Kärringchaufförapan, en ny slags tjejapa.
Jag, Kotten och Ålle-Bålle hämtade Blonda-My och henens kompis från dansen och på hemvägen tog vi bussen. Jag, Kotten och tjejerna fick åka grattis och Ålle-Bålle hade åkt tidigare så han kunde åka på samma biljett. Trodde vi. Men tydligen tyckte den väldigt blonderade, väldigt sura kärringchaufförsapan att hon skulle stämpla igen. Ålle-Bålle hann inte, och tordes säkert inte heller, protestera och kom bak till oss med en snopen min. Jag kände mig ansvarig och tog på mig vuxna moster-rollen och gick fram.
-Visst kan man åka på den här biljetten en timme, sa jag och visade remsan.
-Ja, sa kärringapan utan att titta.
-Men du har stämplat igen, fast tiden inte hade gått ut, sa jag och ansträngde mig för att låta trevlig även fast hon var otroligt nonchig.
-Jaha, sa kärringapan utan att titta.
-Men du har stämplat igen, försökte jag igen.
Här tar kärringapan remsan och börjar fiffla.
-Ursäkte besväret, men det är min systersons remsa och han behöver den när han åker på sin tennis, försökte jag släta över lite.
-Då ska inte din systerson lägga ner remsan på bordet för då stämplar jag, vresade kärringapan ur sig surt samtidigt som jag börjat gå tillbaka till vagnen. Men här surnade även jag ihop och gick fram igen.
-Han är elva år. Tycker du det är något som alla elvaåringar ska känna till. Att man inte ska lägga ner åkremsen?
-Ja, om man har en biljett ska man känna till det.
Sura, dumma kärring! Hur många kände till det? Jag gjorde det inte. Jag kanske skulle sagt att den var stämplad om jag åkte och kanske skulle jag ha sagt att Ålle-Bålle skulle göra så. Men jag tänkte inte på det. Jag hade fullt upp med att få på vagn och två åttaåringar med ryggsäckar och skridskor på bussen. Kanske kunde kärringapan ha tagit sig lite tid att titta på åkremsan som den försynte elvaåringen med toppluva och tennisraket sträkte fram. Men eftersom remsan råkade nudda bordet så var det kört. Faktiskt. Det borde han ha vetat!
Å vilken surtant! MORR! Jag brukar tvinga dem att skriva på baksidan att de gjort fel.
Men usch! Varför såna sura människor jobbar i yrken där de förväntas vara trevliga är ju helt obegripligt. Visst kan man ha en dålig dag men att låta det gå ut över ett barn är lite lågt.
Stackers Ålle-Bolle! Ta med grovsalt nästa bussresa!
vilken kärring! bra gjort att du stod på dig.
Vad trist!! Bra att du sa ifrån, även om hon inte ändrade sig! Vi kan låtsas att hennes barn just dött och att det var hon som råkat köra på dem med bussen och att det är därför som hon är sur och tvär.
Hon ändrade faktiskt och strök över och skrev på baksidan, men det var som sagt under starka protester.
Varför är vissa busschaufförer så vansinnigt sura..här där vi bor finns det dem som inte ens hälsar när man stiger på!