Tråk-SM i simning
Å dessa tankar snurrar runt, runt tills jag simmat mina 30 minuter och får gå upp. Och det är så trist. Bara fram och tillbaka, fram och tillbaka och sen upp.
Men nu när jag har varit så duktig, borde jag väl få äta en semla? Eller jag kanske ska börja med att gå till personalrummet. Det var visst någon som fyllde 60, då brukar det vankas tårta...
det är jobbigt när de där tankarna kommer, för mig har de en tendens att börja snurra mitt i natten, jag har ju tyvärr ingen kotte att tänka på utan jobb, måste byta jobb, bli klar med min utbildning och sedan det största just nu, bostad, budgivningar, förälska sig i objekt och halvt flytta in innan man blir besviken och får leta vidare... men jag försöker tänka att om några månader är förhoppningsvis två av dessa saker borta och om det bara är en kvar så kan det inte vara så jobbigt då....
Jag gick upp typ 20 kg, härligt!
Att gå upp två kilo måste väl ändå ses som onormalt? Typ. Inte för att jag vet något men de flesta jag känner har gått upp ganska mycket. Men simma är ju säkert bra er endå, oavsett vikten. Fast jag vet, det är så j*la tråkigt att simma. Och jag känner absolut igen ångesttankarna. Men jag är helt övertyad om att allt kommer bli jättebra för er! Barn bryr sig hur som helst inte om var de bor, hur det ser ut eller så de första åren :)