Ett Knyte anländer!
Det var betydligt jobbigare och gjorde betydlig ondare den här gången. Kanske för att jag förra gången var inne på förlossningen när det verkligen drog igång, den här gången låg jag hemma i en tältsäng och önskade att jag skulle dö. Men det gjorde jag ju förstås inte. Palten ringde sjukhuset vi valt, som ju förstås hade fullt, men som tillslut ordnade en plats. Bilresan in var längre än längst och den lilla promenaden från bilen till undersökningsrummet förlängdes av tre kraftiga värkar. Jag kände mig inte helt säker på att jag skulle ta mig in på rummet. Det gjorde jag dock, och väl där upptäckte barnmorskan att jag var öppen 5 cm. "Ja, här var det dags att föda barn då" så hon och jag blev båda glad och lite besviken. Vi skulle få stanna kvar, men det var hela 5 cm kvar tills krystningen, detta skulle ta tid tänkte jag. Men icke...
Eftersom det var så fullt hade de inget rum till oss när vi kom in. Eller de hade ett "men det var fortfarande blött" som barnmorskan sa. Det tog ett tag innan jag förstod att hon menade att det var blött efter moppning, och inte något annat. Ganska snart fick vi dock komma in, och då körde jag på med lustgasen. Efter kanske tio minuter bestämde vi att de skulle sätta sterila kvaddlar precis som förra gången. Sterila kvaddlar gör skitont att få. Förra gången upplevde jag det som att kvaddlarna var bland det värsta, så var det inte den här gången, trots att de satte 13 stycken, men jag vet inte om de hann göra så mycket resultat för ganska snart kände jag att jag behövde krysta. Det var en mycket starkare känsla än förra gången, och den kom ju förstås också mycket snabbare. Förra gången höll krystningen på i 2½ timme och tillslut fick de hjälpa till med sugklocka, men jag upplevde ändå inte att det gjorde så ont. Men den här gången skrek jag såna där avgrundsvrål som folk alltid gör på film, och så var han ute efter bara ett par krystningar.
Världens sötaste Knyte var ju förstås en lillebror, vad annars? Inte jättelik storebror, men ändå ganska lik. Fantastiskt söt och kladdig och bara lite blå. 3905 gram och 52 cm lång och kom ut cirka en timme efter att vi skrivits in på BB. Helt galet, jag trodde knappt Palten när han berättade hur mycket klockan var. Dessutom var det så fullt på sjukhuset så vi var tvungna att ligga i ett tillfälligt rum de första timmarna tillsammans med två olika andra patienter och sen visste de inte om Palten skulle få vara kvar över natten eller om vi skulle få vara själva, så det slutade med att vi åkte hem efter sex timmar. Vi åkte in till sjukhuset kvart över tre på natten och kom cirka kvart över ett på dagen, en lillebror plus.
Nu är vi trötta, varma och nyförälskade, och ska försöka vänja oss vid vprt nya liv som en familj om fyra. Jag och mina killar!
Shit va coolt! Verkar som vi hade lika förlossningar. Startade din med vattenavgång? Stort grattis till sonen!
Grattis! Snabb förlossning för nummer två hade vi med - inskrivning 18.05 - ute 18.59.
Stort grattis!!!
Finaste lilla Knytet, äntligen här!
Åh grattis grattis! Snyft, snyft. Det är så jävla häftigt och nu sitter jag här och gråter glädjetårar :)
Stora, stora grattiskramar till lillebror!
Grattis!!!
Söner is the shit :-D
Nej, nu börjar jag gråta! Grattis älskade vän!
Tack alla fina! Knytet är precis lika fantastiskt söt och underbar som vi hoppats att han skulle vara och än så länge peppar, peppar har Kotten iklätt sig sin nya roll som storebror med bravur.
Åh vad roligt! Äntligen. Grattis till er så mysigt att Knytet äntligen har kommit. Kram från en som får vänta på sin tur i september!
Åh nu vill jag veta mer om livet som tvåbarnsmamma! Förstår att ni myser och försöker vila så mycket ni kan men jag är så nyfiken hur man lyckas med ett till barn när det andra är litet. Det är ingen som berättar det...