, så hon var ju också vaken då, hon måste ju ha hört honom.
Är det för mycket begärt att folk inte spelar musik eller väsnas så mycket att det stör grannarna? Åtminstone efter tolv på natten och innan sju på morgonen? Är det för mycket begärt att man inte väcks av tonårskräk som inte ens är ens egna? Ska man behöva leva som en tonårsförälder redan nu, bara för att grannen säger att det är hans dygnsrytm? Och vad är det för j-a ursäkt?! Kan man ursäkta allt slags beteende med att det är min vana, så gör jag. "Nä, men det är min toalettritual att sätta mig och bajsa i trapphuset, men säg gärna till om ni blir störda i framtiden", "Det är min hobby att dansa träskodans på parkettgolvet klockan tre på morgonen" (nu har ju inte vi något parketgolv, men träskor på plastgolv ger nog inte riktigt samma effekt), "det är min livsstil att gå ner och slänga sopporna naken, så ni får helt enkelt lära er att leva med det". Dumma kärring!
Nu har hon lagt över allt ansvar på oss, och anser säkert att hon gjort allt hon kunnat. Jag tycker inte det är okej att säga, nej med mitt barn är vaket mellan fyra och sex på natten, så är det bara, låt kräket spela lite musik för guds skull, här har ni ett mobilnummer. Dumma kärring, nu kommer jag vara irriterad över det här hela dagen. Och i morgon när han väcker oss halv sex med ännu mer värdelös trummusik, då kan jag inte svara för följderna
Julklappastankar
Helgen spenderades i huvudstaden hos King Lear och hennes familj. Vi åt, julpysslade och gick på stan. På lördagskvällen var vi på middag hos Pulver-Eva och hennes sambo, det var trevligt. På söndagen pysslade vi lite mer och Palten köpte julklappar till mig. Två stycken som han gömde i vår väska och förbjöd mig att titta på. Nu är ju inte jag sex år så jag kan låta bli, men sugen på att veta är man ju. Men man kommer dock ihåg hur tråkigt det var när var liten och hade smygtitttat i förväg. All spänning var borta. Så i själva verkat är det det som hindrar mig från att glutta nu. Spänningen som försvinner.
Jag minns ett år när mamma hade gömt julklapparna i en stor garderob vi har. De var inte inslagna utan låg öppet i påsen, det var bara att öppna dörren. Som gjort för en sjuåring att sticka in sitt tjocka lilla huvud. Sagt och gjort, det gjorde jag, och vad fick jag se om inte en My little pony-drottning. Oh, my god! På julaftonsmorgon när jag skulle få öppna ett paket gick jag till mamma med paketet och sa "det här vill jag öppna, för det känns som en My little pony-drottning"
Jag tror dock inte att mamma trodde på min variant...
Jag minns ett år när mamma hade gömt julklapparna i en stor garderob vi har. De var inte inslagna utan låg öppet i påsen, det var bara att öppna dörren. Som gjort för en sjuåring att sticka in sitt tjocka lilla huvud. Sagt och gjort, det gjorde jag, och vad fick jag se om inte en My little pony-drottning. Oh, my god! På julaftonsmorgon när jag skulle få öppna ett paket gick jag till mamma med paketet och sa "det här vill jag öppna, för det känns som en My little pony-drottning"
Jag tror dock inte att mamma trodde på min variant...Att fulblogga eller inte fulblogga, det är frågan
Jag har ingen inspiration. Det enda jag vill skriva om skriver jag inte om, och resten är så trist. Bara samma sak varje dag. Jag vill gå hem. Jag vill att det ska bli helg. Jag har söndagsångest. Jag vill åka härifrån. Jag vill flytta härifrån. Jag vill ha ett eget hus. Eller en lägenhet. Men helst ett hus. Jag vill träffa mina systrar och deras barn och mina kompisar. Jag vill att det ska bli jullov. Jag vill ha en mindre rumpa. Jag vill inte att jullovet ska vara slut så jag måste börja skolan igen den sjunde januari.
Men det känns så tråkigt att skriva om detta, gång på gång på gång. För att inte tala om hur tråkigt det måste vara för er att läsa det. Så därför undrar jag, ska jag fulblogga, alltså blogga om ingenting intressant, bara blogga för bloggandets skull, eller ska jag vänta på att jag har något intressant att skriva om? Vad tycker ni?
Men det känns så tråkigt att skriva om detta, gång på gång på gång. För att inte tala om hur tråkigt det måste vara för er att läsa det. Så därför undrar jag, ska jag fulblogga, alltså blogga om ingenting intressant, bara blogga för bloggandets skull, eller ska jag vänta på att jag har något intressant att skriva om? Vad tycker ni?
Morr, morr, morr och ett sista. Morr!
I natt klockan fyra vaknade Palten och jag av ett monotont trummande ljud. Någon (läs tonårskräket ovanpå) spelade något dataspel med enformig trummande musik. Klockan fyra. En söndag.
Dumma j-a tonåring. Varför sitter du uppe och spelar dataspel nu? Varför ligger du inte och sover? Och varför, VARFÖR har du inte hörlurar på dig när du måste spela dataspel mitt i natten en söndag??
Efter att ha legat i tjugo minuter och irriterat upp mig öppnade jag fönstret för att försäkra mig att ljudet inte kom utifrån. När jag märkte att så inte var fallet tog jag på mig kläder och gick upp. Men väl där uppe hörde jag inte någon musik utanför dörren, även fast jag tryckte örat mot. Jag ville inte riskera att ringa på och väcka folk halv fem på morgonen, om det inte var de som lät. Därför gick jag ner och la mig igen, fortfarande väldigt irriterad. Efter ytterligare tjugo minuter tog Palten och jag våra täcken och kuddar och gick ut och la oss i soffan i vardagsrummet. Men eftersom vi bor i en sunkig gammal lägenhet har vi ju också ett kylskåp som surrar högre än en hel kupa med bin. Därför kunde vi inte somna där heller. Så vi gick tillbaka in i sovrummet.
Klockan var då fem och tillslut stängde kräket, eller förlåt denna någon, av datorn. Vi lyckades sova en timme innan Paltens väckarklocka ringde och innan.... ja, kräket (ja faktiskt!) satte på datorn igen! Hur är det möjligt? Vad gjorde han i en timme, tog en powernap eller?
I dag ska vi gå upp och prata med kräkets föräldrar och säga att om det möjligtvis var kräket som spelade tv-spel mitt i natten så kanske kräket kan ha hörlurar på sig. För annars slår jag ihjäl honom med min sänglampa!
Dumma j-a tonåring. Varför sitter du uppe och spelar dataspel nu? Varför ligger du inte och sover? Och varför, VARFÖR har du inte hörlurar på dig när du måste spela dataspel mitt i natten en söndag??
Efter att ha legat i tjugo minuter och irriterat upp mig öppnade jag fönstret för att försäkra mig att ljudet inte kom utifrån. När jag märkte att så inte var fallet tog jag på mig kläder och gick upp. Men väl där uppe hörde jag inte någon musik utanför dörren, även fast jag tryckte örat mot. Jag ville inte riskera att ringa på och väcka folk halv fem på morgonen, om det inte var de som lät. Därför gick jag ner och la mig igen, fortfarande väldigt irriterad. Efter ytterligare tjugo minuter tog Palten och jag våra täcken och kuddar och gick ut och la oss i soffan i vardagsrummet. Men eftersom vi bor i en sunkig gammal lägenhet har vi ju också ett kylskåp som surrar högre än en hel kupa med bin. Därför kunde vi inte somna där heller. Så vi gick tillbaka in i sovrummet.
Klockan var då fem och tillslut stängde kräket, eller förlåt denna någon, av datorn. Vi lyckades sova en timme innan Paltens väckarklocka ringde och innan.... ja, kräket (ja faktiskt!) satte på datorn igen! Hur är det möjligt? Vad gjorde han i en timme, tog en powernap eller?
I dag ska vi gå upp och prata med kräkets föräldrar och säga att om det möjligtvis var kräket som spelade tv-spel mitt i natten så kanske kräket kan ha hörlurar på sig. För annars slår jag ihjäl honom med min sänglampa!