En liten uppdatering

Nu är vi hemma igen efter en och en halv vecka på Smögen. Det har varit väldigt fint väder för att vara västkusten, vi brukar ha regn och blåst när vi är där men nu var det fint åtminstone en viss del av varje dag. Vi har badat, snorklat, fiskat och ätit goda grejer. Vi glömde ta med någon digitalbox så ingen TV har vi haft, men det har varit ganska skönt.

På hemvägen stannade vi på Skara sommarland och Kotten och Palten åkte karusell, bil och vattenrutschkana. Jag gick mest runt och kände mig höggravid och kunde inte åka någonting. Jag försökte åka rutschkana med Kotten en gång och det slutade med att jag slog i knät i botten och fick halta omkring resten av besöket. Dessutom var det fullt med ungar som glodde på min jordglobsmage, och då snackar vi glodde. Antingen stod de bredvid mig i kön till glassförsäljningen och stirrade rakt in i naveln som om vet hade varit en bilolycka eller så mötte jag dem när jag vaggade runt mellan poolerna och de fastnade med blicken på magen så att de var tvungna att vända sig om när jag gått förbi. Jag får väl vara tacksam så länge det är barn och inte vuxna som glor så där.

Idag har vi åkt runt till lite olika butiker och letat efter ditten och datten. Några av de där dattarna var en potta och kalsonger till Kotten, operation potträning är inledd. Hittills har inget kiss hamnat i pottan och lite i kalsongerna. Dessutom var vi i en second hand-affär där vi hittade en fin teakbokhylla. Den var superbillig och i fint skick, men vi kunde inte riktigt placera den i vårt hem., så trots alla våra år av loppisbesök gjorde vi misstaget man inte får göra, nämligen att inte köpa när man stöter på ett fynd. När vi nu fyra timmar senare kom på att vi ju faktskt ville ha hyllan var den borta. J-a skit! 

Ikväll ska vi äta god middag, fira tre år som gifta och antagligen byta en hel del kissiga brallor. Ingen bebis än, Knytet ligger i tryggt förvar i magen. Det är elva dagar kvar till BF och säkert dubbelt så långt tills hen verkligen kommer ut. Jag längtar!


Ja, må Kotten leva!

Den senaste veckan har vi haft inte mindre än 3 kalas för 1 stycken 2-åring. Först ett kalas för familjen på lördagen, sen för vännerna på söndagen och sen ett litet minikalas på självaste födelsedagen då Kottens gudmödrar, dvs faster och moster, plus kusiner kom förbi. Han har fått tusentals fina paket, lärt sig sjunga Ja må du leva och nästan lärt sig blåsa ut födelsedagsljus. Han har fortfarande en ovana att suga in luft istället för att blåsa ut den och han suger inte tillräckligt hårt för att släcka någonting. Man kan se en klar trend i hans paketskörd. En hel del Mumin, ganska mycket Barbapapa,

en rejäl hög Toy Story

och massor av Duplo
.

Dessutom har både Kotten och Palten fått sommarlov den här veckan så nu är vi redo för prinsessbröllop, semester på
västkusten och ankomsten av Knytet.

Förhoppningsvis dröjer inte den där sista så där superlänge. Jag skulle bli väldigt glas om den här bebisen inte ligger och jäser lika länge som storebror gjorde, men så blir det väl antagligen. Bäst att ställa sig in på förlossning någonstans runt den 25 juli. Men vi packar med oss babyskydd och BB-väska på semestern ändå. Lite bara för att, men mest för att lugna Palten.

Vi hörs om några veckor!

Hannibal does daycare

Igår när vi hämtade Kotten på förskolan hade han ett bitmärke på armen. Ingen av fröknarna hade sagt någonting om det och när jag frågade vad som hänt sa Kotten att en pojke hade bitit honom. Exakt vad som hänt var omöjligt att avgöra eftersom han svarade ja på alla mina frågor. Hade du gjort någonting? Ja. Hade du bonkat pojken? Ja. Blev du ledsen när pojken bet dig? Ja. Blev du glad när pojken bet dig? Ja.

Han verkade inte ha fått några men av händelsen, men jag tyckte det var lite jobbigt att ingen sagt någonting om det när vi hämtade. Idag när vi kom berättade en av fröknarna om det och verkade tycka det var lite jobbigt att hon glömt berätta det igår. Men det var lite vagt vad som hade hänt. Hon pratade om att de ville leka med samma saker, Kotten är ju inte den som ger sig och de biter när de inte kan uttrycka sig med ord. Vad betyder det? Jag hänger med på att de vill leka med samma leksaker och att Kotten nog kan vara ganska envis, men jag vet att han kan uttrycka vad han vill med ord. Var det Kotten som lekte med något och en annan pojke kom fram och ville ha det eller försökte Kotten sno någonting som den andra pojken hade och när den pojken inte kunde säga ifrån tog han sig en tugga?

Får inte fröknarna berätta för detaljerat vad som händer? Tror de att jag ska skälla ut det här barnet eller ringa hem till föräldrarna? Man vill ju ha koll på vad ens barn gör om dagarna, kanske extra bra koll om han är en liten marodör. Jag vill i alla fall veta om min son är en sån där som bara går omkring och snor andras grejer, kanske kan jag uttyda det av bitmärkena på armarna, men ändå. Och fick den bitande pojkens föräldrar veta att han hade bitit ett annat barn. Om Kotten hade bitit någon skulle jag verkligen vilja veta det. Inte ska jag behöva fråga varje dag, har Kotten tuggat på någon idag?

Hur är det på andra förskolor?

Mötet med mjäkiga pappan

I förmiddags cyklade vi. Det var säkert fyra år sedan jag cyklade. Jag hade ju förstås inte glömt bort hur man gör, men ovan är man ju. Och att cykla höggravid med en tvååring i barnstol på pakethållaren har jag ju aldrig gjort förut. Men det var trevligt. I alla fall till en början. Vi stannade till vid ett tivoli. Ni vet ett sånt där när ingen av de som jobbar där pratar svenska, man kan inte räkna med att de var nyktra när de satte ihop den knackiga bergochdalbanan och man kan vinna många fula, plastiga saker. Kotten vägrade ta av sig cykelhjälmen så vi såg ut som väldigt nervösa förstagångsföräldrar när han åkte griståget.

Efter det cyklade vi till en strand som ligger här i närheten. Det var varmt och skönt och en hel del folk badade och solade. Vi hängde vid gungorna och fikade blågula dammsugare. Det fanns en bil vid gungorna också och en pojke som var i Kottens ålder. Pojken var där när vi kom, men han satt inte i bilen så då satte sig Kotten där. Men det skulle han inte ha gjort. Pojken blev jättearg och började gorma "nej, min, nej, min, nej, bilen, bilen!" Kotten satt kvar i bilen, fortfarande med cykelhjälm på sig, och tittade lite fundersamt. Ganska snart började pojken kasta sand på Kotten. Kotten missförstod dock denna handling och trodde först att den andra pojken bara skulle ge honom sanden så han sträckte fram sin knubbiga hand. Jag satt på en bänk bredvid och höll i mig för att inte få ett utbrott a la
IKEA-pappan.

Men något som jag gillar nästan lika illa som det IKEA-pappan gjorde då var det strand-pappan gjorde idag. Nämligen ingenting. Eller inte ingenting, han sa till lite grann, mest för syns skull kändes det som. Jag vet inte exakt vad han sa för han pratade inte svenska, men han sa allt lite så där lamt och från sin plats på gräset tio meter bort. Efter ett tag kom han fram och hindrade pojken från att kasta ännu mer sand på Kotten och borstade av Kottens byxor lite, men that's it. När hela händelsen upprepade sig en kvart senare och den j-a snorungen  pojken inte bara kastade sand och skrek nej när Kotten försökte klättra upp i bilen utan även sa dumma dej till Kotten flera gånger reagerade han ungefär likadant. Satt och sa saker med lugn röst från sin plats på gräsmattan. Det var tydligt att hans son sket fullständigt i honom men han gjorde ingenting åt det. 

Jag skulle skämmas om mitt barn kastade sand och skrek på andra barn på lekplatsen och jag tycker inte heller att mitt barn ska behöva behandlas så när han är där. Men man har ju ändå någon slags inre spärr när det gäller att säga till andras barn. Och det känns som att de ska bete sig lite värre än att kasta sand innan denna spärr släpper. Kanske är det i själva verket pappan man borde säga till? Men det gör man ju inte heller. Man är bara artig, tyst och irriterad. Hur ska man annars bete sig på självaste nationaldagen?

Ahhhh, pyssel!

Nu har jag äntligen fixat en kameraväska till min nya vackra stora kamera. Den är kanske inte helt traditionell, men den är
så jag. Palten skrattade när han såg den och frågade om jag köpt den på en leksaksaffär. Men icke, gamla trogna Åhléns förstås. Sen sydde jag en insats så den ligger skyddad.
Det känns mycket bra.

I bakgrunden ligger mitt virkprojekt som förhoppningsvis blir klart innan Knytet kommer. Det ska bli en filt till vagnen. Men det är kanske lite för mjäkigt. Jag funderar på att köpa ett till garn som är lite mindre pastelligt. Kanske brunt som vagnen. Eller vad tycker ni?

Titta på TV!

För några månader sedan hämtade jag mitt gamla dockskåp som bott hos Barbasyster och hennes döttrar. Det hade stått i deras garage en tid och innan dess lektes det ju med ganska vilt, så det krävdes lite renovering. Palten var skeptisk till hela projektet, men alla projekt som kräver pyssel är bra projekt om du frågar mig. Mest nöjd blev jag med det här rummet
 som jag tapetserade med ett reklamutskick från Polarn och Pyret.

Kotten tycker i alla fall det är kul att ha ett dockskåp. Helst leker han med köket. Han stoppar in saker i ugnen och grinar när han har stoppat den för full så den inte går att öppna. Men härom dagen när jag lagade mat hörde jag att han lekte något nytt. "Titta TV, titta TV, titta TV" malde han på och eftersom vi inte har någon TV i hans rum var jag tvungen att smyga in och titta vad han gjorde, och det här fick jag se.
 Han hade dukat upp ett litet TV-rum på sin Briospis. "Arbrorn, bebidockan, stora bebidockan. Titta TV" 

Fina Kotten!

hits