Gråt, gråt!

Numera går det nästan alltid bra när jag lämnar Kotten på förskolan. Han knatar in till kompisarna och sedan vänder han sig om och säger "tillbaka", dvs mamma kommer tillbaka sen, och då säger jag "ja, jag kommer tillbaka sen". Då säger han "vinka, fönstret" och sen vinkar vi i fönstret och han är alltid glad.

Men idag när jag lämnade var bara två av fyra fröknar där och de skulle börja dagen utomhus. Dessutom är det två nya barn där som behövde mycket uppmärksamhet. När jag väl skulle gå blev Kotten ledsen och kom fram tultande i sin enorma overall och ville kramas. Sen blev han upplockad av fröken och vi vinkade. Men han hade darrig underläpp hela tiden och när jag väl gick ut genom grinden och började gå hemåt hörde jag välbekant gråt bakom mig. När jag vände mig om kom den enorma overallen stapplande efter mig. Jag var kanske tjugo meter bort så jag tror inte han såg mig. Han grät och gick fram till grinden och eftersom förskolan är L-formad och själva ingången ligger inne i kroken tänkte jag att han kommer få stå där och gråta hur länge som helst och ingen kommer hitta honom. Jag var tvungen att stå kvar och vänta bakom en husknut och tillslut gick han tillbaka till de andra.

Stackers, stackers Kotten och stackers, stacker mig! Jag är fortfarande förvånad att jag inte började storgrina där och då. Full av graviditetshormoner och en gråtande pojke som tultar omkring i en enorm overall och letar efter mig. Gråt, gråt, gråt!


Kommentarer:
Postat av: Skolfröken

Usch, det är hemskt när det blir såna där mornar. Sen är hela ens dag förstörd.. Men de blir ju oftast glada rätt fort efter att man gått. Du får försöka komma ihåg det. Men svårt är det..

Postat av: Evasleva

Jag blir också lite ledsen av att läsa det. Men Skolfröken har rätt.

2010-03-12 @ 08:18:02
URL: http://www.evaslevapysslar.blogspot.com

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits