Momo

Kotten snackar en hel del. Han härmar gärna ord som han hör och pratar nästan oavbrutet. I helgen lärde han sig att han har mostrar och fastrar och och även fast han inte har helt kläm på vilka som är kusiner och vilka som är kompisar pratar han gärna om "motter" King Lear och Barbasyster. I går på förskolan lärde han sig ett nytt ord, mormor. En flicka på förskolan, vi kan kalla henne Nathalie, blev hämtad av sin mormor och hela vägen hem pratade Kotten om Nattis momo. Nattis momo. Nattis momo.

Eftersom vi inte har någon mormor i vår familj har vi inte pratat om mormor förut. Min mormor kallar Kotten för hennes namn och Paltens mormor är också död så mormor var ett helt nytt begrepp, och uppenbarligen ett spännande sådant, för på kvällen när vi skulle gå och lägga oss så började han prata om Nattis momo igen. Det gör mig ledsen. Hur lång tid kommer det dröja innan han inser att de flesta i hans ålder har mormödrar och att han aldrig kommer få träffa sin mormor. Jag vet att Barbasysters äldsta dotter Benny tyckte att hon kunde träffa Barbasysters mamma en annan dag, när hon inte var död. Hur förklarar man för ett litet barn om döden? Inte trodde jag att det skulle komma så här tidigt. Förhoppningsvis dröjer det innan han börjar fråga, jag tänker nog inte berätta och försöka förklara innan han frågar. I värsta fall får jag väl sjunga
Phoebes sång för honom.

Kommentarer:
Postat av: Evasleva

Det är svårt för oss men jag tror inte att det är lika svårt för barnen. Jag tror att det nästan är bäst att ta det tidigt så det inte blir en stor grej av det. För Kotten kommer det ju vara något som bara är så. Om du förstår vad jag menar?

Postat av: mrs Pitepalt

Jag är inte lika säker som du, men man kan ju alltid hoppas. Mina systrar har sammanlagt fem barn och de har alla haft ganska svårt att hantera frånvaron av mormor, även fast min far har träffat en ny som fyller ungefär samma funktion. Speciellt min äldsta systers barn har haft perioder när de har gråtit sig till sömns om nätterna eftersom de aldrig får träffa sin mormor. Självklart är det svårast för oss, men nog tror jag det påverkar barnen också.

2010-03-29 @ 15:45:09
Postat av: Evasleva

Visst kan barnen sakna att ha en mormor men jag tror anda att de mest paverkas av oss. Hur vi hanterar det och f;rh[ller oss till mormor/barn. Inte av det faktum att de inte har en mormor. Men jag kan ha fel!

2010-04-01 @ 12:26:24
URL: http://www.evaslevapysslar.blogspot.com
Postat av: mrs Pitepalt

Självklart påverkar de mycket av oss och av vår sorg, men tror du inte att barn saknar att ha en mormor? Det är ju ändå något som många har. Bara vetskapen att det har funnits någon i ens liv som man aldrig kommer träffa tror jag kan påverka såväl barn som vuxna.

2010-04-01 @ 21:00:32

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits