What the F?!
Jag har ingen ork att prestera på jobbet. Jag vet att jag bara ska vara här en månad till och trots att jag trivs så känner jag mig så less. Jag gör bara minsta möjliga insats hela tiden. Rättar det som behöver rättas, planerar det som behöver planeras och betar av mina lektioner för att sen kunna gå hem så snabbt som möjligt. Mycket har ju att göra med att jag vet att jag inte ska vara kvar här, så det känns så poänglöst alltihop. När det är konferans och de diskuterat vårterminen. Ja ja, det blir nog bra.
Dessutom drar vårt j-a hallprojekt ut på tiden eftersom idioterna som bodde i huset innan oss valt att lägga klinkersgolv rakt på den gamla korkoplastmattan. Vem gör så?! Till och med jag vet att man inte gör så. Det är som jag alltid sagt. Klinkersgolv är grunden till allt ont. Nu står Palten i hallen varje kväll och bilar bort gammalt klister och jag brottas med Kotten som vill läsa tusen trista böcker och klämma mig på tuttarna. Ska det vara så här? Var är mitt fasta jobb? Var är december? Var är ett jobb till Palten? Var är en hall utan unken doft från golvet?
Usch, det suger! Förstår dig verkligen. Det kommer att komma jobb att söka snart, kanske får du nöja dig med ett vik under våren men sen har du ju alla chanser att få en provanställning till hösten. Jag tror på dig!
Och det där klistret- va fan vilka stördon! Håll ut tills klistret är borta, skaffa sen barnvakt och ta med Palten ut på romantisk mysmiddag långt bort från klinkersgolvet.
Har du någon kompis som kan komma hem till er och muntra upp er? Eller som kan hjälpa till med renoveringen? Skapa en event på Fejset där du bjuder in folk att hjälpa till med klistret eller nåt annat renoveringsgrejs och så bjuder ni på pizza och öl. Har varit på en sån, det var skitkul! Man måste få be om hjälp när man är småbarnsförälder och har det stressigt i vardagen. Och tjänster och gentjänster vet du, om några år kanske ni kan hjälpa era vänner med något liknande?
Jo, jag vet att det antagligen kommer komma en tjänst att söka. Men det är så jobbigt att känna så här varje gång. Det skulle vara otroligt skönt att inte behöva oroa sig över vad man ska göra nästa läsår och börja rota sig på en skola. Men det är nog mest november som drar ner mig. Golvjucket är snart klart och sen ska Palten tapetsera med vacker JOsef Frank-tapet och mitt liv kommer genast bli mycket bättre ;)
jag håller med skolfröken, fixa ett sådant event tycker det verkar roligt. vi funderade själva på det när vi höll på med köket som värst och då har vi inga barn att passa! jag kan tapetsera =)
Josef Frank! Gud va avis jag blir. Det kommer jag aldrig få :-(
Har full förståelse för att det är jobbigt med jobbovissheten. Kram!
Usch och fy och blä!
Jag håller med de andra. Be om hjälp! Och ställ dig inte och baka eller laga mat till ev. event (om det nu inte skulle muntra upp dig så klart). Köppizza, öl, en bib, köpekakor. Eller be folk helt enkelt ta med sig mat.
Tänk dig när du sitter där med Josef Frank-tapeten, en mugg glögg och pepparkakor. Palten är stolt över klisterjobbet, Kotten är nöjd och allt är fantastiskt :)
Ååååååh, Josef Frank. Kanske min avundsjuka kan muntra upp?
Jag kommer gärna och hjälper till, eller ställer upp som barnvakt.
Kram på dig min kärakära kompis
Vilken trevlig blogg (trots det dystra innehållet i inlägget). Jag känner igen jobbstress, det blir ju som en extra krydda när man har barn att försörja. Men grejen är att det ju nästan alltid brukar ordna sig! Och du är ju uppenbarligen en kompetent människa.
Det där med hallen... Det är därför jag alltid slår bort drömmar om en liten stuga att bo i. Men det kommer ju också fixa sig! Till slut sitter ni där med ett fint hus och myser.
December är alldeles strax här...
Ally - det är bra att veta. Jag har typ tapetserat en våd i hela mitt liv så...
Skolfröken - får du inte?! Gillar inte magistern Jocke F?
Evasleva - jag ska försöka föreställa mig bilden, lite som ett slags meditationsmantra
Pulver-Eva - det låter som en trevlig idé. Kom! Du måste ju träna inför dubbel ankomst av syskonbarn.
Sofia - tack! Jag är oftast inte dyster, det är novembers fel! Men visst är det mycket jobb med ett hus, men ack så trevligt!
haha och jag en vägg men den blev förbannat bra =)
vilken tapet är det som ni valt?
Näää. Han säger att Josef Frank hör hemma på torpet hemma hos Agda och Rune, 90 år. Han har INGEN känsla för stil :-)
Ångesten som arvedel. Det är vad vi får dras med. Men jag är så förbannad över arvedelen att den knappt märks, ibland iallafall. Försök att bli arg, det funkar ganska bra.
Jag förstår dig. Även om livet inte innehåller en massa problem så är det svårt att INTE bli deprimerad i november! Men nu är det bara några yttepyttiga dagar kvar till första advent och då kommer det nog kännas bättre.
Att jobblivet suger har jag full förståelse för. Jag fasar för den dagen då den ljuva mammaledigheten är slut och jag eventuellt måste återvända till Götet igen. HUA!
Appråpå förskoleplats så får ni väl det till kotten även om du skulle vara arbetslös. Minst 15 timmar ska ni iallafall få. Söka jobb är ju faktiskt också ett jobb.
Jag hoppas att tomten kommer med jobb till både dig och Palten!
Kram
okej, tredje gången på samma inlägg, du behöver skriva ett nytt =)
http://www.burkar.nu/
hittade en länk och tänkte på dig, vet inte hur jag kom in på den men här är massor av länkar för lärare i olika ämnen. Många verkar vara för yngre år men du kanske kan ha nytta av några iaf.
ses på lördag! kram