mrs Pitepalt

I födelsedagspresent från doktorerna Snuggles fick Kotten böckerna om Vilda bebin, och inget kan vara mer passande. Han är verkligen vild. Inte nog med att han spring-stapplar omkring och vräker ut saker hela dagarna, han har även börjat klättra upp på saker. Kanske har jag mig själv att skylla. När jag var liten klättrade jag upp i både berg, träd och telemaster, så jag kan definitivt förstå hans fascination av att klättra.

Det började med att han försökte klättra in i spisen, i underluckan. När det inte gick nöjde han sig med att öppna luckan, ställa sig på den och rucka hårt i handtaget. Jag är ganska säker på att vi inte har något tippskydd på spisen, så just detta klättringsobjekt är jag väl mindre nöjd med.

Nästa objekt som ville bli bestiget var Bobby caren. Det bästa är att klättra upp bakvägen och gärna ta stöd på stringhyllan. Varken bilen eller hyllan känns särskilt stadiga, så det här är inte heller någon favorit för mig.

Han har länge klättrat upp och satt sig på lådan med kläder som vi har står under skötbordet. Varje gång lådan är utdragen kryper han upp och sätter sig på den. Om locket är på eller inte spelar inte så stor roll. Men så idag upptäckte han att lådan inte nödvändigtvis måste vara målet, utan det kan även vara medlet. När jag tittade in i sovrummet fick jag se honom sitta på mitthyllan, som en liten koja inne i skötbordet.
 Han såg mycket nöjd ut.

Jag undrar var detta ska sluta?