mrs Pitepalt

Jag oroar mig lite inför hösten. Framför allt hur det ska gå att vara borta från Kotten hela dagarna, men självklart även hur det ska gå med eleverna. Kommer de vara elaka, kommer de vara otroligt ambitiösa och ställa svåra frågor som jag inte kan svara på, kommer de skicka avföring till mig med posten? Barn kan vara så elaka...

Men jag oroar mig även över världsliga saker som, hur ska jag hinna motionera? Nu har jag varit ute och gått med Kotten om dagarna, ungefär en och en  halv timme. Det kommer jag ju inte hinna/orka/vilja göra sen när jag jobbar. Hur ska det gå med alla program jag redan sett tusen gånger? Ska jag inte hinna se dem ännu en gång? Men framför allt, hur ska jag hinna pyssla och sy saker? Det är tillräckligt svårt att hinna sy saker när man är hemma med Kotten, och nu ska jag då försöka göra det på fritiden. Eller fritid och fritid, har man någon sådan? Jag har massa idéer i huvudet som jag vill sätta på papper, eller snarare stoppa i maskinen. Men jag vet inte om jag kommer hinna.

Den här badrocken
 sydde jag i alla fall för några veckor sedan. Det är från början en gammal handduk jag hittade hos Paltens pappa, men nur är det alltså Kottens morgonrock. Eller ska jag säga Obi Wans morgonrock. Man får helt klart Star Wars-vibbar när han struttar omkring i den. Men fin är han. Till och med så fin att Paula McManus komplimenterade den när vi träffade henne på stranden när vi var och hälsade på Bratwurstarna. Jag blev alldeles till mig, värsta "Jag mötte Lassie"-ögonblicket. Men Kotten var kolugn. "May the force be with you, Paula" sa han bara och log snett. Eller egentligen sa han "titta dä, vaff vaff!", men det betyder ungefär samma sak...