Kamprads monster
Tidigare idag kom grannflickan förbi och ville sälja majblommor. Jag tog pengar ur vår spargris och betalade. När hon hade gått skulle jag och Kotten hälla tillbaka lite pengar i spargrisen och jag vände den upp och ner så den lät ganska mycket, och Kotten blev skitskraj! Han stelnade till i hela kroppen och började skrika. Tydligen lät grisen superläskigt! Kotten blev alldeles apatisk och stel på samma gång. Han vägrade lämna min famn och ville bara bli buren nära, nära. Så fort han fick syn på grisskrället vände han bort blicken och rös i hela kroppen, det räckte nästan med att vi gick in i vardagsrummet.
Nu har grisen fått flytta in i garderoben och Kotten verkar ha återhämtat sig från mardrömsmötet med den röda besten. Det har varit två innehållsrika dagar i det paltska hemmet...
Men jisses vad han hittar på den där kotten! Tur att han inte kröp ut genom fönstret eller nåt annat otäckt! Och tur att han inte fick garderobsdörren i huvudet! Man måste passa de små liven, men om de inte gör tokigheter hur ska de då lära sig? Bra gjort att du fick upp dörren! (Jag skrattade så högt när jag läste detta att Dr. Snuggles nr 2 undrade vad jag hade för mig, så ofta skrattar jag...)