Blommor och blad

Eller egentligen bara blommor, men tre stycken och guldiga. Jag har nämligen köpt skor. De vackraste skorna jag sett på länge. Å med klack! Men jag tror nog att jag kan gå med dem ändå. Det måste jag, för de är bara så vackra! Röd-vinröd och guld, kan det bli annat än vackert? Å sen rund tå till mina runda bolltår och tre fina blommor. Bara så bra.
Egentligen var vi inne på skoaffären för jag tänkte visa Palten ett par vita skor som jag tänkte ha på bröllopet. Men de fanns inte i min storlek, och sen hittade jag de här å då fanns det bara en sak att göra. Så nu ligger de sked hemma i sin skokartong och väntar på att användas.
Ikväll bär det av till Hufudstaden. Palten ska umgås med sin jättegravida syster och hennes familj, och jag ska på inflyttningsfest hos en gammal skolkompis. Ska bli trevligt. Men skorna får nog stanna hemma. Tänk om det börjar regna eller någon blir full och spiller sin öl på skorna eller om jag snubblar när jag ska gå på tunnelbanan och en av skorna trillar ner på spåret och dör eller om någon tittar på skorna med elaka avundsjuka ögon och de blir ledsna. Nej, det är nog säkrast att de får stanna hemma.
Men snart, snart ska de få följa med ut i vida världen. Å de kommer vara lykliga....

Jakten har börjat!

I morgon ska det komma föräldrar till skolan. En hel massa föräldrar. Läskiga föräldrar med vuxna skor och skägg och arga blickar. De är på jakt efter lärare. Elaka unga lärare som ger deras ungar sämre betyg än vad de tycker de förtjänar. Att de särskriver klassrum och inte kan skilja på sätt och sett har ingen betydelse. De är deras små bebisar, och de ska ha MVG i allt! De är på fröken-jakt! Om jag har tur kanske jag lyckas smita undan i datasalen hela eftermiddagen. Men man kan aldrig veta...

Jag ska ju ha fröken-kläder på mig i morgon. Omlottblus och kjol. Knälång, inte nån sån där tonårskjol (det har jag i och för sig inte i vanliga fall heller) å klackskor. Inte slitna Converse som idag...

Det här är bara så läskigt!

Vad är väl en bal på slottet?

ja, huset var ju såklart jättefint! (Trots att King Lear fick kväljningar när hon såg det, men det är nog bara för att hon är jämnårig med huset, eller det med henne snarare.) Men det blir nog inte vårt tyvär. Jag gick bara omkring och suckade och föreställde mig hur vackert det skulle bli med min favorittapet i köket och exakt hur jag skulle inreda mitt nya dressingroom (hm Paltens kläder.... nja, de får nog inte plats), men Palten och pappa som också var med gick runt med misstänksamma miner och sparkade på däck (nej, inte egentligen, men någon av dem petade bort en stor färgflagga från ett av fönstren. Jag smet.) Där jag såg vackra öppna fönster, en oläskig källare och plats för en massa tjocka framtida barn, såg de ett tak som behövde bytas ut, en grund som behövde dräneras och sen var det ju de där fönstren som behövde målas om (antagligen för att folk gått och petat bort färg ifrån dem hela visnignen).

Så jakten går vidare. Å jag drömmer om ett stort kök, en vägg full med fönster i vardagsrummet och dressingroom med ingång till badrummet. Men vad är väl ett tegelhus i Enköping? Alldeles slitet och dyrt och alldeles, alldeles.... alldeles underbart!

Vem vill inte vara som hon?

Palten och jag ska åka och titta på ett hus i dag.
Vi lider båda av grav hussjuka vid det här laget, men vi ska försöka titta med kritiska ögon.
Men det vore ju ganska trevligt med ett litet hus. Ett hus med dressingroom som har genomgång till toaletten. Precis som Carrie. Najs!

Sköna lördag

Palten och jag är hos Barbasyster och hennes gäng. Det är ett ganska stort gäng nu. En trött karl, tre glada/fina/arga barn, en halvdö labrador och 13 marsvin. Men det är ju ett bra gäng. Förutom när marsvinen dricker vatten på natten. De dricker nämligen vatten med tänderna. Marsvinstand mot metall är inget sövande ljud kan jag bara avslöja. Idag har jag, Barbasyster och stora-Orange varit och handlat. Resten av gänget har varit hemma och sysselsatt sig på olika sätt. Palten och Propellerkepsen har byggt saker. Benny har varit hos kompisar och donat. Lilla-Orange har varit nästan magsjuk, naken och arg. Nu ska vi äta fajitas och tacos. Smaskigt!

Väsk-tajm!

Nu är väskan klar. Jag fick mani igår och var tvungen att sitta uppe till den var färdig. Det tog i och för sig inte så länge. Jag tror jag gick och la mig vid elva. När jag pluggade brukade jag sitta uppe till två, tre med pyssel, bara för att jag skulle bli färdig. Jag känner mig nöjd med väskan. Den är stor och fin och rymmer alla mina tusen saker. Tyvär kommer den säkert rymma dem lite för bra, så jag kommer tappa bort mp3, plånbok och nyckelkort så fort jag kliver utanför dörren. Mobilen kommer dock inte tappas bort, eftersom den fått en egen liten ficka som den bor i.
Väskan är sydd i det här tyget11047-140
Tivoli av Linda Sjödin. Å självklart inköpt på min nya favvoaffär (stora)Åhelns. Härligt!

Torsdag. Ahhhhh!

Jag har börjat sy en ny väska. Det känns mycket bra och pyssligt. Allt jag ville göra idag var åka hem och fortsätta pyssla. Det vill jag ju ioch för sig alltid göra när jag är på jobbet. Åka hem. Men pyssel är bara så bra. Pyssel är som knark. Beroendeframkallande, och det kan vara ganska rörigt också...

I går framför Greys gjorde jag handtagen och nu ska jag snart börja med överdelen av väskan. Jag kan inte lova några bilder. Men jag ska göra mitt bästa....

Nej, ni är inte roliga småapor...

Idag var en ganska jobbig dag. Massa stökiga och högljudda tonåringar som försökte vara roliga. Detta gör man tydligen genom att:
1. Berätta att ens kompis som fyller 15 nästa vecka är oskuld och ska få en uppblåsbar Barbara. Man berättar detta högt inför hela klassen. Kompisen uppskattar det inte!
2. Ha slagsmål och krig med frukt. Alltid roligt. Tydligen.
3.Skrika
4. Skrika ut genom fönstret på nån fånig kompis med nåt fånigt smeknamn.
5. Skrika åt en kompis som står två meter ifrån en och tydligen är väldigt fånig och bara liksom värsta asdum, abou!
6. Låtsas vara cool fast man är två äpplen hög.
7. Skrika
8. Vara uppkäftig och kaxig tjejapa som tror att jag går igenom verbets tempusformer för min egen skull och inte för deras och därför inte lyssna utan bara slänga med sitt långa tjejape-hår och sina fåniga mjukisbyxor. Varför har de alltid mjukisbyxor???
9. Skrika

Tonåringar är faktiskt tristast!

Den där Palten...

I helgen åt Palten och jag sill och potatis till lunch. Jag åt god skärgårdssill och Palten åt en massa skumma sillar som simmade omkring i rosa dy med lök och konstiga bollar. Jag gillar inte sån sill! Men det bästa av allt var när jag drack vatten, och Palten drack - blåbärssoppa! Palten åt potatis, snusksill och blåbärssoppa. Det måste väl vara den konstigaste kombinationen någonsin? Blåbärssoppa kan man ju möjligtvis dricka till frukost, ihop med fil eller en smörgås. Men inte som en måltidsdryck. Han är ju inte riktigt riktig. 


Snart så...

Mer än att bli väldig, väldigt besviken i helgen (jag var deppig hela lördagen och varannan kvart lutade jag huvudet tungt mot Palten och stönade "Mmmööööööö!!" Varpå han frågade med ledsna hundögon "ringen?" "mm" "du ska se att det ordnar sig" "det tror jag inte. Aldrig någonsin. Det var det fulaste jag någonsin sett!") har jag även ägnat mig åt inbjudningskort. Alla är så gott som klara nu. De flesta ligger i sina vackra kuvert och väntar bara på adresslapp och frimärke. Självklart vill jag ju ha de fina hjärtfrimärkena som finns, men frågan är bara var...
Jag hoppas på att kunna lägga ut lite bilder snart, bara jag fått tag i en kamera.
Men ni som väntar, de kommer snart. förhoppningsvis den här veckan (håller fingrarna i kors under tangentbordet)

UFO

I lördags var en stor dag. Vi skulle hämta ringen. The Ring, med stort A. Alians. Inte någon läskig ring med japanska döa ungar. Utan en vacker enstensring för mer pengar än jag vill skriva här. Vi har varit hos guldsmeden tusentals gånger känns det som. Varje gång med bilder och väldigt bestämda åsikter om hur ringen ska se ut. Å det har känts som han har lyssnat och förstått. Men tydligen inte.....

Eftersom jag och Palten, helt otippat, gick ut på fredagen med en av hans kollegor var vi lite bakis på lördagen och Palten ville inte köra bil. Men eftersom det var dagen, Ring-dagen, så bestämde vi oss för att gå de 8 kilometer det är till guldsmeden. Det var kallt och blåsigt och en liten sträcka fick vi gå på en läskig bro utan någon egentlig plats för två runda hobbitar till fot. Men vi gjorde det. Vi gjorde det för ringens skull.

Tillslut kom vi i alla fall fram. Å vi skulle äntligen få se den. Å sen får vi askan, och öppnar den och det är bara... alldeles... fel! Det är inte rätt. Det är In-te vad jag ville ha! Det är till och med så fullt så jag inte kan tänka mig att ha på mig den någonsin. Men han står där alldeles rund och guldsmedig och tittar förväntansfullt på mig med sina ledsna hundögon, eller ja de är ju ganska glada, men han står där och är lycklig och tycker han har gjort en fin ring och det är verkligen det fulaste jag sett i hela mitt liv.

Det skulle vara en enstensring med en princesslipad diamant på 0,30 carat och med fyra klor som håller i varsitt hörn. Men istället är det ett jättelitet rymdskepp som landat på ringen. Å inklämt i rymdskeppet sitter en vacker sten. Men det ser man inte eftersom rymskeppet, eller jag menar fattningen är så förskräcklig, så det ser bara ut som om rymdskeppet har tagit med sig en ledsen och ful utomjording. Det är inte bra alls!
Så här ungefär11047-139

Jag försökte förklara på något trevligt sätt, men jag vet inte om det gick fram. Han påstod att man inte kunde göra fattningen mindre för så skulle stenen trilla ut så fort någon titta på den. Men är det här det bästa det blir så får vi tänka om. För jag tänker inte ha på mig den där ringen resten av livet. Det säger jag bara. Jag gifter mig ju med Palten, inte med
Alf!

Till och med Palten som alltid är artig och försöker se saker från den ljusa sidan sa "ja, det var ju inte den vackraste ring man sett", å då är det inte bra...

Hihihi

Ja se de där tonåringarna...

(Kolla högst upp)

Pust och stånk och flås

Jag har varit och tränat. Trän trän. Först skulle jag gå på ett skivstångspass där man lyfter pinnar med tunga skivor på rakt upp i luften. Men passet var fullt, så jag fick träna i gymmet i stället. Jag gillar inte gym. Det är en massa skumma typer där. Biffiga karlar i små linnen med enorma armar som lyfter konstiga vikter på snöre som väger tusen kilo och sen stånkar och grymtar de hela tiden. Mindre biffiga killar som också har små linnen och går runt och låtsasspänner sina små muskler i hopp om att en dag få leka med de stora grabbarna. Par där båda är lika vältränade och tränar på samma maskiner och ser nästan likadana ut. Killen är alltid lite längre och lite biffigare. Tjejen är nästan alltid blond, med sånt där blankt hår som aldrig frissar. Minimala linnen på båda, förstås
Sen brukar där va några udda typer också. Gamlingar, och Barbaliknande figurer som är superröda i ansiktet och kämpar för att inte fastna i någon maskin så nån sn där läskig parbrud eller låtsasbiffig karl skrattande måste släppa loss henne.
Gissa vilken kategori jag tillhör?


Nackdelen med att gå och träna är dock att man blir så himla hungrig. Jag har hästätit en tallrik kött och potatis. När man hästäter tar man stora stora tuggor som man liksom skyfflar in i munnen. Man äter inte så där fint som SJP gör när hon äter jättestor chokladtårtbit på smal gaffel. Man äter mer som en svulten tonåring. Inte vackert!

Det här är mrspitepalt.....

...live mitt i dubbelavsnitt av Greys Anatomy (tänkte jag skriva förut när jag var inne vid datorn i en reklampaus, men nu är avsnittet slut och rubriken verkar ha fastnat i huvudet)
Säsongspremiär och två avsnitt i rad! Det är som att öppna en present och få något som man verkligen vill ha men inte önskat sig. Det är kanal 5 när den är som bäst! Två avsnitt i rad är ju helt ljuvligt. Ett avsnitt kan vara lite kort, man sitter där och myser och sen är det bara över. Men två avsnitt i rad... det är alldeles, alldeles underbart! Då får man mer när det första är slut och man tänker, "nej inte redan!" å sen tittar man på ett till direkt efter och sen är man nästan mätt. "Nu kan jag sova gott. Två timmar lättsamt sjukhus med död och kärlek och folk i trosor som dansar omkring." Kanon!

Men jag fattar verkligen inte vad alla ser i den där
McSteamy. Han är ju INTE snygg! Han har för fyrkantigt huvud. Han ser ut som Svampbob med ett litet löjligt skägg.

Men lägg av nu!

Nu får de väl ge sig! Ska de ha ett helt fotbollslag, eller?

Jag är inte så hjärtlös som jag låter, det är bara att det är han, å det är hon, å det är dem.


Mrspitepalt hjärta homo-optikern

Jag bara älskar min optiker. Han är som en sån där charmig lite spydig gaykille i en komediserie. Fast min är inte spydig, bara rar. Han är runt 45-50, har bloda slingor och artikulerar mycket när han talar. Dessutom tar han mycket på en, men inte på ett otäckt sätt, bara på ett mysigt "vi känner varandra så bra"-sätt. Det hade kanske varit lite läskigt om han hade varit hetro, men nu känns det bara trevligt. Dessutom säger han rara saker och är bara härlig och homo hela tiden. Jag försökte förklara hur jag inte kunde stoppa in mina linser eftersom jag nog hade för små ögon, men icke då "du som har så stora vackra ögon!" När jag sedan tog "apgreppet" och gluttade ner i spegelbordet för att stoppa in linsen utbrast han igen "Men jag tror aldrig jag har sett såna vackra ögon!" Självklart förstår jag ju att han säger så till alla sina kunder, men jag gillar det ändå.
Han är en rar homooptiker, and I lööööv him.
Palten har fått konkurens!

Barbamamma goes piff

Sitter träningsklädd och väntar på att gå iväg. Passet börjar om en och en halv timme, men jag ska gå om cirka 50 minuter. Det kommer säkert vara fullt på passet och så får jag tråka i gymmet istället. Det är så j-a svårt att släpa sig iväg när man väl kommit hem. Då vill man bara gå i mjuka byxor och tjocka sockar och dricka kaffe och interneta och titta på tv.  Inte träna, inte rätta deckare, inte vara duktig. Bara var lat och ledig.
Men nu är det då i alla fall tänkt att jag ska vara lite duktig. Duktig så man slipper få ryggfläsk, eller snarare sid-svank-fläsk. Som lägger sig på jeansen när tröjan åkt upp. Slippa ha tröja som åker upp över ryggfläsket. Slippa veck i sidan när man böjer sig ner för att ta upp ett papper. Slippa päronrumpa och putmage. Vara duktig och inte se ut som Barbamamma.
Eller åtminstone en piffig Barbamamma, som dragit åt midjan med ett modern skärp och blivit lite mindre om baken. En sån kan jag vara. Men då måste jag ju vara duktig. Så på med träningsbyxorna, och bort med mjukmyxorna.
I och för sig är ju träningsbyxorna också mjuka, men ja.... ni fattar.

Jaha, å nu då??

Nu har jag äntligen inhandlat ett stycke träningskort. Men när i hela fridens namn ska jag hinna träna??
Jag slutar klockan fyra måndag till torsdag. Måndag och tisdag hämtar jag Blonda-My på hennes skola. Ibland åker jag till Palten på tisdagen, och då brukar jag hämta Blonda-My på onsdagen istället. Ibland åker jag till Palten på tordsagen. Jag åker alltid till Palten på fredagen.
Det lämnar alltså onsdagen. Det är om jag inte ska åka till Palten på tisdagen vill säga. Då kanske torsdagen finns ledig. Om jag inte mot all förmodan har planerat något annat. Som den här veckan då jag har bokat in en tid hos optikern på onsdag som jag faktiskt måste gå på eftersom det är tredje gången jag ombokar tiden.
När i hela fridens namn ska jag gå och träna???

Lägesrapport

Fredag igen.
Nu ska jag ner på stan i jakt på ny muminmugg och två vackra kort som jag ska sätta i en ram.
Sen till skolan för lunch och två lektioner.
Efter det Palten och internetsvacka.
See you monday!

Kalaspuffar

Var och såg Johan Hagelbäcks russinutställning på Stockholms stadsmuseum.
Mycket roligt
Alltså, jag vägrar att äta russin, men titta på dem när de målar kroki går bra.
Den roligaste tavlan var på ett russin som stod på ena sidan av en hoppa hage - hage och skrek till  några filurer på andra sidan hagen. "Jävla snippor!" (fast med ett fulare ord), varpå de svarade "vi är inte snippor, vi är kalaspuffar."
Så låg humor har jag.
Men lite roligt var det väl?

Hattifnattarna är här!

Ännu en!11047-138
Var ska det sluta? Den här var ju bara för vacker, jag måste ha den.
När jag och Palten får ett hus eller lägenhet eller vad det nu blir och vi har ett riktigt kök. Då ska jag ha mina muggar stå synligt någonstans.

Hm, undra om Palten går med på det?

Dels det och dels det

I går var Palten och jag och tittade på ett hus. Ett jättefint hus i Enköping med två sovrum, ett stort vardagsrum och ett kök + en inte allt för läskig källare. Lite läskig var den ju självklart, det var ju en källare trots allt. Men nu har vi stora beslutsångestskälvan. Hur i hela friden ska vi göra?
Dels vill vi bo i ihop och ha ett eget hus
Dels vill vi inte ha pendlingskostnader på 4000 kronor i månaden och pendling på cirka 1½ timme enkel väg (för mig, för Palten tar det typ 45 minuter).
Dels vill vi kunna inreda och fixa och dona, och huset är ganska fräscht, så det behövs bara roligt piff, inte bryta upp alla golv och hosta blåbetong-piff.
Dels vill vi bo nära familj och vänner och kunna åka tunnelbana i en halv sekund för att vara framme.
Dels är huset ganska billigt och vi skulle absolut ha råd med det.
Dels lever vi väldigt billigt nu, vilket gör det möjligt att spara till bröllop och annat.

Dels, dels, dels....

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅåååååååååååååååååååååååååååhhhhhhhhh!!

Hjälp, tack!

Okej, pendlande människor! Hur lång tid orkar man pendla varje dag, enkel väg? Om det ska vara ett byte mellan tåg och tunnelbana. Jag funderar....

Som gjord för mig

Trillade in på Linneas braiga blogg och hittade den här       made for mesom hon i sin tur trillat över hos Pottery Barn. Å hur bra var den inte? Den var ju som gjord för mig.
Palten säger alltid att jag måste ha ett speciellt rum för pyssel så jag inte sprider ut mig i hela lägenheten, å det vore ju förstås drömmen. Men i väntan på pysselrummet skulle ett sånt här skåp vara perfekt.
Ett litet skåp fyllt av himmelriket!

Tio, nio, åtta, sju.....

Så är man då tillbaka efter sportlovet och nedräkningen har än en gång börjat. Fyra dagar kvar till helgen. 24 skoldagar kvar till påsklovet. 63 skoldagar kvar till skolavslutning.
Ska det verkligen vara så här?

Dessutom har jag fått reda på att hon jag vikarierar för har sagt upp sig, så nu kanske det finns en möjlighet att få fast tjänst. Men är det värt det?

hits