mrs Pitepalt

Palten och jag har antingen mest otur med grannar, eller så är vi de jobbigaste grannar man kan ha, som bara klagar och störs. Härom veckan upptäckte vi att tonåringen och hans familj tydligen har flyttat ut. Hipp hipp hurra tänkte vi snabbt och sen blev det lördagskväll....

Vi hade åkt hem från Barbasyster och co en dag tidigare för att hinna rätta, planera och packa på söndagen och när vi satt i soffan och dels tittade på Ben Stiller och Malin Åkerman och dels höll på att suga upp jättefåtöljen i rumpan av alla pinsamheter, hör vi hur grannarna börjar spela musik. Hög musik. Alltså musik på hög volym. Inte musik som är hög i sig. Jag hade dock föredragit det senare. Vi trodde först att det var tonårstjejen under som hade fest, men det visade sig att det var familjen som flyttat in ovan. Vi har bara sett en tjock liten tjej i tioårsåldern (okej, jag vet jag är en hemsk människa men hon skulle nästan kunna brotta ner mig, och det säger en del) en mamma i 40 - 45-årsåldern och en jättestor lastbil som brukar stå parkerad utanför vårt köksfönster. Vi antar att lastbilen hör ihop med någon slags karl. Men nu visade det sig att mamman fått ledigt från både tjock unge och jättestor lastbil och hon och hennes vänninor bestämde sig för att fira det med en massa skön musik. Detta ackompanjerat av tjo och tjim och stampa foten i golvet och sjunga med till musiken högre än vad den riktiga sångaren gör. Eller ska jag säga sångarna. Detta var nämligen deras favoritlåt.

Jag kan bara meddela att Five faktiskt inte make you get down now. Hade de inte gått ut vid elvasnåret hade jag gotten up och tagit ut lite graviditetshormoner på dem. Så det så!