Jag och min Palt
Nu tror ju inte jag på fullaste allvar att Palten skulle låta mig ha dessa som brudpar på vår tårta. Men kom igen, hur fina är de inte? Dessutom är många såna brudpar så tacky. Här har man mer bejakat sin barbahet och bara kört på. Jag gillar det (Tro nu inte att jag inte inser att även detta blir lite tacky. Men hellre Barba än det här...)Bilden är lånad från Gamman
My kind of nöjesfält
Najs!
Flashig dator och högre lön
Det jobbiga är dock att det bara är 50%, och att det blir jobbig pendling. Sen var det en annan som de också intervjuat för tjänsten. Så vi får väl se, senast fredag skulle han ringa upp. Jag återkommer.
Suck
När jag gick in till min rektor och bad om ledigt sa hon glatt "ja, du har väl inte varit ledig någonting?" "nej" sa jag. "Kanske inte ens sjuk?" "nej" sa jag. "Troget närvarande" sa min fåniga shackrektor glatt. Ja, det var ju en himla tur att jag var så duktig och plikttrogen. Mycket jag fick för det. Dumma schackdrottning
Möhippa
Men så blev det ju inte. Provätningen var inbokad till den nionde och lördagen ägnades alltså åt möhippa. Och det var nog den bästa möhippan even! Det var verkligen min möhippa. Allt var roligt och braigt och fint. Förutom att en av barndomskompisarna som var med och hämtade mig försökte toka till det lite med att sälja äpplen för 5 kronor styck eller tjäna ihop till en gratis frukost på McDonalds genom att torka borden. I och för sig var det hon som frågade personalen på McDonalds och jag fick ju en gratis frukost, men ändå. Det var bara för läskigt och jobbigt, och jag hade varit otroligt tydlig med att jag inte ville göra sånt. Men efter det så var allt trevligt.
Vi åkte till Uppsala där alla mina kompisar befann sig. Alla som är bjudna och kommer på bröllopet var där, och efter ungefär en timme av fikande och mitt upprepande av "jag skulle ju proväta menyn idag" så ringer det på dörren och mina systrar kliver in. Då var jag tvungen att gråta lite, och fick ännu en föraning om hur mycket jag kommer gråta på bröllopet. Jag vet inte varför jag inte trodde mina systrar skulle komma, men det trodde jag i alla fall inte. Efter lite mer fikande så bar det av igen, den här gången var målet femkamp som jag tjatat om i flera år nu. Gokart, brottas i stora sumodräkter och peta på varandra med jättetops var några av grenarna. Superkul, speciellt sumodräkterna. Dock inte elektriska tjuren - jag var helt värdelös. Jag tror det är någonting i kombinationen hård tjurrygg och mjuka barbalår som inte är helt lyckad.
Efter det åkte vi vidare hem till Barbasyster där Propellerkepsen hade varit barnvakt åt alla rara syskonbarn och där militärtältet stod uppställd och var pyntat med rosa och gröna girlanger som Barbasyster hade suttit och klippt till, tack för det min kära syster! Därefter blev det pyssel även för mig. Jag fick nämligen lägga en jättestor pärlplatta som var en bild av mig och Palten, vackert! Mina kompisar höll dock på att smälla av när de fick hjälpa till. Vissa av dem kanske inte är riktigt lika stora pysselnördar som jag är, men roligt var det tycker i alla fall jag. Efter det blev det grillning och cider. Alla hade med sig varsin cider till mig. Mycket lyxigt att inte behöva tänka på något, fast det kändes lite konstigt också. Men efter vi var klara med maten började alla säga åt mig att dricka mer, jag skulle nog behöva det...
Lite skrajsen var jag allt, men till slut fick jag i alla fall reda på vad det läskiga var som skulle komma. Nämligen en krokimodell. När den värsta förlägenheten släppt och jag inte tittade honom djupt in i ögonen för att slippa se några andra delar var det faktiskt jättekul. Vi målade med kol och jag är väldigt tacksam när jag ser hemsidan nu för att vi inte skulle måla på honom. Det verkar ju skitläskigt! Det tyckte även småkillarna som cyklade förbi när vi stod där och målade. Helt plöstligt hörde vi "Kolla, de målar av varandra, nakna. Skitäckligt!" Mycket roligt tyckte vi fnittriga brudar, men den nakna herren var helt iskall. Han är väl van förstås.
Kvällen fortsatte med vattenpipa, glass och Sing Star. Mycket roligt! Jag är så nöjd, tack alla ni som kom dit och som har fixat och donat så! Barbasyster och King Lear! Kickan, Shrillen, Dr. Snuggles, fru Bratwurst, Ally Mcbeal, Karin, Pulver-Eva, Linda och Pling! Ni är så bra!
Fy, fy med stora pekpinnen
Nu är det ju så att ledningen på min skola är strama och strikta och gör allt för att få utöva lite makt. Det senaste steget i klättringen mot att ta över världen, är att hota niorna med att de inte ska få gå på balen om det gör si och så. Vi lärare, främst de svenska, har ojat oss och tyckt att de är ju helflänga, men att det nog är just hot och att de inte kommer göra något av hoten. Men nu är det tydligen så att en elev har blivit avstängd från balen. Detta fick vi reda på igår. Och vad kan eleven då ha gjort som är så hemskt, undrar ni kanske. Kan han ha slagit ner någon av de andra eleverna, mobbat någon, vandaliserat och förstört? Nej, det är till och med värre än så! Blunda och fortsätt inte läsa om ni är lättupprörda. Det är nämligen så förskräckligt och ovanligt jättekonstigt att den här eleven var tillsammans med en grupp av sina skolkamrater på skolresa till Spanien och eleven... nej, jag kan knappt skriva det här, det är så hemskt. Jaja, nu kommer det... Eleven drack alkohol!
Kan ni förstå något så fruktansvärt? Det var visserligen inte bara den här eleven som drack, men den här eleven drack mest, och fick till och med åka till sjukhus. Och visst, det är jättehemskt att eleven blev så här full och fick köras till sjukhus, men eleven blev inte magpumpad, och har inga men så här i efterhand och alla andra drack också. Och eleven är 16 år! Nästan alla har väl drukit när de är 16 år, och nästan alla har någon gång drukit för mycket, speciellt när de är unga och inte vana. Kanske har inte alla åkt till sjukhuset men det tror jag inte beror så mycket på hur fulla de varit, utan snarare att det inte funnits något vuxen där på festen som skjusat in dem. De har helt enkelt fått sova ruset av sig, vaknat upp dagen efter med fel skor på fötterna, ingen jacka och en rejäl Alfons-skalle. Och sen har det varit bra med det.
Jag förstår inte hur man kan tycka att ett sånt här straff ska hjälpa den här eleven. Det enda det säger är, "ja nu har du gått här i fyra år. Du söp dig full när du var utomlands och nu vill vi inte ha dig här längre. Alla dina klasskamrater kommer ha kul på balen, ett minne för livet, ta kort dansa och åka svindyra bilar. Men inte du. För du var full. Hej då och kör försiktigt!"
The homeless and the little vovve
Nu sitter jag här och har dåligt samvete. Dessutom har jag svårt att avgöra vad som var värst med mitt eget beteende. Att jag inte vågade ge en hemlös man mat på gatan, att jag var för lat för att orka vänta i bankomatkön eller att jag reagerade så starkt bara för att det var en hemlös man med hund? En hemlös hund. När jag gick förbi Sergels torg satt där en hemlös kvinna med en skylt som sa att hon var hungrig, men hennes hoppade jag bara hoppsasteg förbi (eller det gjorde jag ju inte på riktigt, jag är ju inte hinhåle, men ni förstår vad jag menar kanske?)
Om mannen är kvar i morgon ska han få en slant, eller en smörgås. Vad tycker ni?
Morr
2. En läskig rektor från en läskig skola hade mailat mig om en intervju. Å jag vill verkligen inte. Det var ett sånt där jobb som man söker fast man inte vill men man har inget annat å så skickar man iväg en ansökan i alla fall. Det är högstadiet och typ samma skit som nu. Å jag vill verkligen inte! Men Palten tvingar mig att gå dit på intervju, för att träna tydligen. Jag behöver inte träna på intervju. Det är och kommer alltid vara skitläskigt. Jag har tränat på att prata i telefon hela mitt liv och jag tycker fortfarande att det är läskigt, så en liten intervju lär ju varken göra till eller från. Det är så lätt för Palten att sitta där och jäsa på sin fasta tjänst på gymnasiet. Morr!
3. Hur kan vissa människor ha så vita skor. Jag köpte vita skor med pingviner på och de är redan lite smutsiga. Jag har försökt vara jätteförsiktig och tvättar dem så fort det blir en liten fläck, men ändå. Så när jag nästan var hemma idag såg jag en sån där liten tjej. Ni vet en sån där liten tjej men mörkblå trenchcoat, håret i en hästsvans och en sån där lång välklädd pojkvän. Självklart hade ju hon vita skor. Å de var verkligen kritvita. Jag tror inte ens mina var så vita när jag köpte dem. Hur kan hennes förbli så vita? Är det för att hennes välklädde karl tar av sig sin oskrynkliga kofta och lägger den över varje smutsfläck och vattenpuss i hela stockholm eller? Dumma henne och hennes vita skor och hennes fåniga välklädda kille!
Morr, igen!
It is a busy day in the blogg-world
*Varning, jag vill varna känsliga läsare, det förekommer starka ord och annat snusk i detta inlägg!"
1. Jag har alltid promenadtröja på mig när jag åker till skolan, eller kanske ska jag säga reströja. Jag är nämligen lite allergisk mot armsvett. Inte så att jag får utslag eller att min huvud svullnar upp till Alfons-size, utan mer så att jag blir nojig och tänker att jag ska få armsvett och så får jag det. Eller om tröjan eller blusen har en konstig kort ärm, eller ja det räcker nästan med kort ärm, då får jag också det. Ofta kan dock sådana tröjor och blusar vara fina, så därför har jag reströja för att jag sedan ska kunna ha dessa svettframkallande kläder när jag väl är i skolan och inte behöver stressa runt för att hinna över övergångsställen och hinna med tunnelbanor. Okej, en lång inledning...
När jag väl var i skolan skulle jag gå in på toaletten för att byta om från reströja till skoltröja. Vi har en toalett på 20 lärare. Är ni förvånade? Nej, jag trodde inte det heller. När jag så skulle gå in på toan och byta om var det någon där så jag satte mig vid datorn. Personen var där länge och det bådar aldrig gott. När dörren till sist låstes upp kom en av gymnastiklärarna ut. En britt eller irländare eller vad han nu är. Vi hejade och sen skulle jag gå in på toan. Men huva! Han hade gjort det där som brukar ta lång tid och det var inte allt. Han hade inte tittat efter sig när han spolade, så nu flöt det omkring en brun golfboll i toaletten!
Hur kan man inte titta efter sig när man varit på toa och bajsat? Jag förstår inte det. Jag tittar alltid och om jag kommer in på toa och det är någon innan mig som bajsat och det är ränder efter den personen så borstar jag alltid bort det. Annars kanske någon tror att det är JAG som lämnat efter sig snuskbajsränder. Dessutom hade han lämnat locket öppet så bajsbollen var verkligen det första man såg när man kom in på toaletten. Det var som en liten brun skeppsbruten köttbulle som låg i toalettvattnen och skrek "här är jag, spola ner mig för guds skulle! Vem som helst kan ju se mig!" Å det gjorde vem som helst också. Nämligen jag, å det var inte tlevligt...
Moff-moff
Det enda det har resulterat i är att min midja känns extra stor och den avlägsna klänningen känns extra trång. Dessutom mår jag aningens illa.
Inte bra.
Klänningen, kom tillbaka!
Hm...
Några kan jag nog räkna ur vilka de är. Barbasyster, Ewa, kanske Elin och Evasleva, Dr. Snuggles ibland, fru Bratwurst (även om hon aldrig någonsin lämnar kommentar), Pling och kanske även hennes kille, dj law (som verkligen aldrig någonsin lämnar någon kommentar, eller jo en gång). Aradil kanske ibland. Men sen då? Vilka mer? Vilka är ni?
Tissel-tassel
Det senast vi hört är att de visste redan den 4:de april att de ville behålla två av oss sex som jobbat på svenskavdelningen det här året. Eller en av de två som fick bli kvar har bara jobbat den här terminen, och den andra är obehörig. Så fyra obehöriga, varav en nu har det vick som nästa år kommer tillfalla den obehöriga, fick inte vara kvar, och sedan togs två nya in. Dessa nya hade en massa erfarenhet tydligen och även viss erfarenhet från andra länder, något som tydligen hade väldigt stor betydelse när man jobbar som svensklärare....
Att en behörig lärare, som jobbat på skolan i två år, fick stiga åt sidan och en obehörig fick ta hennes tjänst, även om det är ett vikariat, det är nog knappt lagligt? Eller? Någon som vet?
Jag är en sån där nu, en vuxen
Okej, nu börjar jag bli vuxen på riktigt.
I och för sig var det snart 10 år sedan jag flyttade hemifrån. Jag har bott sambo i snart sex år (eller ja, vad det nu är vi håller på med, särbo kanske). Jag har lyckats utbilda mig och jobbat i ett helt år. Jag har sålt en lägenhet och deklarerat och betalat skatt. Jag ska gifta mig inom en månad och kommer vara någons fru. Men ändå, jag har inte känt mig helvuxen än. I och för sig kanske det har att göra med att jag gillar barnfilmer som Harry Potter mest av allt, att jag samlar på Pez-figurer och att jag blir alldeles lycklig av tjocka runda figurer på pastellig porslinsbakgrund. Men det kommer jag nog alltid göra.
Men på väg hem upptäckte jag att syrenen slagit ut. Å det luktade så gott. Jag var tvungen att klättra upp på en sandlåda och stoppa in hela nosen i en stor syren-klase . Härligt, nu är det sommar! Å det var då det slog mig. Jag är vuxen nu. När man stannar upp och doftar på blommorna är man antingen Ferdinand eller vuxen. Å jag är inte Ferdinand. Dessutom tror jag inte Ferdinand skulle pipa "Å, syrenen har slagit ut, vad härligt!" till en ointresserad Blonda-My
Jag ser ljuset, Jonathan
Den här veckan kommer jag få in en drös med arbeten som jag måste rätta och betygsätta, men sedan ska betygen vara satta denna vecka och nästa, och därefter blir det bara film för hela slanten, kanske någon liten lek eller något spel också. Bara genomleva lektionerna och dagarna på slöast sett. Jag tänker inte ägna en enda sekund till åt den där skolan, eller dess ledning.
Bara 18 dagar kvar nu.
Om svar anhålles
Mrs Beslutsångest
Jag tror nog kanske att jag åker direkt, eller nä, hem först, eller nä, direkt, eller... Å strunt samma, jag märker i dörren vad det blir.
Nu ska jag ta min nya skjortklänning och min underkjol och gå till jobbet. Underkjol, hur vuxen är jag?
(i och för sig är det King Lears underkjol, men jag har ju den på mig och det är ganska vuxet faktiskt)
The return of Pulver-Eva
Pulver-Eva har dessutom fått lyxigt jobb på gymnasiet med hög hög fröken-lön. Dessutom håller hon och hennes långe karl på att köpa lägenhet i innerstan, plus att hon har liten katt utan svans.
Jag har har inget jobb och ingen fröken-lön, å dessutom håller jag och Palten på att bli osams om det där radhuset som vi inte kommer köpa. Fast något katt vill jag ju inte ha. Så där ligger jag i alla fall på plus.
Ett pyssel om dagen håller ångesten borta
Go natt!
Jag vill.
Är på så trist humör så jag inte ens kan skriva något vettigt. Jag känner mig uttråkad och lite irriterad. Jag vill ha ett jobb och tjäna pengar och kunna köpa det vackra huset. Jag vill att det ska vara sommar och jag ska ha gått ner fyra kilo så jag kan andas i min klänning. Jag vill att det ska vara onsdag kväll klockan sent så jag kan börja vara ledig och bara mysa med Palten. Jag vill ha en massa pengar att shoppa kläder och skor för. Jag vill ha tid att pyssla och huvudet fullt av pyssel som bara måste ut. Jag vill vara nyduschad, men jag orkar inte duscha. Jag vill vara författare och få betalt för att sitta hemma och skriva saker hela dagarna. Jag vill ha gröna fingrar så några av mina krukväxter överlever. Jag vill vara en sån där människa som kan äta Marianne till frukost, lunch och middag utan att se ut som Barbamamma. Jag vill. Jag vill. Jag vill.
Hey Linda Rosing, don't give me that look!
Idag har jag varit med om något jag aldrig trodde skulle ske. Linda Rosing tittade på mig som om hon tyckte jag var en dålig mamma och förebild.
Jag var och hämtade Blonda-My i hennes skola, och tydligen går Linda Rosings dotter också där. Jag kände igen hennes styva läppar på långt håll. Inte så att jag följer hennes liv, men henne känner man igen. I alla fall, Blonda-My hade fått för sig att hon skulle följa med en kompis på gymnastik. Kompisen skulle gymnastika och Blonda.My skulle titta på. Helt poänglöst eftersom Blonda-My kan sitta still i två sekunder innan hon får myror i rumpan och blir uttråkad. Därför tyckte både jag och King Lear att hon skulle strunta i det och leka med kompisen en annan dag. När Blonda-My fick höra detta låste hon in sig på toaletten och spolade vatten på sina tröjärmar. Ett konstigt val kan tyckas, men i Blonda-Mys värld var det hels rätt beslut. I alla fall tills jag fick upp dörren och vi skulle gå hem. Då började hon skrika om att tröjan var blöt och hon ville inte gå så och det fanns ju apselut ingen torr tröja som hon kunde byta om till. Jag hindrade då impulsen att dra ut Blonda-My i håret och släpade/puttade istället ut henne i korridoren där jag fick tag i en torr tröja. Därefter följde nästa gallskrik när hon verkligen inte ville byta om där utan vi var tvungen att hitta en ny toalett som kunde spela rollen", "du tycker inte om mig längre" och min favorit, "jag ska sitta här tills jag dör". Den första måste jag tyvär ta på mig men de andra var Blonda-Mys.
Efter detta gick vi ut igen och hade nästan kommit iväg när Blonda-My kom på att hon ju inte ville ha någon jacka på sig, utan bara gå hem i en tunn långärmad t-shirt. Nästa gråtattack var på väg och det var då Linda Rosing och hennes beniga solbrända häck vickade förbi. Hon vände sig om och tittade på mig och Blonda-My, och blicken hon gav mig sa "hm, unga mamma, kan inte hålla koll på sin osnutna unge!"
Jag vet inte, jag kanske är beskäftig och fördömande. Men lämnar man sina barn för att vara instängd i ett hus på TV där man kan hångla, äta en massa onyttigt och sen gråta över att ha gjort det, visa både fram- och bakstjärten, bli ihop och göra slut med samma människa om och om igen, bli osams och porrdansa för stackars låtsasreligiösa människor (okej jag kollade på den säsongen av Big Brother) så tycker inte jag man har rätt att utdela sådana blickar till höger och vänster. Hon visste ju inte ens var hennes dotter gick utan var tvungen att fråga om vägen. Å så har hon mage att ge blickar till mig bara för att Blonda-My råkar vara på sitt myigaste humör. Det är inte tlevligt!
Once again
Jag vill verkligen ha det här huset! Verkligen!
Jag skulle ge min ena arm för att få det här huset. Den vänstra kanske. Den är ju ändå bara där mest för prydnad och symmetri, eller?
Najftaun
Jag vill att alla systrar och alla syskonbarn skulle bo på samma ställe och att det var lätt att hälsa på och billigt att bo. Om man ändå trivdes att bo i håla, då kunde man bott kvar där man föddes och varit nöjd med det.
Men men, eftersom det börjar krypa i skinnet efter ungefär ett dygn när man är på besök hos pappa så tror jag inte att det är aktuellt att bo där på rikt.
Hm, mycket att bekymra sig över så här en lördagsförmiddag.
Fredagskväll igen, härligt!
Stora-Orange och Barbasyster har cyklat iväg till kiosken och vi andra spelar spel.
En skön fredagkväll helt enkelt.
And the ring was as big as my fist
Nu är den lite nättare men stenen är stor och fin.
Jag jobbar fortfarande på att inte bry mig om att det smalnar av in mot stenen. Jag blir lätt lite perfektionistisk och hittar alltid en massa små fel och knasigheter som jag är missnöjd med. Men jag tror jag kommer vänja mig vid avsmalningen.
Musikaldags
Efter det blev det glas på parkeringen i väntan på att tåget skulle gå. Lill-orange åt störst glass. Dajmstrut.
Nu sitter jag och funderar på om jag ska gå och lägga mig eller om jag inte orkar. Det är så jobbigt.
Så trött
Tisdag.
Jag är trött.
Å borde duscha innan Uggly Betty.
Men jag vet inte om jag orkar.
Men jag borde.
Jag är trött.
På tisdagen.
Lilla-Orange och födelsedagspresenterna
Jag tror kanske jag har nämt något tidigare om mitt intresse för att handla bebiskläder. I alla fall...
Nu fick jag chans att handla bebis, eller tja, treåringskläder till en riktigt född människa. Det är alltid trevligt. Barbasyster berättade att Lilla-Oranges senaste är klänning. Så jag vandrade iväg till den bästa affären för att kolla läget på barnklädesfronten, å det var mycket bra! Det slutade med att jag inte kunde välja.
Så dessa tre fick det bli!Vackra mönster
I Lilla-Oranges färger
Å så självklart lite döskallar
Alla damer behöver döskallar på rosa botten. Till och med de damer som är en halvmeter långa, eller kanske närmare 3/4 meter vid det här laget.
Maaaahhhhhgg!
Nu är det dock bara fem släktsamtal till jag kan förvänta mig.
Skönt.
Än så länge är det bara två som tackat nej, och 57 som tackar ja.
Det kommer bli ett dyrt bröllop.
Helgmys
Palten och jag är hos far och hans sambo. Vi har tvättat bilen och varit ute och arbetat i trädgården. Sambon har bakat rabarberpaj och farmor och hennes bror kom precis hit med en prinssestårta. Bröllopsklänningen kommer bli trång.
Om nån timme ska vi åka på bio också. Spiderman 3. Men popcorn, och kanske snask. Hm... jag kanske kan gifta mig i mjukisbyxor.
The ring, hemkomsten
Jag var tvungen att gräva fram den det första jag gjorde idag när jag kom med tåget. Innan jag ens tagit av mig skorna. Sedan gick jag runt och prov-bar den. Jag prov-speglade mig (med handen på halsen, väldigt naturligt), jag prov-hängde upp en handduk och jag prov-promenerade runt lite i lägenheten. Det kändes helt rätt.
Jag tror jag kommer trivas med den, å med min fru-roll. Varje dag ska jag spegla mig med handen under hakan.
Palten kom precis hit och läste över min axel och utbröt förfärat "Men du får ju inte avslöja vårt gömställe!"
Jaha...
Upptäckte till min glädje att en av de där coola modebloggarna som får en massa jobb och pengar för att blogga hade likadan klänning som mig. Två stycken till och med, fast jag har i lite andra färger. Jag kände mig mycket frän och ball ...och sen upptäckte jag att hon var gravid.
Det var hennes mamma-klänningar som hon hade bara för att hon var gravid.
Jag har coola tjejernas gravidklänning.
Suck!
... å slutligen
Jag har som sagt blivit utmanad. Å det är inte varje dag man blir det inte, så det är bara att lista på.
Here goes...
Tre saker jag inte förstår:
Människors sportintresse
Paltens förtjusning i gamla historiska grejer. Typ marmorbyster - hallå?!
Varför min rumpa är mycket större än alla andras
Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet jag sitter vid(= King Lears skrivbord):
Min mobil
Min stegräknare, med alldeles för få steg på.
Stickor
Tre saker jag gör just nu:
Dricker kaffe
Bloggar
Vaktar Blonda-My
Tre saker jag vill göra innan jag dör:
Skriva en bok (den var bra, Aradil, den håller jag med om)
Få barn
Besöka alla världsdelar. Än så länge bara Europa och Asien.
Tre saker jag kan göra:
Sticka
Sy
Baka
Tre saker jag inte kan:
Busvissla (Jag härmar dig här igen, Aradil. Jag försöker lära mig, så jag kan vissla på eleverna)
Köra bil
Se den dolda bilden på såna där mystiska 3D-bilder
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
Simon & Garfunkel
Beach Boys
Kent
Tre saker jag skulle vilja lära mig:
Köra bil
Väva plastmattor. (Vi har en gammal vävstol sparade efter mamma som jag planerar att ärva så fort jag får någonstans att ställa den. Då ska det vävas utav bara...)
Franska eller italienska
Tre favoriträtter:
Sushi
Paltens och min laxsoppa. Urspungligen Karins, som i sin tur fått receptet från sin bror tror jag, eller hur var det nu, Karin?
Efterrätt
Tre personer jag utmanar:
Eva, Elin och Evasleva
Å alla andra som också vill...
...å för det andra...
Jag har telefonskräck, något jag bloggat om tidigare. Jag har haft telefonskräck i några år nu, och det verkar inte bli bättr med åren. Faktiskt så har jag upptäckt att jag hellre pratar med totala främlingar än med bekanta som jag inte känner så väl. Men nån människa på skatteverket eller Allt i hemmets prenumerationstjänst går det bra att stamma fram mitt ärende och få ett svar. Personen vet inte vem jag är och kommer antagligen aldrig träffa mig. Men när det handlar om människor i min omgivning som faktiskt vet att det är jag som sitter och inte säger någonting förutom en massa små bajsnödiga inlägg i andra änden. Det är inte roligt!
Å nu i och med bröllopsplaneringarna har det ju blivit en hel massa telefonande. Dock sådant till främlingar som är läskigt, men man överlever. Men nu då även ny variant. Nämligen: släktingar man inte pratat med på flera år som ringer upp för att svara på inbjudan. Det är ju skitläskigt! Än så länge har jag varit tvungen att prata med två fastrar och två kusiner. Det var väldigt jobbigt. Jag är så dålig på att kallprata. Dessutom, vad svarar man när den i andra änden säger "ja förresten, tack för inbjudan!"?? Säger man varsågod, eller det var så lite så, eller asch då den här gamla trasan? Andas man bara ut hårt mellan stängda käckar eller hummar lite jakande? Vad sjutton säger man?
Tyvär är min gästlista betydligt längre än Paltens, så fler människor kommer säkert ringa till mig. Det är inte rättvist! Jag är mycket bättre på pyssel och onödiga filmfakta. Kan inte Palten få prata i telefon med diverse släktingar så kan jag sitta i bakgrunden och vika pappersrosor och rapa upp repliker ur gamla Vänner-avsnitt?
För det första...
jag börjar med min schackdrottning.
Inför hösten har vi alla fått söka våra jobb igen. Ingen har haft fast tjänst och nu ska det bli fyra fasta tjänster. Det var väldigt viktigt att alla sökte. Hon påminde oss om och om igen. "Ni som inte har sökt tjänsterna än, gör det. Shack-shack"
Tillslut hade alla sökt och hon meddelade att hon först skulle titta på de sökande och sen på oss. "Schack-shack"
Sen idag kom det sista draget. Hon bokade in intervjuer med två av oss fyra nu jobbande, behöriga svensklärare. Dock inte med mig och min andra unga kollega. När vi upptäckte detta bestämde vi oss för att fråga henne om de hade beslutat sig för att inte erbjuda oss någon fast tjänst. Hon såg först lite besvärad ut när hon fick reda på att vi visste att hon bokat in intervjuer med våra kollegor, som om det skulle vara en hemlighet. När vi sedan frågade hur det låg till kom det efter många om och men fram att de nog skulle välja lärare som hade mer erfarenhet än vi. Att vi apselut inte skulle bli erbjudna tjänster kunde hon ju såklart inte säga än, inte förrän "processen" var klar. Men som det såg ut i dagsläget så....
När jag påpekade att vi jobbat där i snart ett år nu och frågade om de sett något som de var missnöjda med sa hon med sin snipiga schackröst "mja, det har ju varit en del saker som vi pratat med er om, individuellt. Det vet ni ju båda om. Schack-schack" Å jag som inte alls kunde förstå exakt vad jag gjort som varit så fruktansvärt dåligt bad henne att preciserara sig lite så jag kunde handla annorlunda i framtiden. Men då sa hon bara "tja, det kan vi ju ta lite längre fram kanske. Schack-schack"
Men jag förstår fortfarande inte vad det är jag gjort. Är det att jag följt deras skruvade relger och gjort som de sagt, men ändå blivit tillrättavisad? Är det att jag blivit kallad flodhäst och fettrumpa och sagt till för sent? Är det att jag gått ner till rektorn med elever som kallar sina klasskompisar för slynor och skrattar när flickor i böcker blir
våldtagna?
Ja, jag vet då inte. Bara schackdrottning. Hon vet.
Schack
å
matt!
Fulbloggen
Idag är en sådan dag när jag vill skriva tusen bloggar. En i minuten.
Dels vill jag blogga om min knäppa rektor, mer känd som schackdrottningen. Dels vill jag blogga om min telefonskräck och hur den har mött nya utmanignar nu i och med bröllopet. Å sen blev jag utmanad av Aradil, å det måste jag ju bemöta. Hm, så var ska jag börja?
Helt enkelt med denna.
Fulbloggen.
Valborg
Vi spenderade helgen med en av Paltens gamla barndomskompisar och hans fru. De gifte sig i somras och är även bjudna på vårt bröllop, så det blev en hel del bröllopsprat.
Nu är vi båda ganska slitna, trots att vi bara drack några glas vin, det är inte rättvist. Så jag tror jag ska övertala Palten att mysbyxor framför Uggly Betty och hemlagade hamburgare med avokado är precis var vi behöver. Förhoppningsvis är han inte svårövertalad.