Chokladbebisen
Hittade en artikel idag i en tidning hemma hos King Lear. I den stod det att forskare vid Universitetet i Helsingfors kommit fram till att bebisar vars mammor ätit choklad under graviditeten blir gladare och livligare. Ni som har träffat Kotten kan väl bara instämma på att han är båda. Glad och livlig. Jag visste nog att de där 200 grams chokladkakorna jag trök i min framför TVn skulle göra nytta! I artikeln står det att så kallade Chokladbebisar är mer aktiva och reagerar mer positivt på saker, de skrattar och ler mer än bebisar vars mammor inte ätit choklad och de är mindre rädda för nya situationer.
Det är ju bara bra grejer. I och för sig är väl det där med mer aktiva lite jobbigt kanske. Igår när vi var hos Bratwurstarna försökte han hångla med Miniwursten flera gånger. När Mammawursten äntligen lyckades vika ihop sin spända pojke och sätta honom på golvet såg Kotten sin chans. Han tog tag om Miniwurstens huvud med sina hårda nypor och närmade sig honom med öppen mun. Miniwursten stelnade till och försökte vifta bort honom. Men få saker stoppar en Kotte när han har ett mål.
Men överlag är vi nöjda och jag inser nu att jag med gott samvete kan moffa choklad även i samband med eventuella framtida graviditeter, najs!
Jag har något vagt minne av att jag ville bli av med alla chokladkilon jag smaskade på mig under graviditeten, men det gömmer jag långt bak i hjärnan. Bakom stora bitar Marabou helnöt och Dark Rasberry.
Det där är en undersökning att lägga på minnet!
Kram
Det känns väl väldigt onödigt att gå ner några kilon för att sedan gå upp dem igen tills bebis nr 2. Bättre att fixa det när bebisarna är klara. Det är så jag resonerar eftersom jag bara lyckats gå ner ett ynka kilo tills bröllopet, onödigt att gå ner tills dess om jag iaf ska gå upp dem relativt kort därpå... så gott med choklad!