mrs Pitepalt

Kotten är superduperförkyld. Alla hans tidigare förkylningar har varit som fisar i rymden jämfört med den här. Jag tänker på den där boken med vilda bebin, när vilda bebin blir sjuk och bara ligger i sin säng med sin lilla runda skalle på kudden, alldeles ynklig. Sån är vår Kotte, ynklig. Han äter inget, bara tutte, men jag vet inte hur mycket han får i sig. Han vill mest bara sitta på någon av oss och sova. När han är vaken har han tunga, ledsna ögon och andas alldeles hest och raspigt. Sen är han så varm och febrig hela tiden. Jag tycker han bara ska ha blöja men Palten tycker inte man ska klä honom för kallt för det är inte heller bra. Nu är dock Palten på jobbet så jag kan klä honom hur jag vill. Dessutom börjar han nog bli lite bättre idag för han har varit lite piggare i omgångar. Förutom när han kräktes en superstor kräka på sig själv, mig och fåtöljen förstås. Men vi hoppas att det var den sista kräkan idag. Jag tycker så synd om honom och hoppas att vår vanliga pigga choklad-Kotte snart ska vara tillbaka.