mrs Pitepalt

Palten och jag har varit på bio för första gången sen Kotten föddes. Harry Potter, såklart. Filmen var mycket bra, men själva bioupplevelsen lämnade en hel del att önska.

Det började med att det var superlång kö till popcornen, och en ännu längre kö till biljetterna. När filmen nästan hade börjat var det fortfarande några kvar framför i godiskön men i biljettkön var det bara en kvar. Jag bytte kö och Palten gick på toa. När jag kom fram och sa "en mellanpopcorn" tittade tanten i kassan bakom mig på den icke existerande kön och började oja om att hon kunde ju inte sälja popcorn till mig när det var fullt med folk i den andra kön. "Men det är ju helt tomt bakom mig" försökte jag, men icke. Jag morrade lite och gick tillbaka till min kö, som tur var fick jag stå på samma plats. Men då tillkännagav kärringen att nu när kön var tom kunde hon sälja godis och popcorn, och då rusade hälften av vår kö dit på en gång. Jag blev så arg att jag stampade med min runda fot och morrade högt. Flera i kön bakom tyckte också det var konstigt. 

När vi väl kom in och satte oss var jag fortfarande skitarg. Jag var tvungen att profylaxandas en lång stund för att lugna ner mig. Lagom till filmen började var jag glad igen. Men det höll inte i sig länge. När jag går på bio oroar jag mig för två saker. Att jag ska hamna bakom någon lång karl med affro, vilket sällan händer, och att jag ska hamna i närheten av folk som pratar. Nu hamnade vi nära TVÅ såna sällskap! Dels några medelålders tanter bakom oss som satt och tjoade och snattrade från och till, men lyckades alltid tystna precis när mitt tålamod höll på att ta slut.  Dels några tonåringar bredvid oss som pratade och kom med tonåriga inlägg av typen "åh shit", "eh jaha??" och " men gud!" och dessutom satt och drog sig i håret. Tjejen som satt närmast mig hade någon slags tics tror jag. Hon satt med en hårslinga i ena handen och sen drog hon den mellan andra handens pekfinger och långfinger. Dra, dra, dra. Hela filmen igenom såg jag hennes dragande i ögonvrån och hörde fjs, fjs, fjs från hennes hår. Jag höll på att bli galen. Hade jag haft en liten sax hade jag klippt av den jädra hårslingan, eller ännu bättre hade jag varit Harry Potter hade jag kunnat göra det med hjälp av magi. Nu fick jag bara beklaga mig högljutt efteråt och hoppas att hon hörde.

Varför gör folk så här? Varför betalar man 80 kronor för att spendera två och en halv timme i ett mörkt rum med en massa främlingar om man verkligen inte vill se filmen? Nästa gång vi går på Harry Potter ska vi gå på en premiärvisning, för då är det antagligen bara andra HP-nördar där, och de är nog också så där andaktigt tysta som jag är. Fast det blir ju jobbigt om man hamnar bakom någon stolle med trollkarlshatt. Då är ju nästan långa farbror afrohår att föredra. Svårt...