Kan man inte få ha en annan arvedel?
Ska man verkligen känna så när man jobbar?
Jag bestämde under mammaledigheten att jag måste jobba minst två år på samma skola för att verkligen få en riktig bild av yrket, och sen kan jag besluta om detta är rätt för mig eller inte. Men det innebär ju också att jag måste få ett fast jobb på en skola någon gång. Suck!
Ångest!
Kan det inte vara första oktober snart?
"1950-talet möter 2000-talet
[...] De senaste åren har en stor om- och tillbyggnad nästan fördubblat centrumets storlek. Resultatet har blivit en upprustad stadskärna där den berömda 1950-talsmiljön bevarats, samtidigt som ny modern arkitektur tillkommit."
Kan det bli bättre?!
Dessutom har de HM med bra tonårsavdelningar och Lagerhaus och Topshop och de har öppet till sju alla vardagar och fem på helger! Jag är så lycklig!
Lite i smyg sådär
Jag hoppar bara 90% och det tycker jag faktiskt märks. Schemat är inte lika fullspäckat och än så länge känns det som om jag hinner med allt och ändå får tid över. Men det lär väl ändra sig när alla lektioner väl börjar komma igång och man får in saker som ska rättas. Men just nu njuter jag av min inte fullt så stressiga arbetsvardag. Jag sitter faktiskt till och med och bloggar på jobbet just nu, eftersom jag gjort allt jag ska inför morgondagen och torsdagen och jag alldeles strax ska åka hem. Men får man göra så? Vad tycker ni? Dett känns lite förbjudet så där. Som att rektorn när som helst ska stövla in och skälla ut mig efter noter och sen slänga ut min från skolan iför alla elever. Som Umbridge gör med professor Trelawney....
Huvva! Bäst jag slutar blogga nu. Facebook har jag dock inte ägnat mig åt på arbetstid. Det är för mycket. Om bloggande på arbetstid är som att stjäla lite sprit från förädrarnas barskåp är Facebook som att snorta kokain i kyrkan. Det är bara för mycket!
Men kanske någongång fram i november....
Om jag kunde drömma...
Nästan alla tjejer i min etta i svenska skrev att Twilight var deras bästa bok eller film på ett frågeformulär de fick. Jag förstår varför. Om jag var 16 skulle jag också vara kär i Edward. Speciellt när han spelas av Robert Pattinson. Dödligt farlig och har spelat med i Harry Potter. Kan det bli bättre?
Jippie!
Är jag en dålig människa nu?
Palten tyckte inte jag skulle posta det här inlägget för han tyckte det var att skryta. Men vad f-n vi har bott i skolådor och sunklägenheter i snart åtta år nu, lite kan man väl få skryta?
Hello, it´s me the teacher formerly known as mrs Pitepalt
Nu har jag jobbat tre dar på min nya skola och jag har inte grinat en enda gång. Eller nästan en gång när vi hade en konferans och en tidigare elev var där och berättade om sin skolgång och hennes mentor, en man på kanske 55 kom fram och berättade, märkbart rörd, hur stolt han var över henne, då grinade jag nästan. Men det tycker jag kan vara okej.
Annars känns allt bra. Alla är trevliga, förrutom de där få undantagen som alltid finns, men det är bara att vänja sig. Dock har inte eleverna kommit än och det känns ju fortfarande lite pirrigt. De där duktiga, måldrivna, studiemotverade eleverna som kommer komma och spöa skiten ur mig när jag inte kan svara på deras frågor.
Men det är så tråkigt att vara vikarie, Man är verkligen där på nåder. Alla planer och tankar för framtiden är så långt borta från mig att jag inte ens orkar beröra dem. De andra religionslärarna skulle få en spännande kurs, men jag fick nog inte gå den för den var för dyr. Någon gång i en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid ska jag ha en tillsvidare tjänst!
Idag betalar vi föresten handpenning på radhuset! Jag har svårt att inte planera och inreda och välja färger dygnet runt utan istället fundera på lokala kursplaner och upplägg i svenska A.
Vad studsar ni av? Vi studsar av häppnad!
Från och med den första oktober kommer vi vara bosatta i en förort nära dig. Eller nära och nära, det beror ju förstås på var du bor... Men vi är mycket nöjda. Radhuset har två våningar, världens mysigaste trädgård med smultron, stengång och persikoträd(?! Hallå, hur bra är inte det!), tvättstuga, snickarrum, tre eller fyra sovrum och två badrum! Mm-hh-mm-hh-hhhhh ajm lööving it!
Shit pommes frites!
I'm baa-aack!
Kotten är dock desto roligare att tänka på och vara med. Han har blivit stor klätterkille som klättrar upp på både soffor, bord och i fönster. Han gillar att äta grejer. Favorit sak att tugga på är smörgåsar, bär, glass, näsor och vårrullar. Han snackar en hel del också, och även om favoritordet är "den" som används i genomsnitt trehundra gånger per dag så är det även en hel del voff-voff, bä och mamma. Det här med vilka djur som säger vad har han dock ingen vidare koll på. När vi var hos min pappa nu i veckan stod han och bäade åt några fåglar i tjugo minuter.... Men har är ju väldigt söt, och det är väl det som räknas, eller?
