mrs Pitepalt

Palten och jag har varit på lägenhetsvisning. Tre lägenheter i Stockholm. Jag vill bli Stockholmare. Jag vill vara dryg, köra jättestor bil, ha stora solglasögon och säga "E de extrapris på reker?" till varenda människa jag träffar. För det är ju så alla Stockholmare är. Det vet man ju. Har man ju hört. Precis som alla norrlänningar är sävliga, lugna och kör på renar med skotern som de sedan tar med hem till stugan och äter upp. Jag är inte särskilt lugn, jag tror inte jag är sävlig och när jag kör skoter vågar jag aldrig köra särskilt fort. Detta innebär att jag aldrig skulle kunna köra ihjäl några renar och då skulle jag inte kunna få någon mat och så skulle jag dö. Jag gillar däremot stora glasögon, Falcen känns fortfarande enorm och jag tycker om räkor. Jag är inte så dryg dock och jag pratar mer så här "mä, va äää dä dääär fö trälit program" än så här "ska vi ta en bulle till Medis och tjacka en vurre?" , men jag vill ändå bo i Stockholm. Jag kan dryga på mig lite och så kan jag träna in några fräna slangord.

Oavsett hur jag pratar vill jag bo i en av dessa lägenheter. Helst vill jag bo i en som ligger på sjätte våningen och där man kan ta hiss med barnvagnen upp i lägenheten. Palten vill dock helst bo i den som ligger på andra våningen och där man måste ställa barnvagnen i ett barnvagns och cykelrum. Den är finare, det tycker jag också, men jag försöker vara en förståndig och klok vuxen och inte bara tänka "oh, vad vackert!" och "i det där hörnet ska julgranen stå!". Det är svårt. Säkert kommer tusen andra också vilja  ha våra lägenheter så vi lär väl bli sittande här ute på landsbygden där alla går till ICA i VCT-overall, är släkt med sina fruar och har tre tänder sammanlagt. Det vet man ju. Har man ju hört.