mrs Pitepalt

Häromdagen pratade jag och Palten om att känna sig vuxen, och att man trots ålder, barn, volvo och radhuslån inte känner sig särskilt vuxen. Frågan är när man kommer börja känna sig vuxen, om någonsin. Idag på tunnelbanan blev jag dock varse om en situation när man känner sig väldigt vuxen. Nämligen när man hör folk prata som tycker att de är vuxna, men som inte är det, nämligen tonåringar.

Jag råkade hamna bredvid två tonåringar, modell alternativ. Dvs. tjejen hade två färger på håret, tusen piercings i ansiktet och hela armarna tatuerade och killen hade hängiga kläder, toppluva (varför har man det, det var ju skitvarmt idag, jag svettas fortfarande fast jag sitter inomhus i underkläder...) och fläta. Det är lite lustigt att det som är alternativt idag inte skiljer sig nämnvärt från det som var alternativt när jag var tonåring, men strunt samma. Hon hade nog slutat gymnasiet förra året för hon pratade om att hon satt med i kåren på högskolan, men hon var själv lite fundersam över hur hon hade kommit med för hon hade bara ansökt för att det såg bra ut på CVt, och han gick sista året på gymasiet.

Först pratade de om att han var trött. Han hade ju varit vid Slussen klockan åtta!! Det var tydligen extremt tidigt för hon sa shit. Därefter pratade de om andra saker som var sjukt jobbiga, t.ex. duscha, gå i skolan, barn på tunnelbanan och äta mat. Sen pratade de om någon som blivit tatuerad hemma hos någon annan. Den som tatuerade hade inga handskar och satt och rökte hela tiden, och sen hade han som blivit tatuerad haft ont i armen i flera veckor. Det framgick inte riktigt om de tyckte det var coolt eller lite knasigt. Efter det berättade tjejen att hon varit i Örebro och killen frågade var det låg, och jag tror inte han skojade. Någonstans här stängde jag av öronen.

Jag inser ju att de överdriver en del, de kan inte vara så här lata, korkade och ointresserade. Dessutom kan det ju inte vara så jobbigt att göra alla deras tonårssaker. Jag låg vaken i natt mellan tolv och halv två bara för att jag inte kunde somna om och sen vaknade jag klockan sju och gick upp, men inte sitter jag på tunnelbanan och gnäller om hur trött jag är. Sen förstår jag inte varför man måste använda så få ord när man pratar. Många gånger när den ena berättade något svarade den andra bara med ett ord. Typ najs, fett, sjukt, skönt osv. Är man så trött och lat så man inte ens orkar bilda hela meningar?

Efter den här tunnelbaneturen som aldrig verkade vilja ta slut fick jag äntligen kliva av, vagga iväg till förskolan och hämta min son, ringa min man som satt i vår kombi på väg hem från jobbet och prata om vilken syskonvagn vi skulle köpa och det kändes så sketanajs att vara vuxen. Sjukt. Najs!

Vissa dagar orkar man inte göra någonting och andra hinner man med hur mycket som helst. Igår var en sån här värdelös dag. Jag satt hemma framför TVn och datorn hela dagen och sen gick jag och hämtade Kotten klockan tre. Man känner sig helt onödig när man inte gör något vettigt på en hel dag. Ioch för sig gick jag på utvecklingssamtal med Kotten efter att ha hämtat honom, så lite nytta gjorde jag. Det var mycket skönt att höra att vi inte är de enda som tycker Kotten är extremt språkligt begåvad, snäll och kramig, glad och sprallig och helt enkelt underbar och älskad av alla. Det var nästan så jag var tvungen att fråga om han inte gör något fel. Men tydligen inte.

Kanske var det den fantastiska avslutningen på gårdagen som fick idag att bli en sån där aktiv dag. Jag har hunnit duscha, tvätta en maskin tvätt, baka två limpor surdegsbröd, tejpa någon suspekt golvplast i gästrummet som måste tejpas innan man kan sätta dit lister och maila iväg en massa tradera-mail. Snart ska jag äta lunch och sen ska jag gå till apoteket och barnmorskan och när jag kommer hem ska jag nog baka bananmuffins och titta på Kotten som målar sig själv på magen med tuschpenna. Varför han gör det vet jag inte riktigt, men han har redan fått MVG av förskolefröken, så det är lugnt.

Kotten har börjat vara väldigt rädd för saker. Ofta är det saker som låter, till exempel mixern, värmepumpen, eller högljudda leksaer, men det kan också vara saker som ser läskiga ut. Idag när jag kom upp på övervåningen var han väldigt rädd för något i sovrummet. Vi gick in och kollade och han pekade ut det läskiga, och jag förstår varför han blev så rädd. Det han pekade på var nämligen två av Paltens tjocka böcker i bokhyllan, Romerska rikets nedgång och fall I och II. Spökplumpen, släng dig i väggen!

I höstas fyllde Palten 30 och jag skulle bjuda honom på en övernattning någonstans, men så kom husköp och annat emellan och nu står vi här dryga sju månader senare och Palten är helt ofirad. Eller nej, inte ofirad. Vi hade kombinerad inflyttningsfest och 30-årsfest och då fick han både paket och present, men inte från mig. Så nu bokade jag äntligen den där övernattningen. Jag var mycket nöjd och hemlig men så åtta dagar innan vi skulle övernatta ringde de från det här stället och meddelade att det hade blivit någon miss och hela stället var bokad för ett bröllop eller något liknande så vi kunde inte komma den helgen. Det här innebar att jag försökt boka in oss på detta stället två gånger men av olika anledningar hade vi fortfarande inte kommit dit och då bestämde jag mig för att skita i det. Men vi har ju redan ordat barnvakt åt Kotten och bestämt att han ska sova borta för andra gången i sitt liv så nu måste vi ju hitta på något. Men vad?

Ni som är Stockholmare och har koll, vad ska vi göra? Vi vill gå ut och äta på kvällen men vi skulle även vilja göra något på dagen, museum eller något liknande. Alla tips och råd är välkomna. Det ska helst inte innebär att man måste gå hur långt som helst eftersom jag börjat inta Uruk hai-stadiet (dvs. jag vaggar fram som en Uruk hai på hob-jakt) och mest vaggar omkring. Det behöver inte vara budget, men inte heller Krösus sork-dyrt. Kom igen nu, förslag tack!