Klick, klick!

Nu har jag äntligen fått minneskortet till nya kameran, och den är så bra och SÅ STOR! Vad ska jag förvara den i? Ska man ha ett speciellt fack för objektivet och ett fack för kamerahuset? Hur gör man?

Fina löjtnantshjärtan i trädgården. Nu kommer jag fota tusen trista saker och lägga ut på bloggen. Eller inte. Kanske bara mest på Kotten och sen Kotten och Knytet.

Fast Kotten som verkar bli rädd för allt möjligt nu för tiden tyckte kameran var läskig. När jag fotade honom satt han och sa "Kameran läskig. Ingen fara. Bara leksak" som ett slags mantra. Jag förstår inte vad som hänt som gör honom så rädd för allt. Jag har verkligen kämpat för att inte visa min egen mörkrädsla för honom men nu har han ändå börjat kolla under sängen innan han ska gå och lägga sig, samtidigt som han kör sitt mantra "Ingen fara. Alldeles tomt!" Är det något som har med åldern att göra, tro?

F U, John Blund!

Kotten har börjat sova väldigt dåligt de senaste veckorna. I natt var han vaken mellan halv tre och fem. När jag sen gick upp och skulle sätta på mig linserna tyckte jag att jag såg himla suddigt. Kanske hade det något att göra med att jag stoppat båda linserna i samma öga... Man blir verkligen helt mosig i hjärnan när man får för lite sömn. Tur att det är studiedag idag så inga elever är här. Men stackers Palten, han har det nog inte lätt. Innan vi fick barn, och lite fortfarande, ville han gärna sova nio timmar varje natt. Eftersom han är hemma med Kotten nu var han också uppe med honom i natt mellan halv tre och fem. Han såg inte glad ut i morse när jag åkte till jobbet.

Jag blev däremot glad när jag lyckades få tag i sex stycken Stig Lindberg
muggar på Coop. De har ju varit slut överallt, men så hängde jag på låset till stor-Coop som ligger på andra sidan vägen från vårt nya radhus (jippie!) och så lyckades jag få tag i några. De är så vackra!

Igår packade jag också de tre första kartongerna inför flytten. När jag hade gjort det slog det mig hur j-a jobbigt det är att flytta. Det hade jag helt förträngt. Tur att vi flyttar till ett vackert radhus (jippie!) vilket förhoppningsvis innebär att vi inte måste flytta på väldigt, väldigt länge. Three down, twothousandandnine to go!


Vad studsar ni av? Vi studsar av häppnad!

Har ni sett Fröken Fleggmans mustasch? Det är den bästa revy Hasse och Tage någonsin gjorde. Jätterolig! Då ställer Gösta Ekmans karaktär Kolerik Vresig den frågan till Hasses och Tages karaktärer. Skulle någon ställa samma fråga till mig och Palten idag skulle vi svara "vi studsar av glädje!" Vi har nämligen köpt radhus idag! Hur många vuxenpoäng är inte det?!

Från och med den första oktober kommer vi vara bosatta i en förort nära dig. Eller nära och nära, det beror ju förstås på var du bor... Men vi är mycket nöjda. Radhuset har två våningar, världens mysigaste trädgård med smultron, stengång och persikoträd(?! Hallå, hur bra är inte det!), tvättstuga, snickarrum, tre eller fyra sovrum och två badrum! Mm-hh-mm-hh-hhhhh ajm lööving it!

I´m no longer a Willys-virgin

Idag har jag gjort något nytt, något banbrytande, lite läskigt nästan. Jag har gjort Willys!

Jag har tidigare varit en ICA-tjej, ibland har jag varit lite slampig och gått till Coop. Men nu tyckte Palten att vi skulle handla på Willys. Vilket var enkelt för honom att föreslå eftersom han inte var med. Men modig som jag är gjorde jag det. Jag satte min runda Kotte i en kundvagn (vilket också var första gången, tidigare har han legat i en sån där liten babystol, men nu är han ju superstor) och trampade in på Willys.

Det var som att komma till ett annat land. Nya dofter, smaker och etiketter. Och jag shoppade loss ordentligt. Köpte både en toabal, tre grapefrukts, Willys-te och spolarvätska, och massor av andra grejer förstås. Jag gjorde alltså inte bara Willys lite lamt sådär. Jag gjorde Willys stenhårt. Jag körde både 69:an (eller 6,90 eftersom Willys är så billigt), sjöstjärnan och skottkärran. Eller vad allt nu heter.

Så här i efterhand känns det bra. Jag ångrar ingenting. Jag kanske till och med gör om det. Men jag måste nog vänta lite först, för att få upp orken.

Shoppingmatematik

Idag har vi gjort stan, big times. Vi köpte:
*Två set med påslakan och örngott
*Ett par jeans till Palten
*Två pocketböcker
*Sex bodys (bodies, bodysar?? Nocken, vad säger du?) till Kotten
*Ett par byxor till Kotten
*Ett stort fotoalbum till våra bröllopsbilder
*En kofta till mig
och alltihop kostade drygt 600 kronor! I lööööv sena mellandagsrean! Varför gå ut på annandagen och trängas med tusen andra människor när man kan gå ut i mitten av januari och köpa saker för halva reapriset? Det är ju kanon! Hade vi köpt sakerna för fullt pris hade det kostat runt 2600. Så i själva verket tjänade vi 2000 kronor bara genom att gå ut på stan. För det är ju så det funkar, eller hur?

IIIIIIIKEA this is comfertable!

Igår hade jag och Kotten en fullspäckad dag. Först åkte vi och besiktigade bilen. Vi hade tid tjugo i tio och jag fick väcka vår tonårsbebis eftersom han gillar att sova. Efter det styrde vi vår kosa mot IKEA som ligger blotta tjugo minuter bort. Jag har aldrig åkt dit själv förrut eftersom jag fortfarande tycker det är lite läskigt att köra Falcen på stora vägar. Men det gick mycket bra trots det regniga vädret och Kotten och jag kunde sen affära oss hur mycket vi ville. Och hur trevligt var det inte då? När man har Palten med sig vet man att shoppingkäken kommer dyka upp inom sinom tid. Men Kotten kunde jag muta. Dels genom att ha honom i Baby Björnen när han blev kinkig och dels genom att köpa en tjusig elefant på IKEA. Inga av dessa mutor hade nog fungerat på Palten. Vi kommer definitivt åka dit igen.


Dessutom införskaffade vi den efterlängtade julmuggen
 
Det är den näst längst till höger med mumin och snorkfröken som kramas. Åh, så fin!


Så vackra!

Självklart passade jag på att shoppa när vi var i Stockholm i går. Det är det som är den största skillnaden mellan mig och Palten. Jag tycker det är en bra dag när man hinner klämma in en liten tur på stan innan man ska med sitt tåg hem sju minuter över elva. Palten tycker man aldrig ska klämma in turer på stan, ever!
Men mina nya minismå Margreteskålar
 
och den senaste vackra
Sniff-muggen
var ju faktiskt tvugna att få följa med oss hem.  Jag gillar att Muminmuggarna har annat motiv på baksidan.

Jag ville alltid ha tröja med tryck fram och bok när jag var liten, det var ju det coolaste ever. Nu har jag mina muggar. Det är ännu bättre. 

mrs Pitepalt på nya, arga upptåg!

Fortfarande ingen Kotte, så Palten och jag jobbar på att hålla oss sysselsatta. Eller snarare försöker jag hålla mig sysselsatt och Palten förstår sitt eget bästa och låter mig få som jag vill. I går var vi på IKEA på jakt efter parasoll till balkongen, tyvärr utan framgång, och även på jakt efter denna
 Den nya
mumin-sommarmuggen. Den är ju "oh my god", så vacker! Som tur var fann vi den. Så nu står den bland de andra muggarna och myser.

Idag har vi varit på stan där Palten ägnat sig åt lite storshopping. Det brukar inträffa ungefär en gång per kvartal, eller halvår. Han köpte tre par jeans, tre t-shirts och ett par shorts. Jag stod bredvid och morrade över att vissa plagg låg så långt ner och andra bara var fula. Dessutom morrade jag också lite över folk som glor. Folk som glor på en när man är höggravid lever verkligen farligt. De utmanar ödet. När vi var inne på JC gick två små tonårstjejer förbi. De var kanske 12-13 och tillsammans vägde de väl ungefär lika mycket som mina vattenfyllda fötter gör just nu. Den ena av dem glodde så hennes små tonårsögon ploppade ur huvudet och rullade in under ett sånt där lågt klädbord. Sen viskade hon (tillräckligt högt för att jag skulle höra) till sin tiny vän som då också vände sig om och glodde. "Men jösses!" tror jag var de exakta orden...

Okej, de är tonåringar, de måste glo. Det är en av deras viktigaste uppgifter. Prata med pipig röst, skicka sms, väga tolv kg och glo. Men ändå. Någon måtta måste det väl vara. Dessutom gick de förbi mig en gång till på väg ut, och då hade de helt plötsligt berikats med varsin morsa. Och morsorna glodde också!! Den ena såg mig först och sen vände hon huvudet igen, så där snabbt, som om man ser något riktigt konstigt och inte hinner hindra sig själv. Jag är väl inget
j-a cirkusfreak heller? Jag är ju bara gravid, och jag är ganska säker på att jag inte är den första som gått över tiden sex dagar och ger mig ut på en liten promenad på stan. Hade jag bara orkat hade jag sprungit ikapp de minimala tonåringarna och deras trista morsor och satt mig på dem. Alternativt stampat ner dem med en av mina elefantfötter.

Vår nya kamera

Palten och jag har köpt en videokamera. För att kunna filma Kotten och andra mäniskor i vår närhet. Vi har kollat en hel del på hemmavideor hos King Lear och det är så kul att se alla stora barn när de var små, runda och blöjbeklädda. De tycker också det är roligt, oftast. Det är mest Olle-bolle som tycker det är jobbigt ibland. Men han är ju 11 och snart tonåring. Sist vi tittade tyckte han att han själv var så elak mot kusinen Benny. Olle-bolle var kanske fyra på filmen och kastade en av Bennys pokémon genom rummet. Inget brott mot mänskligheten precis, men Olle-bolle är så snäll så han fick lite ångest. Blonda-My hade en återkommande replik i alla filmer, oavsett om hon var ett eller fem år, "får jag titta?" Hon ville att den som filmade vände skärmen så att hon kunde se sig själv på film. När King Lear sen filmade lite på mig och Kotten i magen blev även Blonda-My filmad. Hon är snart sju nu, men repliken hänger fortfarande med.

Nu ska vi bara lära oss videokameran så kanske vi (eller nej, Palten) filmar lite när Kotten kommer ut. Eller åtminstone efteråt.

Ha-ha-ha den äran!

I helgen ska vi på barnkalas. Två stycken för tre stycken barn som sammanlagt fyller 16 år. Självklart har vi köpt paket, och självklart var jag tvungen att slå in dem. Palten varken vill, kan eller får slå in.
  11047-263 
Paketen med blå snören är till Paltens systerdotter som fyller ett år. Paketen med lila och gröna snören är till Lilla-Orange som fyller fyra. Och Ålle-bålle är stor, stor kille och fyller 11 år. Han ska få en
sån här11047-264 
Den är rund och hård och man studsar den och kastar den genom en metallring som sitter på en hög ställning. Vad tror ni, kommer han kunna gissa vad det är? 

Mumin och mammacravings

I helgen var vi i Stockholm. Vi hälsade på diverse systrar med familj och jag gick på stan. Det var en trevlig helg.

På den
bästa av affärer hittade jag två nya muminmuggar, och då finns det ju bara en sak att göra. Så numera har vår samling fått två nya medlemmar. Lilla My hängande i ett paraply och Mymlan
image259

Dessutom har jag upptäckt att jag faktiskt har en craving. Det är inte så mycket en viss mat utan mera bara mamma-mat. Och inte så mycket mat som alla mammor äter utan sånt som min mamma åt. Från början var det semlor, en gång kubb och nu min nya favorit, ostkaka
image260
Här med grädde och hallonsylt, så smaskigt! Snart börjar jag nog äta sommarsoppa och ha rött läppstift också.

Hur man botar sin söndagsångesten

Varför blir jag förvånad när jag får söndagsångest? Det är ju söndag! Men jag har planerat inför morgondagen och behöver inte göra något jobb nu. Borde inte söndagångesten vara lite mildare då?

För att bota söndagsångest lite var jag tvungen att köpa smågodis. Men jag vet inte om den botar eller ökar ångesten. Jag hällde i alla fall upp det i en Margretheskål, så det kändes som ett trevligt tilltugg och inte som om jag tvångsäter direkt ur påsenimage229 
Vad tycks? Ser det trevligt och antisöndagsångest ut?

Dessutom muntrar jag upp mig lite med att titta på de två senaste inköpen till Kotten. Ett besök på Lindex innebär numera ett
image230
eller två

image231 djuriga plagg till Kotten. Dessutom fick vi en hel säck med bebiskläder av Paltens systrar. Kotten kommer bli den vackraste bebis som två stolliga lärare har skapat. Inte för att jag har trott annorlunda tidigare men...

Nu tvingar Palten mig att titta på Singing Bee. Det kommer inte göra under för min söndagsångest. Det är då ett som är
säkert!


Någonstans under en korkek...

Idag har Palten och jag varit på the mothership. Det är alltid trevligt där. Men extra trevligt är det när man vet att man ska/får köpa något dyrt och fint. Och det var just ett sådant besök vi var på idag. Vi skulle köpa en matta till vardagsrummet.
 
Paltens ömma moder tyckte att hennes yngsta barn och hans fru borde ha en fin matta, och de höll med. Därför gav hon dem ett bidrag till mattan som en födelsedagspresent.
Dennaimage207
fick följa med oss hem. Nu ligger den på golvet i vardagsrummet, alldeles stor och rund och röd. Och den är sååååå lycklig!

Lilla-Orange och födelsedagspresenterna

Lilla-Orange fyllde år för ca en månad sen. Men eftersom jag knappt träffat henne (gråt-gråt) eller hennes rara systrar (gråt-gråt) eller hennes braiga mamma och retiga pappa (gråt-gråt) så har jag inte hunnit ge henne någon present ännu. Men så idag....

Jag tror kanske jag har nämt något tidigare om mitt intresse för att handla bebiskläder. I alla fall...
Nu fick jag chans att handla bebis, eller tja, treåringskläder till en riktigt född människa. Det är alltid trevligt. Barbasyster berättade att Lilla-Oranges senaste är klänning. Så jag vandrade iväg till den bästa affären för att kolla läget på barnklädesfronten, å det var mycket bra! Det slutade med att jag inte kunde välja.
11047-166Så dessa tre fick det bli!
Vackra mönster11047-169
I Lilla-Oranges färger11047-167
Å så självklart lite döskallar 
11047-168

Alla damer behöver döskallar på rosa botten. Till och med de damer som är en halvmeter långa, eller kanske närmare 3/4 meter vid det här laget.

Blommor och blad

Eller egentligen bara blommor, men tre stycken och guldiga. Jag har nämligen köpt skor. De vackraste skorna jag sett på länge. Å med klack! Men jag tror nog att jag kan gå med dem ändå. Det måste jag, för de är bara så vackra! Röd-vinröd och guld, kan det bli annat än vackert? Å sen rund tå till mina runda bolltår och tre fina blommor. Bara så bra.
Egentligen var vi inne på skoaffären för jag tänkte visa Palten ett par vita skor som jag tänkte ha på bröllopet. Men de fanns inte i min storlek, och sen hittade jag de här å då fanns det bara en sak att göra. Så nu ligger de sked hemma i sin skokartong och väntar på att användas.
Ikväll bär det av till Hufudstaden. Palten ska umgås med sin jättegravida syster och hennes familj, och jag ska på inflyttningsfest hos en gammal skolkompis. Ska bli trevligt. Men skorna får nog stanna hemma. Tänk om det börjar regna eller någon blir full och spiller sin öl på skorna eller om jag snubblar när jag ska gå på tunnelbanan och en av skorna trillar ner på spåret och dör eller om någon tittar på skorna med elaka avundsjuka ögon och de blir ledsna. Nej, det är nog säkrast att de får stanna hemma.
Men snart, snart ska de få följa med ut i vida världen. Å de kommer vara lykliga....

Jaha, å nu då??

Nu har jag äntligen inhandlat ett stycke träningskort. Men när i hela fridens namn ska jag hinna träna??
Jag slutar klockan fyra måndag till torsdag. Måndag och tisdag hämtar jag Blonda-My på hennes skola. Ibland åker jag till Palten på tisdagen, och då brukar jag hämta Blonda-My på onsdagen istället. Ibland åker jag till Palten på tordsagen. Jag åker alltid till Palten på fredagen.
Det lämnar alltså onsdagen. Det är om jag inte ska åka till Palten på tisdagen vill säga. Då kanske torsdagen finns ledig. Om jag inte mot all förmodan har planerat något annat. Som den här veckan då jag har bokat in en tid hos optikern på onsdag som jag faktiskt måste gå på eftersom det är tredje gången jag ombokar tiden.
När i hela fridens namn ska jag gå och träna???

Hmpf!

I morgon ska Palten och jag spa-a oss. Mycket härligt! Men som med det mesta så finns det även här en baksida. Nämligen man måste ha bikini. Jag har ingen bikini. Eller jag har tre överdelar och två underdelar, men ingen hör ihop och av någon outgrundlig anledning så får alla olika delar mig att se ut som barbamamma, vet inte riktigt om jag kan skylla på binikin men.....
I alla fall, jag var ju tvungen att ha en bikini, så det har jag gjort nu. Stått i trånga, lysrörsupplysta provhytter och provat diverse färgglada och bältesbeklädda bikinis. Å även dessa får mig att se ut som Barbamamma, eller åtminstone buttugly!
Tillslut lyckades faktiskt Palten hitta en som var fin. Jag skickade iväg honom för att leta efter en annan storlek på en sak i brunt och rosa, från G(igantisk) til E(norm), men istället kom han tillbaka med en ny. Förvånande nog tyckte även jag den såg fin ut, och jag skulle just sticka ner en knubbig fot i ena benhålet när jag såg en liten lapp som hängde ihop med de andra. En rund vit lapp med tre bokstäver på. MOM.
Det var en mammabikini! Å det värsta av allt var att den passade!
Gråt-gråt. Jag vet egentligen inte vad som gjorde den så mammig. Det var ingen hög midja för att dölja en bebismage, och inga kupor som gick att lyfta bort för att dra fram en jättestor tutte, det var bara avtagbara axelband, men de kan man ju bara låta sitta kvar. så nu har jag inhandlat en stycken mammabikini.
Jag försökte övertala Palten att vi skulle köpa ett par bebisbyxor med bruna elefanter på, bara så att kassörskan verkligen skulle tro att jag var en mamma, men det gick han inte med på. Han är så sträng.

Can you blame me?

Jag måste erkänna en sak.
Jag har ju redan berättat om mitt frutansvärda
beroende, och nu ska jag bekänna ännu en detalj angående detta avskyvärda beteende.
Palten och jag har ju ännu inga barn, och det är inte heller några planerade inom den närmsta framtiden. Jag tänker vara fnittrigt nervös hela bröllopsdagen, och dricka massor av goda viner hela bröllopsresan. Dessutom passar det inte så jättebra in i vår levnadssituation just nu. Jag här, Palten 12 mil bort i en liten etta med sovalkov och minikök. En liten tjock bebis får liksom inte plats någonstans.
Men snart, när vi blivit lite mer stabila (i fråga om jobb och bostad, vi som vi är nog så stabila som vi kommer bli tror jag) så skulle det ju vara trevligt med en liten, eller några kanske.
Så till min bekännelse...
Jag handlar ju ibland på Tradera som sagt. Å när jag snubblade över denna    11047-133ljuvliga klänning, kunde jag helt enkelt inte låta bli. Men ni behöver inte säga det, jag vet att det är heltokigt. Vi har inga barn är, vet inte om och när vi kommer få några och om det ens blir en sån som bär klänning (Palten var inte helt med på idén att sy om den till en liten väst om det blev en pojke.) Men den var ju bara så fin....
Både Palten och King Lear har skällt på mig och tyckt att faktiskt så ligger det ju väldigt långt fram i tiden och då kanske man inte allt tycker det där är fint längre och faktiskt så kan det ju bli dåligt (Palten är rädd för att saker ska bli gammalt, jag tror det har något att göra med att hans far äter allt som inte självmant traskat ut ur kylskåpet) å sen så kan ju inte jag bara köpa kläder själv utan att fråga honom (eh, nej så kommer det ju verkligen inte bli...)
Jag lovade ingenting men jag låtsades lite. Fast i hemlighet hade jag redan köpt denna     11047-134 också. Jag tänkte att jag inte skulle säga till Palten vad det var när paketet kom och sen när vi väl fick barn kunde den bara smyga ner i klädlådan och så var det ingenting med det. Men icke! Palten ringde nyss och frågade mig om jag hade köpt en till bebiskläd. Tydligen hade säljaren varit så vänlig så hon hade skrivit på paketet vad det innehöll. Det var ju väldigt snällt.
Verkligen.

Jag är en Traderist

Dessutom jag har blivit Traderaberoende igen. Hej jag heter Mrspitepalt och jag är traderist.
Jag har (bland annat) köpt tre vackra tallriker.
Den här11047-130, den här11047-129 och sist men inte minst 
den här11047-128
Vackra va?

Snurr snurr!

Idag har jag gjort av med pengar. Jag har haft största spenderar byxorna på och snurrat på mina tjocka guldringar. Snurr snurr! (Allså som ett bergatroll...) Jag har äntligen köpt vackra saker från Cult Design, Retro-serien. I löööv it! De är så mycket 50-tal, och som ni alla vet så rockar ju 50-talet!
När jag sen hoppade hoppsasteg hemåt med min lilla påse (eller i själva verket gick jag med försiktiga steg och ett fast grep om påsen så jag inte skulle tappa den och ha sönder mina vackra nyköpta saker för 345 kronor) kom jag på att jag skulle gå in och boka en tid hos en frisör i närheten av King Lerar. Det visade sig att de hade en tid just och helt plötsligt var jag nyklippt. Så skönt så skönt. Frisören lurade även på mig ett svindyrt shampo som tydligen ska hjälpa mot min kli-iga hårbotten. Vi får väl se om den funkar så bra som hon lovade...
Nu sitter jag i alla fall här och känner mig lite fattigare, lite korthårigare och tre snygga 50-tals ljuslyktor rikare. Najs!

Tidigare inlägg
hits