Mysteriet med rått-sviskonet

Nu har vi varit i Piteå i en och en halv vecka. Det har varit trevligt. Varmt och soligt och vi har varit på stranden nästan varje dag. Kotten sitter i en heltäckande UV-kostym i strandkanten och slänger sand och Palten och jag står bredvid och är insmorslade med solskydd 1000. Igår var det dock extra varmt i vattnet och Kotten och jag badade en lång stund, mycket roligt.

Vi bor hos Paltens far, vilket är ett äventyr i sig. Fadren bor i ett stor hus själv och han gillar att samla på saker, framförallt gillar han inte att slänga saker. Om det gäller trasiga hushållsapparater, gamla tidningar eller utgången mat spelar inte så stor roll. Det som kommer in i huset försvinner sällan från huset. Vi inledde vistelsen med att städa och i ett hörn av vardagsrummet hittade vi något som vi fortfarande inte vet vad det är. Jag var övertygad om att det var ett gammalt fikon eller sviskon, men Palten (som är väldigt rädd för möss och råttor) var helt säker på att det var en mus som krypit ihop och dött nu torkat ihop till en liten boll. Palten stod i dörröppningen med Kotten på armen och pep om att jag skulle ta ut rått-sviskonet. Aldrig i livet, tyckte jag och kröp upp på en stol och petade på den torkade bollen med en lång linjal jag hittade i samma hörn som rått-sviskonet. Varför det stod en lång linjal här förtäljer inte historien, men så är det med det mesta i Paltens pappas hus. Jag kunde inte bestämma mig för vad det var, och Palten vågade inte gå tillräckligt nära för att se ordentligt. Jag tyckte vi skulle spara rått-sviskonet i en burk och rådfråga några andra. Men Palten vägrade och kallade mig för Frankenstein. När Paltens pappa kom hem tog han upp rått-sviskonet med händerna, bände och vred lite i det och bestämde sedan att det var ett fikon. Jag är dock fortfarande inte helt övertygad...

I övermorgon får vi besök av herr och fru Down Under som ska övernatta till lördagen och sen på söndagen åker vi hem. Det ska bli ganska skönt att komma hem, om inte så för att man vet vad som finns i lägenheten. Vi vet med all säkerhet att det finns varken möss eller sviskon i vår lägenhet och Kotten kan ströva omkring lite hur som helst och man vet vad han har för sig. Dessutom får jag sitta framför min gigantiska TV och titta på allt jag spelat in på min älskade dvd. Härligt!

Kommentarer:
Postat av: E

Fy vad hemskt! Jag skulle reagera precis som Palten. Jag har världens fobi mot alla slags gnagare...



Låter skönt att komma hem till ett rent hem med stor TV. Själv är jag väldigt glad att jag har en TV överhuvudtaget - för första gången på många år!

Postat av: Skolfröken

Gross! Bara han inte som Monica smekte den mot kinden innan han kom på att det kanske var en råtta :-)

2009-07-03 @ 18:14:28
URL: http://skolfrokensblogg.wordpress.com/
Postat av: mrs Pitepalt

E - ja, man skulle ju kanske inte hoppa av glädje om man träffade någon gnagare, snarare hoppa av rädsla. Men ingen TV på många år?! Hur har du överlevt?



Skolfröken - Nä du, han stod på behörigt avstånd och höll Kotten som en human shield. Inget kind-smekande där inte...

2009-07-05 @ 23:03:10

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits